Gårdagen

Vi gick upp i ottan. Dagen börjades med en liten hundpromenad och när den var avklarad var det dags för frukost.
Efter frukost blev det lite småpyssel hemma, lite tv-tittande och när någon timme förflutit blev det ännu en hundpromenad. En lite längre variant.
När hunden var motionerad strosade vi stillsamt ner i centrum och tittade lite i affärer och shoppade loss på apoteket. Lite busiga till sinnes gick vi till konditorin och inhandlade några chokladbiskvier och återvände sedan hem för lite fika. Då var klockan strax efter tolv.

Resten av dagen passerade stillsamt och medan jag klagade över diverse krämpor låg karln i soffan och tog diverse tupplurer.
När middagen var avklarad och hunden ännu en gång rastad var det nästan kväller och den spenderades med några filmer och innan klockan tio började det kännas som läggdags.

Ursäkta?

Jag är nästan tacksam att jag befinner mig på jobbet just nu, annars hade jag nog fått nypa mig själv rätt hårt i armen för att se om det kanske inte är så att man plötsligt passerat 65 +.



God morgon.


Sunday morning

Jag har varit vaken sen klockan åtta. På en söndag. Jag har helt och hållet hunden som bor hos mig i några dagar att tacka för det.
Hon har sina väckningsmetoder må jag säga. Ibland väljer hon den brutala metoden som går ut på att så hysteriskt som möjligt att försöka slicka på varje liten kroppsdel som inte ligger under det behändiga skyddet av täcket och ibland kör hon lite mer eftertänksamma metoder såsom i morse när hon helt enkelt sätter sig på en tills man går upp.
Jag förstod ju när jag låg där på mage, still som i graven med en hund sittandes på ryggen att man egentligen kanske borde ta tag i nackskinnet och sula klumpen i väggen så hon förstår att någon måtta får det väl vara, men gör man så (eller, ja, kanske inte riktigt så) så inser hon ju att man är vaken och då är det kört. Då kommer slemrullen.

Därför låg jag där i tystnad med en muskelknutte på ryggen och hoppades på att hon snabbt skulle tröttna på att rida ranka och gå någon annanstans istället. Det gjorde hon inte, så det var väl bara att hasa sig upp.

Tack vare hunden har vi även kommit ut på väldigt långa promenader och min fagra kropp med tillhörande hjärna som inte riktigt är van vid såna friluftsfasoner fick en liten övertändning och bestämde dagens aktivitet till att gå ut i skogen och plocka svamp hela dagen.
Otippat nog mottogs inte mitt förslag med stående ovationer och vid närmare eftertanke förstår jag kanske varför.

God morgon.


God morgon!

Det är skitsvårt att komma på något att skriva om när man inte gjort det på länge.

Jag överlevde i alla fall matkoman (jag vet ju att ni undrat) och efter det vägrade jag lära mig av mina misstag och satte mig i samma situation ett x antal gånger till. Imorgon är det pannkaksdag igen, so here we go again.

Igår lyckades jag faktiskt pila ner och träna lite vilket resulterade i ganska så stela muskler idag och utöver det så har jag märkt att min kära höft återigen är så sne att mitt ena ben är ungefär 5 cm kortare än det andra.
Det kombinerat med lite muskelstelhet - ni kan kalla mig Quasimodo.

Ute skiner solen och jag ska snabb som en mört halta kila ut och ta en liten solcigg.

Hörs sen.

Matkoma

Man har alltid två val. Man kan antingen:

A. Ta med sig matlåda till jobbet.
B. Äta ute.

Eftersom det är torsdag idag och det oftast bjuds på pannkakor väljer man naturligtvis B.

När man väl gjort det valet och står där med sin tallrik är det dags igen.

Man kan antingen:

A. Äta lite pannkakor.
B. Äta mycket pannkakor.

I brist på självdisciplin kombinerat med en uttänjd magsäck väljer man naturligtvis B.

Sedan när man återigen sitter vid sitt skrivbord ångrar man kanske de val man har gjort, och då kommer man fram till det sista och mest väsentliga.

Man kan:

A. Knäppa upp byxorna.
B. Ta av sig byxorna.
C. Med en flackande blick mumla fram något om akuta händelser och gå hem.
D. Stänga dörren och somna på skrivbordet.
E. Eventuellt under skrivbordet då det är snäppet för litet för pannkakshyddan.
F. Be om nåd.
G. Oklart vem man ska tillbe. 
H. Chefen, magen eller helt enkelt högre makter kanske.

Det är frågan det.


Äh

Nu blir det bara skit när jag försöker skriva. Skriv, radera, skriv radera. Det här med att göra om, göra rätt verkar inte funka för mig idag.

Så, kortfattat.

Man är tillbaka i verkligheten igen och tack vare en riktigt lugn och skön semester så kändes det inte så hemskt. Man har bara varit lite förlamad av sorg. Kunde ju varit värre.

Den här veckan tänkte jag bla...bla... bla.

Äh.

Skitsamma.


De senaste dagarna..

.. har passerat i stillsam ton. Efter att blivit överrumplad av en total baksmälla på torsdagen har jag fastnat i softarläget. Det är inte helt fel det heller, även fast jag ibland får lite av en aktivitetsångest.
När den slår till som mest tar jag min lilla (hmm) stjärt och förflyttar mig ner till centrum för att köpa onödiga saker, till biblioteket för att roffa åt mig mer softarmaterial eller på en promenad för att faktiskt få lite frisk luft.

På måndag börjar jobbet igen och därför känns det som ett ganska smart drag av mig att bara ta det lugnt, för när måndagen väl kommer har man eventuellt en känsla av att de numera många väggarna börjar krypa inåt och då kanske det inte känns helt fel att börja slava igen. Vill jag gärna tro i alla fall.

Vårat internet fungerar inte riktigt som det ska och därför lyckas jag inte med att ansluta min dator till vida webben. Jag gillar inte att skriva med tangenter som inte är de jag är van vid och därför blir det inte så mycket bloggande. Måste ju skona de små nerver man har.

Ikväll ska vi se Karate Kid på bion här nere och eftersom Jakobsbergs biograf inte direkt är överbefolkad och hittills är det bara vi som bokat platser, har jag starka planer på att smuggla med mig lite chips och dipp. Och en hel grillad kyckling när man ändå har friheten för sig.

Men tills dess ska jag förlora mig i The Great Gatsbys värld.

So long.

A rainy day

Jag vaknade av att regnet öste ner. Det gör det fortfarande.
Någonstans i bakhuvudet hade jag planer på att assume the position på stranden, men vid närmare eftertanke så är det nog bättre att låta bli. Jag får jobba bort min finska genomskinlighet en annan dag.
Istället har jag bokat in mig på thaimassage halv sex och tack vare min stela rygg kan jag inget annat än längta så att själen går sönder.

Sen till något helt annat.

För några dagar sedan hjälpte Murky mig att fixa ett lånekort på biblioteket. Det har jag inte haft sen jag var ca fem år och det känns som en helt ny värld öppnat sig.
Dels kan det vara bra att ha för att slippa köpa på sig tusentals pocketböcker, som efter de blivit utlästa bara ligger runt och skräpar ner och dels för att jag faktiskt bor precis ovanför biblioteket vilket gör det oerhört lätt för mig att bara slänga ner mig från balkongen och förlora mig i skrifternas underbara värld.

Awesome.

Söndag

Jag sitter parkerad på balkongen med lite tända ljus, datorn och cigaretter.

Medan jag sitter och smått kedjeröker och socialiserar på facebook sitter jag även och insuper ljudet från min omgivning.
Utifrån hörs skränandet sorlet från Jakans A-Team som hänger på haket nedanför och inifrån skymtar jag samma riff over and over again tonerna som rymmer ut från studion trots stängda dörrar.

Det är en varm sommarkväll och hade jag inte en sån förbannad magknip skulle jag vara oerhört nöjd med tillvaron.
Det är lite lätt att bli ynklig och kura ihop sig till en liten boll när mellangärdet håller på och sprängs, men när jag barskt påminner mig själv om att man inte behöver äta två portioner lasange och femton pannkakor på det skärper jag till mig.

Imorgon börjar den sista semesterveckan och det ska firas med thaimassage hade jag tänkt. Hoppas de inte får för sig att dra i snasen bara.

Tjo.

RSS 2.0