Första snön

Idag föll första snön. Eller den första snö som jag sett här hemma i alla fall, då jag varit i Finland den senaste veckan.
Jag möttes av stora dalande flingor när jag klev ut från porten och med armarna utsträckta gjorde jag små graciösa piruetter (så graciös som man nu kan vara i ett par stålhättade skyddskor) samtidigt som jag försökte fånga några snöflingor med tungspetsen. Jag var alltså ganska glad över att det snöade, även om det kan betyda ett mindre helvete rent jobbmässigt.

När jag piruettat hela vägen till bilen drog jag fram nycklarna för att kunna slänga in min ryggsäck på passagerarsidan. Jag tryckte in nyckeln och vred om, men nada. Den satt där den skulle.
Jaha, låset har frusit tänkte jag. Det får man räkna med så här i vintertider. Jag stövlade runt till förarsidan för att pröva lyckan på det andra låset istället, men icke.
Ungefär där började jag bli smått frustrerad och var inte helt nöjd över det väna vinterlandskapet längre.
Ingen fara dock. Jag är smått rutinerad när det kommer till fastfrusna lås då jag alltid glömmer köpa låsolja så jag halade upp tändaren och började värma upp det som värmas upp kunde.
När jag bökat runt ett tag och försökt värma upp diverse låsdelar, nycklar och min tumme och fortfarande inte kommit in var det ingen kul längre.
Jag insåg att det sista hoppet var att kräla in genom bakluckan innan jag råkade bryta av nyckeln. Om den nu gick att öppna.
Medan jag höll de smått svedda tummarna gick jag runt för att pröva lyckan bakifrån. Med darrande händer förde jag in nyckeln, vred om, och...... icke.
I ren frustration drog jag till i handtaget och nog fan gled luckan upp.

Men din dumma jävel, du har inte låst bilen, väste jag lite smått för mig själv, men var ändå ganska glad för det just då.

Jag gjorde mig beredd för att påbörja krälandet när jag märker att bagageutrymmet är ganska fullt. Det kommer bli ganska svårt att tränga sig in. Om man då inte rensar ut exakt allt. Och det som tar upp den största platsen är den där förbannade verktygslådan.

Vänta nu.

Verktygslåda?
Jag har ingen verktygslåda?
Eller har jag?
Jag som lovade syrran i måndags att jag lämnat tillbaka alla verktyg jag lånat.
Fan.
Eller?

Efter att blickat upp mot skyn mot det gigantiska frågetecknet som svävade ovanför mitt huvud sänker jag blicken igen och efter att stirrat mig blind på verktygslådan glider mina ögon ner till registreringskylten.

Inte mina bokstäver. Inte mina siffror.

Herregud.

Det är inte min bil.

Det är inte min bil jag håller på och ska klättra in genom bakluckan på. Det är inte min bil som jag fanatiskt i tio minuter har försökt att bryta mig in i. Det är inte min bil någonstans.

Jag vänder mig långsamt om och där står den. Min bil. Bakom min rygg och hånler.

Kvickt som en iller smäller jag igen bakluckan, tvingar fram en "jag-vet-vad-jag-håller-på-med-jag-skulle-ju-bara-skoja"-min då jag misstänker att plogbilen som cirkulerat runt parkeringen ett tag nu har haft hela episoden som morgonmatiné och med värdiga steg kliver jag fram till min bil och åker därifrån som jag aldrig förr åkt.

Ja.

Det var första snön det.


Kommentarer
Postat av: Jennifer.

hahahahah, varför sa du inte det när vi sågs?! hoppas någon såg det, han eller hon fick nog en rolig start på morgonen :D

2011-12-07 @ 23:02:23
URL: http://caffeine.blogg.se/
Postat av: Jenny

=)

2011-12-08 @ 12:24:13
Postat av: MKKA

Hahahaha :-)

2011-12-09 @ 06:26:42
Postat av: madeleine

hahahahahahahaha de där va ju fan de bästa jag hört på länge! De är ju bara du som faktiskt lyckas med sånt oxå <3

2011-12-09 @ 11:26:58
URL: http://mammmamadeleine.blogg.se/
Postat av: Sussu

Hehehe fy fan vad bra!! ;-)

2011-12-10 @ 14:57:33
Postat av: Heidi

Haha, det där var riktigt roligt! :)

2011-12-12 @ 16:29:58
Postat av: jenny w

Ahahahahahahaha!!! SJuKT KUL!!

2011-12-12 @ 21:40:21
Postat av: maja

Åh herregud vad jag får många obehagliga barndomsminnen av detta. Det händer inte så ofta längre men som liten gjorde jag jämt såna här saker, inte just bryta sig in i bilar dock, utan mer ta fel pulka, gå fram och krama fel person, gå ut naken i simhallen och glömt ta på mig badkläder (jag var mycket liten den gången alltså..) etc. I mina fall var det inte komiskt utan alltid bara extremt penibelt och ångestframkallande och grämde mig lång tid varje gång. Eller så var och är jag bara precis som du är, ett ångestmongo.

2011-12-19 @ 21:22:03
Postat av: Karro

2011-12-22 @ 22:40:24
Postat av: Anonym

Du är genial! När kommer boken?? Längtar.

2011-12-22 @ 22:41:45

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0