I väntan...

... på att Maja ska bli klar om tusen år tänkte jag skriva några rader. Försöka få tiden att gå och samtidigt distrahera mig från de stora svarta hål i min mage som i skrivande stund håller på och förtär mig inifrån.
Vi ska iväg till Sumpan och äta lite Texas Longhorn. Riktigt länge sen jag var där och jag får nästan myror i brallorna av att tänka på den underbara Beef Bontanan som jag snart har framför mig.

Så, jag är hungrig. Fruktansvärt. Synd att det inte finns något litet att äta här hemma heller då vi kanske inte riktigt förmått att ta oss till affären sen vi kom hem från Skottland. Semester förlatar en, big time.
Då kanske ni kan tänka er vart min nivå ligger, som varit hemma sen mars. Heh.

Nä, skoja bara.

Over and out.



Dagen idag

Idag har jag varit hos optikern och fått en laddning med linser. Aldrig mer glasögon. Yey!
Efteråt åkte jag hem till mamma och gick igenom ännu en hög med saker som tillhörde mig. Denna gång dagböcker/skolböcker från en ungefär sju år och uppåt gammal flicka.
Det fanns inte så mycket annat än hästar i min tankeverksamhet i den åldern, kan jag lite lätt konstatera. Berättelser, skoluppgifter, teckningar, alles, handlade om hästapållar. Ganska kul att läsa dock.

Jag har även efter ett halvår fått upp intresset för hur min kamera egentligen fungerar. Efter att ha krånglat med inställningarna sen julafton tog jag äntligen mig i kragen igår och faktiskt läste instruktionsboken. När jag sedan började haja vad det hela gick ut på så har jag fotat allt. Exakt allt.



Ett stycke hund

Ett stycke blommor

Ett stycke öga med tillhörande oplockat ögonbryn.

Ett stycke skor.

 

Ja, ni fattar. Kul som fan är det och det kliar i fingrarna efter att cykla ut någonstans och fota mer. Dock måste batteriet laddas, så jag slipper. Puh. Hehe.

 

Man känner sig lite rastlös efter de senaste dagarnas runtränning dygnet runt men det är väl bara att lägga sig och slappa. Imorgon blir det i alla fall gymmet. Kanske kan fota hantlarna. Yes.

 

God kväll.

 

 


Edinburgh - check!

Nu är vi hemma igen efter en riktigt grym resa. Tänkte sammanfatta den lite kort med hjälp av några av de 227 bilder vi tog.

Vi såg bland annat:

Edinburgh Castle. Vi såg den utifrån och försökte även ta oss in, men efter tre års köande gav vi upp och drack en öl istället. Lika bra, annars hade vi nog fortfarande stått där.



En random kille som satt på hustaket och spelade gitarr. Varför inte, liksom?




Calton Hill med en utsikt över Edinburgh...



..ett stycke hav....



... och berg som vi först tänkte bestiga men lät sedan bli. Puh.



Diverse kyrkor som var helt sjukt fina. Dock var jag lite orolig att min kära skulle brinna upp, men han klarade sig lyckligtvis helskinnad ur det hela.




Gator. Säkert varenda en i hela Edinburgh. Hej tassvärk.



The Scott Monument där Sussu duktigt travade upp för de 287 trappstegen. Klaustrofoben Laura fick en rekommendation om att hålla sig borta och satte sig nöjt i parken och tittade på istället.


Vi hann tyvärr inte med att åka med någon heldagstur för att se högslätterna, men åkte ändå på små turer för att se lite annat än staden. T ex en djurpark:





Där fann jag bland annat en Ben & Jerry´s automat. Det gjorde mig mycket glad.




Jag hängde lite med Pingu...





.... och hade närkontakt med liten katt.



Jag kände igen mig i hårfärgen....



... och tog sedan en paus på en utsiktsplats.

Utöver djurlivet åkte vi även till Portobello Beach:



Där kändes det inte riktigt som det var Skottland vi befann oss i....



...utan en solsemester?

Det förtärdes även en massa. Att det inte finns god mat i Skottland stämmer inte för fem öre.



Indisk mat på Kismot. Den efterföljande matkoman hölli sig ett x antal timmar.


Små, billiga Rom & Cola. Fem på raken satt som en smäck.


Min första Frappucino från Starbucks. Dock är bilden stagead med en Frappuccino lånad av Sussu då min egna flög i en vacker båge över halva Edinburg då en storväxt kille dunkade till min arm. Två minuter efter inköp. Sorgen var stor.




Vi åt på en riktigt mysig restaurang
....



... där vinglaset var lika stort som mitt huvud...




... och gjorde susen för humöret.


Ja lite så såg det ut. Jag skulle kunna tänka mig att åka tillbaka vilken sekund som helst och att återse det platta svenska landskapet och arbestförmedlingen utanför vardagsrumsfönstret känns ju lite tråkigt i jämförelse.

Oh yes.

Edinburgh - Dag 1

Vi gick upp klockan 3.30 inatt för att åka till Arlanda. Klockan 8.00 på morgonen lokal tid anlände vi hit. Incheckningen skulle inte ske förrän kl 15.00 så vi hade ju några timmar att slå ihjäl om man säger så.
Och nog fan har vi gjort det. Vi har gått, gått, gått och vi har sett, sett, sett.
Klockan tolv tog vi en första dryckespaus och satt med öl och burgare på en uteservering i gassande sol.
Tråkigt väder i Skottland? Inte mycket.
Det har varit hur fint som helst och både lite brännskador och bonnbränna har förekommit.
När vi väl checkade in fick vi några timmars vila och powernaps och sen drog vi ut för att klättra upp till en utsiktsplas vilket var helt sjukt fint och efter en fruktansvärt välbehövlig middag och ett glas vin sitter vi på hotellrummet, dricker en öl och planerar morgondagen.
Efter det blir det garanterat sängen. Fy fan vad trött man är. Men det har varit så grymt bra så det är verkligen värt varje värkande muskel.
Edingburgh är en grym stad och jag har högljutt deklarerat ett x antal gånger under dagen att jag kommer att ta mitt pick och pack och flytta hit en dag.
Love it.

Det tog mig en kvart att packa. En kvart. ...

mms_img23840 (MMS)

Det tog mig en kvart att packa. En kvart. Förstår ni? En kvart. I min värld tar det inte mindre än tre timmar med psykbryten inräknade. Konstigt.


Early Bird

Idag gick jag upp tidigt. Redan för två timmar sen.
Inte helt otippat har man börjat vända på dygnet nu när båda går hemma och har semester och det optimala för min kropp är tydligen att somna tidigast klockan två på natten och skulle uppvaknanden innan kl 12 ske så är det att gråta blod som gäller.
Dagen till ära var jag dock tvungen att släpa mig upp i tid så att man kan lägga sig (och faktiskt somna) i några timmar innan det är dags att dra till Arlanda.

De två timmarna jag varit vaken har jag pulat i mig mina nya linser (tar en stund).  En veckas invänjningstid och sedan behöver jag bara ta ut dem var 30 dag och byta.

Jag har även hängt med i uppdateringen om vad som skett i Norge. Riktigt ofattbart hemskt det som har hänt.

Riktigt, ofattbart hemskt.


Solsken...

... skulle det vara idag. Därför såg jag till att ganska tidigt cykla iväg till gymmet, där jag sen ivrigt pumpade runt mitt styrkeprogram. Allt för att hinna hem och steka i solskenet.
Lite ledsen blev jag ju när jag möttes av en balkong som badade i molnljuset men fan ta den som ger sig tänkte jag och satte mig där med min Aku Ankka och inväntade pressningsläge. Och nog kom den.

Halleluja.

Åtminstone lite solbränd och med en liten skallebank (solsting? Nya linserna?) har jag sedan suttit på Trip Advisor och snokat reda på exakt allt som måste göras unde de fyra dagarna i Skottland. Resfebern börjar infinna sig, så att säga. Snart, snart, snart.



Wohoo.





Hos mamma och snattar lite kulturell kväll...

mms_img23834 (MMS)

Hos mamma och snattar lite kulturell kvällsläsning. I brist på Lars Kepler liksom, tänker jag.


SDP & Grymma Kulor

Det Är gott med surdegspizza. Bara så ni vet.  Jag och min kära delade på en för att slippa brutal matkoma och den satt precis där den skulle.
Behagligt mätt (för en gångs skull) och ganska så nöjd med tillvaron trippade vi därifrån och åkte sedan till Karlberg för att göra ett besök på Glasshuset eller vad det nu hette.

Två kulor.

(Ja, glass då)

Och det fick bägaren att rinna över. Herre min yey vad mätt man vart efter det. Men danish äppelpaj och schweizernöt. Ni fattar ju att det var ganska lätt värt det.

För att kompensera frossandet drog jag av ett yoga-pass (här hemma då, inte på glasshuset) och efter att jag pyst färdigt med diafragman så snoret stänkte drog vi av några Sons of Anarchy-avsnitt.

Det var den dagen det.

Imorgon blir det optikerbesök och sen raka vägen till muminskeppet där flyttdagarna för sista (och trettiofemte) gången ska fastställas.

God natt.

110719

Måste uppdatera, måste uppdatera, måste uppdatera, tänker jag.

Och så gör jag det. I väntan på att min vaniljglass med kolasås ska hitta sin väg hem.

Idag är lite av en bakisdag. Det vart lite tapas och vin igår och sånt brukar man ju känna av så här dagen efter. Imorgon blir det surdegspizza på Söder och hur konstigt det än låter så är det tydligen sjukt gott. Återstår att se.
Sedan ska det hjälpas mor min att förbereda inför flytt och klämmas in i alla fall ett träningspass till och sedan är det dags att packa sina lurviga och dra mot Skottland. 06.40 lyfter planet på söndag morgon. Jag vet, jag vet. Okristlig tid.

Ja ungefär så ser det ut just nu. Utöver det har jag hamnat i läskoma och betat av alla Lars Keplers böcker (alla två) och med myror i brallan väntar jag på 111111 när den tredje släpps. Vill. Ha. Nu.

Ja just det, stucken av en geting blev jag också för en vecka sen. För första gången i mitt liv. Så för alla er som jag envist tutat i att jag är livsfarligt allergisk mot getingar och därför instinktivt livrädd för dem så måste jag eventuellt ta tillbaka det påståendet. För jag lever än. Verkar det som.

Jaja, man kan ju inte alltid ha rätt, tänker ni.
Nej exakt, säger jag.

Nu kommer glassen.

Hej!


RSS 2.0