Måndag. Igen.

Ännu en sömnlös söndagsnatt är passerad och känslan av att huvudet upp i arslet är total.

Helgen gick åt att leka grillfest och sedan fira lilla Murcake som helgen till ära fyllde år.

Nu sitter jag vid mitt skrivbord och förtär en extremt kulinarisk lunch i form av risgrynsgröt på tub. Om två timmar ska jag befinna mig hos naprapaten för att bli knäckt, sträckt och helad.

Jag längtar.

Nu ska jag avsluta tomtematen och sätta igång med sifferpillandet igen.

Hörs sen.


Fight The Fight

När man verkligen vill ha något ska man aldrig ge upp i sin strävan efter att få det.
Ett mottaget nej är inte en förlust. Det är bara en del av förhandlingen. Början på förhandlingen.

Hade jag nyss när jag med rådjursögon och vän röst bad efter massage accepterat det enorma nekandet jag möttes av hade jag fortfarande legat här. Kutryggig, stel och i smärta.

Hade jag accepterat min motgång istället för smällt ner en flaska olja i golvet, slängt av mig tröjan och gjort magplask i sängen hade jag inte suttit här nu. Mjuk, avslappnad och skitnöjd.

Hade jag inte stängt ut gnället som massagen ackompanjerades av hade jag fått tinnitus.

Så nej. Man ska inte ge upp sin kamp. Sin kamp om den rättvisa som man är värd att få.

Man skall komma. Man skall se.



Och man skall ta mig fan segra.

Runaway horse

Nu har jag haft en liten dejt med mäklaren. Han kom med oväntade åsikter som fick min ursprungliga plan att skakas om lite. Så kan det gå.
Men så länge det är åt det positiva hållet kan man inte göra något annat låta smilbandet ringa och vilja bli lite dragen.

Inga beslut togs dock. Idag är en sådan dag då inga beslut skall tagas, förklarade jag högtidligt för honom.

Idag är en dag då hästarna rymt från hagen.

Dagen har flutit på bra, med humöret på topp och allt, men ändå har det saknats en liten gnutta intelligens dagen till ära.

Ni vet när man håller på med en grej på jobbet, blir klar och avslutar det hela med att ge en själv en mental high five bara för att fem sekunder senare inse att man gjort fel.
Man fnissar lite för sig själv (eftersom man faktiskt är på bra humör) och börjar om.
När man gjort om det hela förlåter man sig själv, ännu en mental high five passerar och man sträcker på sig i en stolt gasell-liknande sträckning och upptäcker att man gjort fel igen. Fast på ett annat sätt.
Nu är man inte riktigt lika fnissig längre, men skojar ändå lite med kollegan om vilken tomte man är.
För tredje gången får man börja mecka med det hela och när man äntligen är klar igen skiter man i high fiven (man lär sig av sina misstag) men är ändå lättad över att det äntligen är avklarat.

Bara för att upptäcka att man gjort fel. Igen. En tredje gång. På ett tredje sätt.

Det är ungefär vid det här laget man bestämmer sig.



Idag skall inga beslut tagas.

The kurs

Momskursen var inte alls rolig.

Jag menar, hur lätt är det att koncentrera sig på världens krångligaste ämne när man har tusen andra, mycket viktigare saker att tänka på.

Mycket viktigare.


Vadå EU-regler, jag måste sälja min lägenhet.
Vadå vidarefakturering, jag vill flytta nu!
Vadå intern representation, jag måste städa lägenheten tills imorgon när mäklaren kommer.
Vadå trepartshandel, vad behöver jag för rengöringsmedel?
Vadå skattedeklarationer, Tobbe får städa.
Vadå byggmoms, jag vill fika.

Typ så.

Och om någon från jobbet mot all förmodan skulle halka in här så skojar jag ju bara.

Förstår ni väl.

Hej hej. Här sitter jag och självdör lite.

201005272171 (MMS)

Hej hej. Här sitter jag och självdör lite.


Random stuff

Den här veckan går blixtsnabbt den också. Torsdag imorgon!

Dock så fick jag snällt stanna hemma igår när min mage strejkade ur, så en förlorad arbetsdag kanske bidrar till att veckan inte riktigt känns så lång den här gången heller.

Imorgon ska jag på ännu en eminent momskurs och medan jag sitter här och tänker på det passar jag på och kräks lite i munnen samtidigt.

Sen som en liten uppdatering om det senaste så verkar det som att det blir flytt snart igen då. Jag och min kära ska slå våra smutsiga påsar ihop och samsas om samma lya i framtiden.
Det var lite halvsnabba puckar då det är inflyttning 1 juli och det är ju samma sak som typ.... imorgon.
Jag behöver då naturligtvis bli av med min koja på ett snabbt och smärtfritt sätt, så om någon behöver en drömetta i Tibble med groggfläckar som ingår, hojta till.

Nu ska jag softa som det aldrig förr softats innan det är dags att åka till Bro och leka presentutdelare.

Tjo.

Sleepless

Jag har fått sömnproblem på söndagsnätterna. Den här natten var nog den fjärde söndagsnatten i rad som jag inte kan sova.

Måndagsångest månntro?

Jag slocknar som en liten lykta på kvällen men vaknar vid två-tre och ligger halvvaken tills det är dags att gå upp. Det är extremt enervernade för då går man runt med en känsla av att ha huvudet uppe i någonstans dit regnbågen definitvt inte når hela dagen och det är inte helt lätt att snap out of it.

Lösning?

Sluta jobba på måndagar. Härmed inför jag en ny arbetsvecka där arbetsveckan påbörjas på tisdag istället. Tror jag.

God morgon.


Sunday

Det regnar ute. Inte så lite heller.
På något sätt tycker jag att det är skönt. Det ger mig en anledning till att dra täcket över huvudet, plugga in hörlurarna och sätta igång ett dubbelavsnitt av Greys.
Där kan jag sedan ligga i några timmar och smygböla för att sedan återvända till den riktiga världen och skämmas.

All good.


På grönan för att fira systers sämre hälft...

201005222157 (MMS)

På grönan för att fira systers sämre hälft Alko som fyller år. När bärsen plus några till samt den efterlängtade hamburgaren har slunkit ner blir det femkamp och some serious asskicking. Skål!


Helg!

Efter en kvick vecka är det återigen helg.

Fy fan vad bra, säger jag.

Jag smet hem från jobbet ganska tidigt, parkerade mig på balkongen och satt där som en fläck tills solen försvann.

Nu ska jag åka och dubbelkolla på en intressant lägenhet och samtidigt hoppas på att jag inte svälter ihjäl. För det är nära nu, det känner jag.

Och jag vet, jag vet.

Intresseklubben antecknar.

Torsdag

Sommaren är här. Den är verkligen det. Nu kan det inte bli kallt längre, det kan det bara inte.

Eller?

För en vecka sen frös man när man gick till bilen på morgonen och nu svettas man ihjäl bara man har en liten tillstymmelse till kläder på sig.

Den här veckan har varit ganska hektisk hittills. Måndagen gick åt att vara förbannad och städa hundhår, tisdagen gick åt att åka på dansuppvisning i Sickla och igår var det tacos, balkonhäng och barnalekande hos Jenny.
Tiden har gått helt sjukt fort och det känns som om det är morgon och dags att åka och jobba exakt hela tiden.

Fördelen med att tiden går fort är att det redan är torsdag idag, och är det torsdag idag så kan det liksom inte vara något annat än fredag imorgon.

Jag hoppas å det ödmjukaste att vädret håller i sig hela helgen igenom och måtte djävulen ta någon (oklart vem) om det ens så smygfiser en droppe regn på mig.

God morgon.


Playdate at jenny's

201005192144 (MMS)

Playdate at jenny's


Tuesday

Jag har hittills varken krossat några glas, dränkt mig i duschen eller snubblat på mina egna ben och det ser jag som ett stabilt tecken på att this shall be a good day.
Dock känner jag att humöret inte riktigt är på topp, but i´ll be getting there.

Babysteps, my friends.

God morgon.

Skitdag

Vissa dagar är bra, vissa andra är sämre och vissa tredje helt åt helvete. Den här dagen är den tredje.

Det började med att det var måndag. Aldrig en bra start på en dag, men kan ofta vägas upp mot en positiv riktining ändå.

Inte idag.

Efter att legat nästan sömnlös sen klockan fyra var det dags att gå upp. Full av saknad längtade jag efter Lilo, ledigheten och t o m den förbannade chihuahuan från drömmen.
När jag apatiskt gjort mig iordning plockade jag runt lite i lägenheten för att slippa mötas av ett kaos när man väl fick återvända hem och medan jag rotar runt i diskhon får jag tag i ett glas och råkar krossa den.
Genast besvaras incidenten av varje irriterad liten triggerpunkt och nivån är satt.
När jag väl kommer till jobbet tänker jag pigga upp mig själv med en kopp kaffe eller femton och kryper fram till kaffebryggaren.
Jag fyller på med vatten, öppnar lilla filterhållaren, tar upp det halvblöta gamla filtret och siktar in mig på sopkorgen. Halvvägs brister så klart de små nyptag jag lyckats med och resulterar i kaffesump ungefär exakt överjävlaallt.

Resten av dagen förflyter i någon slags stingslig anda, tack och lov utan några större incidenter men som sagt, nivån var satt. Och den satt som en smäck.

När jag äntligen kommer hem inser jag att det måste städas mer. Efter hundens framfart ser det ut som trettio araber med håravfall haft discofeeling och så kan man ju inte ha det.
Det är bara det att man ska inte dammsuga när man när sur. Jag ska definitivt inte dammsuga när jag är sur.
Så efter att ha vevat runt, skrikit och slagits med sugmaskinen ett tag får det vara nog. Jag behöver mat. Jag behöver skita i att städa mer.

För att göra livet lite mer överjävligt för mig själv bestämmer jag mig för att jag ska släpa med mig alla kassar med pantburkar till affären också. Inte bara för att frigöra lite yta på mina små kvadrat jag har men även för att fattighet råder och varje krona är ett trevligt inslag.

När jag väl slagits mig fram till pantmaskinen, inte helt olik en jultomte med taskiga nerver, möts jag av maskinen som också verkar ha problem.
Jag lyckas hitta en trevlig tant som med en van hand ska mecka med maskinen, men lyckas inte riktigt. Efter ett antal minuter med stegrande irritation ger jag mig. Räcker fram kassarna, pekar på biståndsknappen, bräker "Hello Africa" och klövar därifrån.

Väl hemma igen måste jag ha mat. Helst nu. Helst igår.
Medan mina små fiskcrispies ligger i ugnen och blir tillagade tar jag fram min perfekt mjuka avocado som jag ska ackompanjera firren med, gräver fram en kniv och skär mig i fingret.

Nu efter att jag fått i mig lite föda sitter jag i soffan och funderar på om man kanske bara borde gå och lägga sig. Ge upp. Det blir bättre imorgon.
Men bristen på träning senaste tiden får mig att inse att man kanske borde göra något lite mer rörelseliknande istället och efter dagens irritationshärva finns det ju inget mer passande än en harmonisk, avslappnande yoga.
Stretcha sig till en lite mer harmonisk människa liksom, nå nirvana och bli gladast i Kungsängen.

Eller bara råka sträcka en stjärtmuskel, svälja sin egen tunga eller göra en extremt bokstavlig variant av "Död mans ställning".

Vem vet.


(Inlägget kan ha skrivits under influence of anger management issues.)

Måndag

Varenda fiber i kropp och själ längtar tillbaka till ledigheten. Till den lugn och ro man levt i de senaste dagarna. Men eftersom det inte finns något att göra åt saken så bör man inte gråta över spillda dagar utan sätta sig till rätta och inse att det inte finns något som fem koppar kaffe inte kan råda bot på.

Utöver det så tror jag att jag fortfarande är inne i min sakna jycke-period med tanke på att det var ungefär det jag spenderade natten med att drömma om.

I drömmen hade jag en liten liten chihuahua (inte riktigt rasen som är my cup of tea, men säg det till mitt undermedvetna liksom) och denne lilla krabat hade jag lämnat utanför ett köpcentrum mitt i vintern.
Jag kommer fortfarande ihåg hur den i drömmen blev alldeles till sig av glädje när jag återvände och hur den tryckte sin ynkliga lilla ljusbruna kropp mot mig när jag tog upp den och sedan låg där och skakade tills den sakta fick tillbaka värmen.

En mysig liten historia faktiskt, förutom att man kan ju i sitt stilla sinne börja undra hur man är funtad som lämnar världens minsta rackare till hund ute i en snöhög medan man själv plöjer runt bland H&M´s hyllor.

Men men, det får mitt undermedvetna stå för. Jag måste jobba.

God morgon.


Empty room

Det blev balkonhäng hos grannen igår. Klockan tre kom vi hem så idag är man lite lagom mör. Bjudna på bröllop i sommar blev vi också. Det ska bli riktigt kul.

Idag ska jag koncentrera mig på att ligga under täcket och sörja ledigheten som snart är slut. Tänk att det som kändes så evigt för några dagar sen tog slut så fort.
Jag ska även sörja den förlorade hunden som nu är återlämnad. Att en sådan liten krabat kan ta så mycket plats, för nu är det bra tomt.
Jag saknar henne. Han saknar henne. Tror tamejfan att t o m katterna i området saknar henne.

Jag önskar hon hade en mobil för då skulle jag kunna skicka ett sms med några välvalda kärleksförklaringar och med spänning vänta på ett svar som förhoppningsvis bekräftade besvarad saknad.

Det finns liksom inget som kan fylla tomrummet. Visst kan jag ligga sked med Tobbe också, men hur jag än kliar bakom örat så slickar han mig inte i ansiktet och hur jag än krafsar på baken så finns det ingen svans som viftar.

Jag tror jag måste börja tjata till mig en ny hund. Eller en hamster.

Så är det bara.

And there will be sun...

Det har ju varit riktigt varmt idag. T o m mycket bättre än vad jag förutspådde imorse när jag var ute och tog dagens första stapplande steg.

Hela dagen har jag bara suttit som en fläck på balkongen, ackompanjerad av kopiösa mängder solsken, kaffe, bullar och finsk familj.

Nu sitter jag på balkongen igen. Klockan halv sju, i skugga och med bara linne på mig (och ja, byxor).

Sommaren är här.

Ute på morgonpromenad och jag kan inte mer...

201005152114 (MMS)

Ute på morgonpromenad och jag kan inte mer än konstatera att det sommar ute idag. Så fort hunden har björnat klart ska jag kvick som en pilsk iller kila hem, parkera mig på balkongen och inte röra mig ur fläcken förrän familjen kommer och hälsar på. Om de har bullar med sig. God morgon!


Softa skogspromenader

Nu har jag kommit i softarstämning. Den extrema tröttheten kombinerat med rastlösheten från igår är borta och nu har jag inget emot att ligga på sofflocket och ha det skönt.
Så när jag sitter här efter en lång dusch med mitt självtorkande hår som inom en kvart kommer få mig likna en stripig golvmopp så är jag enbart... nöjd.

Softarfasoner har det i och för sig varit hela dagen. Inte för mig kanske men för hunden Lilo (se föreg. inlägg) och för Tobbe som i ungefär samma position låg och snarkade ikapp.
Jag fick snällt leka för mig själv och efter några timmars brist på uppmärksamhet fick jag nog och bestämde mig för att det var dags att sluta med ugglandet inomhus.

Min idé om en skogspromenad mottogs med öppna tassar då det bara var hunden som tyckte det lät lattjolajban. Med min kära hälft fick jag däremot uppbringa en attityd som bara en finsk kvinna i sina bästa år kan få fram och till slut fick jag min vilja fram.

Väl i skogen kastades det pinnar och både jag och hunden sprudlade av energi och glädje. Tobbe gick mest och flåsade och jag kände mig å det ödmjukaste som en ansvarsfull flickvän som såg till att karln fick komma ut och röra på fläsket.
När flåsandet började övergå i lite mer av ett pipande insåg jag helt plötsligt att det finns två sorters människor här i världen.

Det finns de som med hjärtat på rätt ställe styr sin omgivning med järnhand och får utdelning för det i form av villkorslös kärlek. Och så finns det de andra. De andra som tvingar med sig en astmatiker till björkskogen.


Over and out.




Chill mode

201005142112 (MMS)

Chill mode


När det inte riktigt vill sig...

Jag satt uppe till typ sju imorse och meckade med den här sidan. Med hjälp av lite vin och talang som nattmänniska var det inga som helst problem.

Jag känner mig ganska så nöjd, men det ska nog meckas lite till.

Jag ser att jag hejvilt gått runt och ändrat på saker då vissa textbitar är större än eiffeltornet och andra mindre än trattkantareller i jämförelse. Så ska det inte riktigt vara.
Självklart lyckas jag inte ändra tillbaka det så jag ger upp för en stund och äter ägg & bacon istället.

Sen.

Nya tag.

Klockan 05.58. The return of the Kurt. Tac...

201005142111 (MMS)

Klockan 05.58. The return of the Kurt. Tack och lov fick hans framfart ett abrupt slut då han som förut låg under kategorin Mes fått i sig några glas vin och därmed byggt på sig ett par cojones. Amen.


Designing life

Jag sa ju förut att jag skulle ta farväl till den här bloggen. Buga, tacka för mig och börja med något nytt.
Men jag skiter i det.

För det första så kan jag för mitt liv inte komma på något nytt namn. Koskenkorva.se är förmodligen upptaget och drmongo.se skulle nog vara lite väl att sätta stämpel på sig själv.
Jag kan lika gärna nöja mig med det nuvarande namnet för hur som helst kommer jag nog att få dras med det resten av livet och det lilla h:et som lite halvklämmigt satte sig längst bak får sitta där den sitter.

För det andra så finns det nog inget andra. Jag kan helt enkelt inte komma på något nytt namn. Så är det.

Hur som helst, ska jag hänga kvar här ett tag så kan man ju alltid spice things up och åtminstone byta utseende.
Det tänkte jag sätta igång med nu. Så om ni halkar in här och det ser snäppet kaiko ut så är det bara för jag sitter och meckar.
Det är hundra år sen jag gjorde den första och jag kommer helt ärligt inte ihåg hur man gör. Det enda jag kommer ihåg att det var ganska tidskrävande, men no probs där, för tid.

Det har jag.

Ledighet

Varför är det så att man alltid längtar till en långledighet med inget att göra för att det kommer bli så förbannat skönt, men när väl tiden är inne så kryper det fram en rastlöshet som man helst vill bli av med?
I kombination med det brukar även en enorm trötthet slå över en och så ligger man där, trött till tusen och gigantiskt rastlös.

Så vad gör man när man är sjukt trött, sjukt rastlös, sjukt pank och har en hund sjukt upp i stjärten på en?

Kanske borde man damma av sin Nintendo Wii som sedan glansdagarna i januari blivit lite bortglömd och numera bara står i ett hörn alldeles överbliven och ynklig?

Kanske borde man passa på att sätta igång med en storstädning som aldrig förr skådats?

Kanske borde man låta bli tills hunden är återlämnad då denne drar in mer skit än trettio dagisbarn tillsammans?

Kanske borde man ta sina lurviga och dra ut i skogen och kasta lite pinnar då det tydligen inte bara är jag som är rastlös utan även hunden som går runt och gnäller som en gammal kärring och samtidigt klampar på mina nerver med sina kloprydda tassar?

Så får det bli.

Mot Sherwoodskogen.

Vad fan?

Varför bli det så förbannat pixligt när jag skickar bilder via mobilen?

Tills jag löst mysteriet så kan det hända att det dyker upp lite random bilder här och var.







Pixeltest

201005122103 (MMS)

Pixeltest


Teknikens under

Såg ni att jag mobilbloggade?

Jag känner mig å det ödmjukaste stolt och samtidigt lite modernt..... chic sådär.
Visst visst, mobilbloggning är sååå 1548 f kr tänker ni, men jag låter mig inte nedslås av det utan känner mig ändå som lite av ett tekniskt under. Bortsett från några väldokumenterade pixelproblem då.

Nu har jag avslutat arbetsveckan. Det firar jag med att mula i mig lite kaffe och mackor innan det är dags att åka till frisören och jämna till manen.
När det är avklarat är det dags att åka iväg och plocka upp det lilla kräket* och påbörja my weekend in doggystyle*.

Over and out.


*1 - Hunden. Inte Tobbe.
*2 - Livsstil med hund. Inget annat.

Uppe med tuppen! Eventuellt snäppet före. ...

201005122086 (MMS)

Uppe med tuppen! Eventuellt snäppet före. Ska till kontoret och ha frukostdate med en f d kollega, och skulle inte blotta åsynen av ordet få mig att kräkas lite i munnen skulle jag vilja påstå att det blir bamsemysis. God morgon!


End of the world

Medan hårfärgen tränger allt djupare in i både hårrötter och hjärnbalk går jag in på J´s blogg. Han har idag skrivit ett inlägg om spottberget Heflajefla och dennes eviga sidekick Katla.
Tydligen är det så att Katla har vaknat till liv efter varje utbrott som den första har haft och statistiskt sett så är det alltså det som väntar.

Han förklarar även att Heflajefla är en fis i rymden jämförelse med Katla och att det kaos vi haft nu förmodligen kommer att eskalera till.. ganska mycklet värre kaos.
I inlägget jämförs även en sådan situation med filmen The Road (handlar om att världen är död, maten är slut och vi äter upp varandra, för er som inte sett.)

Jag har sett den. Jag var tvungen att se den efter en rekommendation från Karro. Jag citerar: "Den är bra. Se den. Jag glömde att äta chips. Se den."
Så jag såg den och nog fan var den bra. Även fast jag poppade popcorn efter en kvart.

En tillvaro som filmen utspelar sig i är inget man direkt längtar efter. Inte en tillstymmelse till färg så långt ögat kan nå. Allt är grått, dött och öde, bortsett från de få människohungriga människor som lurar bakom varje hörn.
En köttig liten rackare som en själv skulle ju slinka ner i ett nafs. Jag menar, ett spett i arslet och äpple i mun så har de julen räddad.

Herregud.

Jag är rädd.

Tisdag

Solen skiner! Det gör den faktiskt.
Det får mig att bli på ganska så bra humör. Glad helt enkelt.

Jag ville bara berätta det.

Och till dig som glatt kubbat här inne hela morgonen. Keep up the good work.




God morgon.


Jag hade en gång en dröm..

Mitt i en matkoma efter min extravaganta lasagne ligger jag på sofflocket och drömmer om ledigheten som hägrar.
Fyra och en halv underbara dagar är man fri som en fågel och jag kan se framför mig hur de ska fyllas med sovmorgnar, lugn och ro och inte ett skit man måste göra.

Jag har planer på att passa på och ta hem mitt lilla äckel till hund som jag inte träffat på evigheter och i min lilla drömvärld kan jag se framför mig hur vi vaknar lyckliga av solsken som strilar in genom persiennerna, går ut på en solig morgonpromenad och med öronen viftande (på hunden, inte mig) springer vi runt på en äng i en harmoni som bara en matte och hennes hund kan uppbringa.

What a wonderful värld.

Dock är jag ganska medveten om att verkligheten ibland kan se lite annorlunda ut.
Oftast börjar dagen på ett lite mindre harmoniskt sätt, såsom att hunden bestämt sig för att slå läger på min hals, huvud eller över hela sängen och efter att man försökt ignorera pälsbollen ett tag ger man upp och drar motvilligt ut på en promenad. Självklart skiner det ingen sol och det närmsta vi kommer en sprint på en sommaräng är när hunden skuttar efter en hare, jag efter hunden och det enda som skvätter mer än leran är mina finska svordomar.
Efter den fina starten på dagen kommer jycken slinka upp i min säng och rulla runt för att garanterat bli av med de sista lerklumparna som satt sig i pälsen och katastrofen är ett faktum.

Men det gör inget.

Jag saknar det.



Det gör jag.

Cheers

Den här veckan jobbar man bara två och en halv dag. Därför tar jag min kaffekopp och utbringar en högtidlig skål.

Skål.

Och god morgon.


En björntjänst?

Jag missade allt igår.

Inte så att jag bangade och stannade hemma, men efter jag nått fram till stan med en puls som knäckte stjärnstopp och ben som gelé var det bara att sätta sig på nästa pendel hem igen.

Så surt.

Väl hemma låg jag och tjurade över situationen och försökte muntra upp mig med massa filmer och chips. Och dipp. Och chilinötter. Och Ben & jerrys. Det hjälpte.

Mitt i natten, mitt i en dansk film kom husse hem. Håret som stod på ända, ögonen som eventuellt pekade åt lite olika väderstreck och ett förnöjt smajl skvallrade ganska fort om en lyckad kväll.
Pigg som jag fortfarande var blev jag glad över lite sällskap och vi satte oss och pratade om vettiga saker. Så vettigt som det nu kan bli klockan tre på natten.

Mitt i en faktiskt ganska seriös konversation om hyresrätter kliar han sig förstrött på bröstet och i samma stund som ljudet av fingrar mot lite brösthår når trumhinnorna kan man se hur all tankeverksamhet avbryts. I ett förnöjt, lite förvånat leende över ljudet han lyckats åstadkomma förhöjs det lilla krafsandet mot något som liknar lite mer av ett... skrapande.

I en egen värld där jag inte längre har tillträde och med blicken pekandes åt två olika fjärran sjunker han ihop i en liten boll. Och med fortfarande samma saliga leende, lite halvt vaggandes med fingret krafsandes på bröstet hörs det plötsligt en liten ljudkombination från den väldränkta strupen.

" Björnen sover, björnen sover, i sitt lugna bo......."

Efter ungefär en halvminuts skönsång i vaggvisornas egna lilla värld var jag tvungen att avbryta den lilla björnbollen för att återgå till hyresrätterna. Hur road jag än var av det jag såg. Och det var jag. Det kan jag lova.

Ladies and gents, let me present to you:

Eternal sunshine of the drunken mind.



Åh så trött jag är.

Jag är så där drygt matt. Trött men ändå så rastlös att jag inte vet vart jag ska ta vägen.

Vi ska på Sthlm Thrashfest på Nalen ikväll och jag är grymt sugen. Ungefär lika sugen som att rulla mig i honung och sätta mig i en myrstack.

Jag tittar med fasa på klockan som tickar fram med en oerhörd fart och hur jag än blundar för det så måste jag hoppa in i duschen och börja fixa mig snart.

Stanna hemma då, säger ni.
Får jag? Säger jag.

Det är väl klart jag får. Men biljetten är köpt och jag vet att det förmodligen kommer bli jävligt kul. Även fast jag kommer gå och suga på en och samma grogg hela kvällen för att skona min stackars själ som varit lite småkrasslig.
Plus att jag vet med ganska stor säkerhet att om man nu skulle bestämma mig för att banga och dra täcket över huvudet skulle det inte dröja mer än en halvtimme innan man kanske skulle börja ångra sig lite.

Ångra sig ganska mycket.

Bara att bita i det sura äpplet och sätta igång.

Life is hard.

Även fast...

... Husse återvänt hem hände det ingenting på "spindeln i köket-fronten". Inte ett ord yttrades om den ofrivilliga hyresgästen.
Visst visst, jag är för jämställdhet och så, men vissa göromål har alltid och kommer alltid att vara karlarnas uppgift. Såsom krypavlägsning och toalettskrubbning.

När jag återvände från min frukostinhandling och steg in i köket med min lilla påse hoppades jag på det bästa, men inget hade förändrats. Där satt Kurt och lekte boll, utan en avlägsnande husse så långt ögat kunde nå.
I samma situation förstod jag att vissa saker får man ta hand om själv om man ska få det gjort och med skakande händer och hjärtat uppe i halsgropen eskorterade jag ut honom (Kurt, inte husse).

Efteråt kände jag en viss segerkänsla och i mitt stilla sinne skanderade jag för oss driftiga horslokar, slängde en blick på varelsen i soffan och placerade honom för all tid under kategorin Mes.

Word.

God morgon

Eller inte.

Man tror ju att man ska vakna oklanderligt utvilad och lycklig såna här dagar när man är hemma och får sova ut.

Helvete heller.

Jag har nog aldrig vaknat så många gånger under en natt, aldrig haft så ont i ryggen som just nu, aldrig drömt så många konstiga drömmar. Jag är helt slut.

Ta drömmarna till exempel:

Jag förlöser ett barn. Vid min sida som barnmorska har jag en liten thailändsk snubbe. Barnet jag föder är också thailändare. Barnet som föds är inte en liten bebis utan ett litet barn som redan kan gå och prata och jag känner mig snäppet beskviken för att jag aldrig fick uppleva bebistiden. Därför beklagar jag mig till barnets pappa, i det här fallet Jenny.

Makes sense in many ways?

Sedan har jag även drömt om sjukdomar, träningspass, terrorister, att jag blir skjuten, att jag rymmer och till pricken över i:et något om Glamourama.

Det jag skulle behöva just nu är en ordentlig frukost, men vad jag kan se så lyser den med sin frånvaro och det enda alternativ jag har är att gå till affären eller äta enbart ostskivor.

Nu till det relevanta, jag vet att ni undrar:

Kurt har nu rullat ihop sig till en boll. Det här kan betyda att Kurt har trillat av pinn, men även att Kurt fejkar. Kurt är inte den mest pålitliga kniven i lådan, därför avvaktar jag.

Avvaktar och svälter ihjäl.

Status

Jag ligger hemma från jobbet efter att dragit på mig någon sorts förkylning som satt sig på luftvägarna och lungorna och gör mig överjävligt trött.
Det firar jag med att ligga alldeles stilla i sängen och beta av avsnitt efter avsnitt av Glamourama på Tv3 Play.
Jag känner mig lite som en dålig människa för att fastnat i skiten (Glamourama, inte sängen) men tydligen så kan jag bara inte låta bli.

Utöver det har jag fått en kompis som suttit i mitt kök sen igår kväll. Vi kan kalla han Kurt.



Kurt klampade in helt utan förvarning igår (precis som alla andra insekter i Tibble verkar det som) och sattes genast i karantän.
Nu skulle jag gärna vilja bli av med honom, men eftersom han vägrar tuppa av eller bara självdö finns det inte en chans att jag ens går i närheten för att värdigt eskortera honom dit han kom ifrån.

Varje gång jag går in i köket tar han ett varv runt sin bur, tittar på mig med sina spindelögon av ondska och stämningen blir lätt lite... spänd.
Jag hoppas innerligt att Kurt glömt mobilen hemma så att han inte får för sig att ringa efter förstärkning.

För det vore ju något.

När det inte riktigt snurrar...

Efter att flytet ännu en gång levt i mitt liv och jag lyckats producera inlägg efter inlägg så känner jag idag en viss... torka.

Därför tänkte jag skriva några rader. Rakt av bara. Allt för att hålla den lilla elden som jag ännu en gång lyckats gnugga fram vid liv. Att låta den frodas från en liten låga till eldsvåda liksom. Jag kommer att lyckas. Bara jag gnider.
Låter jag den slockna blir det precis som vanligt och istället för ett hemtrevligt sprakande kommer det efter viss rökutveckling endats bli kvar en liten hög med aska.

Fast aska är ju det renaste som finns, så vem är jag att klaga?

Ungefär här känner jag att jag borde avsluta det här inlägget.
Jag har, med de ovanstående raderna som bevis, inte ett skit att skriva om och förflyttar mig därför till nästa rum och kokar pasta istället.

Tjo!





Tröttare kan ingen vara

Valborg var inte alls lugn. Inte lugn någonstans.

Första maj spenderades mest i sängliggande form tills det gråtandes var dags att ta sig i kragen och åka iväg och bowla.
Förra veckan var det hur kul som helst, jag skulle nästan kunnat chansa på att det var jag som vann och kände mig därför ganska lugn inför matchen på lördag.

Jag fick äran att starta och elegant som en finsk svan seglade jag fram till banan, släppte klotet och slog kvällens första strike.

Error, sa banan.
Fuck you, sa jag.

Tack vare en liten upphängning i systemet registrerades aldrig min förstaklassiga uppstart och resulterade i ett spel som gick käpprätt åt helvete rakt igenom.
Det stod ganska klart efter en kvart att de resterande tre fick utmana varandra för en seger medan jag fick spela i en egen liten liga där inte ens daggmaskarna velat kräla.

Skitspel.

Igår var jag över hos syster för en finsk liten munkstund och sedan var det bara att inta soffläge igen.

Just nu, efter helgen som sådan, handlar det inte om jobb.

Det är ren överlevnad.

RSS 2.0