Gott nytt år!

1325353781768 (MMS)

Gott nytt år!


Jetlag

Jag tror jag får lite jetlag av långhelger. Hela mitt väsen har inandats tisdag idag och jag har med stor precision suttit och planerat de närmsta dagarna medan jag kört runt med mina kära paket.

Idag skulle jag slappa utan dess like. Jag gick upp fem imorse och är så där bomullslindad i huvudet, så idag skulle jag bara kocka ihop lite käk och sedan göra en djupdykning i soffan och inte gå upp förrän klckan slog nio och det var dags att sova. Typ.
Imorgon skulle jag däremot vara dubbelt så aktiv och både träffa Kaisa för en sen lunch och efteråt gå ett träningspass som får tentaklerna att skaka i tre veckor efteråt.

Perfekt. Slappa på tisdag och icke-slappa på onsdag.

Bara det att det inte är tisdag idag. Det är onsdag. Vilket innebär att det tentakelskakande träningspasset är idag. och min slappartisdag var igår.

Sicken blåsning.

Så som ni förstår, snäppet förvirrad. Inte riktigt alla hästar hemma. Inga indianer i kanoten och definitivt inte alla flingor i paketet.

Utöver min sinnesförvirring har jag skaffat mig en ny telefon som jag sitter och väntar på att ska anlända till butiken. Självklart tecknade jag upp mig på något bara för att en kvart senare hitta något mycket bättre.
Det har resulterat i att jag har som en skottspole snurrat runt bland kundtjänst och olika butiker och tjatat, frågat, hotat, gråtit (nä) och förvirrat både dem och mig själv bara för att sedan finna mig i att jag vill behålla det som jag tecknade först.

Hänger ni med?

Bra.

Inte jag heller.

Christmas times

Den enda anledningen till att jag sitter uppe så här sent dan innan doppardagen är att jag har blivit lovad att jag får öppna en av mina julklappar när klockan slagit tolv. Och eftersom jag är som fem år gammal så måste jag våga vägra sova, hur trött jag än är och vänta på att tomten kommer. Typ.
Ok, klockan är inte så jättemycket, men när man klivit upp klockan fem, arbetar med paketkörande i juletider och fått i sig tre öl så är man rätt slut som artist. Eller finne. Hur som.

Annars är allting klart för imorgon. Räkorna är skalade, laxgrejen är fixad, julklapparna är inslagna och halleluja i min själ, till och med så rimmade jag till en liten vers på varenda en av dem.
Allt är alltså som det ska i dessa tider, och med en kvart kvar tills jag får hugga in i första paketet måste jag avsluta för att hinna smita på både dass och balkongen innan högtiden startar.

Så,

från mig alla, till er alla.

En riktigt god jul.

Första snön

Idag föll första snön. Eller den första snö som jag sett här hemma i alla fall, då jag varit i Finland den senaste veckan.
Jag möttes av stora dalande flingor när jag klev ut från porten och med armarna utsträckta gjorde jag små graciösa piruetter (så graciös som man nu kan vara i ett par stålhättade skyddskor) samtidigt som jag försökte fånga några snöflingor med tungspetsen. Jag var alltså ganska glad över att det snöade, även om det kan betyda ett mindre helvete rent jobbmässigt.

När jag piruettat hela vägen till bilen drog jag fram nycklarna för att kunna slänga in min ryggsäck på passagerarsidan. Jag tryckte in nyckeln och vred om, men nada. Den satt där den skulle.
Jaha, låset har frusit tänkte jag. Det får man räkna med så här i vintertider. Jag stövlade runt till förarsidan för att pröva lyckan på det andra låset istället, men icke.
Ungefär där började jag bli smått frustrerad och var inte helt nöjd över det väna vinterlandskapet längre.
Ingen fara dock. Jag är smått rutinerad när det kommer till fastfrusna lås då jag alltid glömmer köpa låsolja så jag halade upp tändaren och började värma upp det som värmas upp kunde.
När jag bökat runt ett tag och försökt värma upp diverse låsdelar, nycklar och min tumme och fortfarande inte kommit in var det ingen kul längre.
Jag insåg att det sista hoppet var att kräla in genom bakluckan innan jag råkade bryta av nyckeln. Om den nu gick att öppna.
Medan jag höll de smått svedda tummarna gick jag runt för att pröva lyckan bakifrån. Med darrande händer förde jag in nyckeln, vred om, och...... icke.
I ren frustration drog jag till i handtaget och nog fan gled luckan upp.

Men din dumma jävel, du har inte låst bilen, väste jag lite smått för mig själv, men var ändå ganska glad för det just då.

Jag gjorde mig beredd för att påbörja krälandet när jag märker att bagageutrymmet är ganska fullt. Det kommer bli ganska svårt att tränga sig in. Om man då inte rensar ut exakt allt. Och det som tar upp den största platsen är den där förbannade verktygslådan.

Vänta nu.

Verktygslåda?
Jag har ingen verktygslåda?
Eller har jag?
Jag som lovade syrran i måndags att jag lämnat tillbaka alla verktyg jag lånat.
Fan.
Eller?

Efter att blickat upp mot skyn mot det gigantiska frågetecknet som svävade ovanför mitt huvud sänker jag blicken igen och efter att stirrat mig blind på verktygslådan glider mina ögon ner till registreringskylten.

Inte mina bokstäver. Inte mina siffror.

Herregud.

Det är inte min bil.

Det är inte min bil jag håller på och ska klättra in genom bakluckan på. Det är inte min bil som jag fanatiskt i tio minuter har försökt att bryta mig in i. Det är inte min bil någonstans.

Jag vänder mig långsamt om och där står den. Min bil. Bakom min rygg och hånler.

Kvickt som en iller smäller jag igen bakluckan, tvingar fram en "jag-vet-vad-jag-håller-på-med-jag-skulle-ju-bara-skoja"-min då jag misstänker att plogbilen som cirkulerat runt parkeringen ett tag nu har haft hela episoden som morgonmatiné och med värdiga steg kliver jag fram till min bil och åker därifrån som jag aldrig förr åkt.

Ja.

Det var första snön det.


RSS 2.0