Snabba rader

Jag loggade in på bloggen lite kvickt och märkte att jag visst var saknad. Det värmde mitt lilla hjärta till den milda grad att jag var tvungen att sätta mig ner för att skriva några snabba rader medan ögonbrynsfärgen verkar.

Jag har fått en "award" av Jenny som är som en som en lek i den lilla bloggvärlden och går ut på att man ska berätta sju saker om sig själv.
Jag kan inte komma på något på rak arm och därför sitter jag och roterar på den tills imorgon och skiter ut sju små underverk då istället.

Well, det kan vara en del grejer här i världen som man inte respekterar så mycket som man borde, men den angivna verkningstiden på ögonbrynsfärg, den muckar man inte med.

Hej då.

"Det kan inte bli så mycket värre"

Sa min kollega när jag steg in på mitt rum, deklararerade att jag var illamående och med blicken fortfarande i fjärran vänster. Förbannade nackspärr.
I ett försök att kurera mig själv igår låg jag och masserade på en väldigt, väldigt öm punkt i bakhuvudet och så här med facit i hand så inser att jag nog borde låtit bli. Nu är området så känsligt att jag knappt kan peta på det.

Situationen påminner mig lite om en av barndomens glansdagar när jag en dag hade en hemsk huvudvärk och den finska medicinkvinnan till kära mor jag har försökte kurera mig genom att massera noga utvalda punkter i mitt bakhuvud. Länge.
Den natten sov jag inte så mycket. Inte bara p g a huvudvärken, men även för att mitt bakhuvud var ett enda stort blåmärke.

Jag har nu tagit förnuftet till fånga och lagt ner de fysiska alternativen för att hela mig själv och sitter istället med en varm, illaluktande vetekudde över axlarna och hoppas på att snart kunna se världen från alla dess håll och kanter igen.

God morgon.


Update

Jag har slutat röka. Och snusa.

Innan jag la mig i torsdags tog jag mitt sista bloss och har varit helt nikotinfri sedan dess. Det var inget impulsivt beslut utan jag har gått och roterat på det ett tag.
Jag visste inte riktigt när exakt det skulle ske, men efter att spenderat söndagen innan i pulkabacken och fått komplimangen "du är gul" istället för rosenkindad och söt kände jag att det satte sig lite som en smäck i själen.
På väg hem stirrade jag i backspegeln och när min blick möttes av inte bara bakomvarande bilar utan även en svag kopia av Marge Simpson kände jag att det var dags. Och så fick det bli.

Well, hur som, det här går hur bra som helst. Man skulle kunna sammanfatta det ungefär så här:

Fredag (Dag1) - Kändes rent fysiskt. Kraftig yrsel och lite gråtfärdig. Kan ha slunkit ner lite choklad. Och en gott och blandat påse. Minst.

Lördag (Dag 2) - Jag vaknade, jag storstädade, jag tränade, jag solade, jag handlade, jag tvättade, jag städade mina skåp, jag shake-and-bakade en kaka och insåg att icke-rökare har snäppet mer energi.

Söndag (Dag 3) - Början på dagen var jag lite känslig och kunde bli djupt stött när jag ställdes till svars inför känsliga frågor så som vad jag vill ha till middag eller om det fanns vitlök hemma.

Efter det har det bara flytit på och jag blir ännu en gång påmind hur löjligt lätt det är att sluta röka. Jag tänker knappt på det och det enda jag lider av just nu är nackspärr och stirrar mest åt vänster.

God natt.

Back to reality

Det är skönt att komma tillbaka till jobbet efter en stunds ledighet. När man sitter vid sina högar och inte riktigt kan komma igång med något konkret utan stirrar på allt med en fasa och ångest som börjar någonstans vid magtrakten och slutar med att man kräks lite i munnen.
Det sista kan vara lite av en överdrift, men ändå en ganska bra metafor för hur man känner sig.

Tack och lov så är jag ledig både imorgon och på onsdag så jag kan återgå till den verklighet jag vill leva i. Med sovmorgnar, för mycket fritid och oändliga mängder med Nintendo Wii.

Nu ska jag kicka igång hjärnan.

Tjo.

Lediga dagar

Nu har man varit ledig några dagar. Rastlösheten börjar smyga sig på, det känns så att säga.

Gott nytt år ska jag också passa på att säga, för nu är även den avklarad. Vi var hos polare till Tobbe och årskiftet förflöt ganska så fort för plötsligt var klockan fem på morgonen och det var dags att hajka genom hela Kungsängen för att komma hem. Men kul var det,

Nyårsdagen satt vi mest och slickade våra sår och letade efter öppna affärer för lite bukfylla.

Som jag nämnde lite snabbt i förra inlägget har vi köpt en Nintendo Wii, så mer än så behöver jag nog inte gå in på gällande vad vi sysselsatt oss med.
Igår tog vi ändå oss i kragen, släppte dosorna och lämnade de fyra väggarna för att beblanda oss med resten av sveriges rabiata befolkning i Barkarby Outlet. Vi skulle köpa ett nytt spel.

När jag vaknade imorse låg jag sträckte på mig en stund, tittade lite på LA ink och eftersom det bara var jag som var vaken smög jag försiktigt fram till Nintendot och startade dagen med att få utbrott och något som liknar epilepsianfall.
Efter att spelat några timmar fick jag nog och kastade ut både mig själv och min kära på promenad. Det var nog det skönaste jag gjort på länge och med en iver som hade gett Forrest Gump prestationsångest ville jag bara gå längre och längre, tills jag fick en "inte ett steg längre annars äter jag upp dig och skiter ut dig till frukost"-blick.
Resten av kvällen kommer vi nog att tillbringa i en härlig söndagsharmoni. Med en han som skriker obscena saker åt ett tv-spel och en hon som önskar att det var hennes tur.

So long.





RSS 2.0