Boxercise

Jag försökte med allt för att slippa åka och boxas idag, huvudvärk som man ännu en gång hade, men Karolina var orubblig.
Jag försökte med ynklighet, smörande, förnekande, ja i princip alla fem sorgestegen tills jag till slut nådde acceptans och med nästan nöjsamma känslor åkte för att banka på flickan med Hitlerfasonerna. Med kärleksfulla inslag så klart.

Nu är huvudvärken tack och lov borta, middagen uppäten och innan jag slocknar i soffan ska mina jabbarmar gå och föna mitt hår medan själen går in i köket och suktar efter kaffe.

Får inte dricka kaffe så här sent.

Must. Not. Drink. Coffee.

Sju svåra år

Fan vad jag hade svårt att somna igår. Tankarna snurrade, jag snurrade och lakanen snurrade. Jag planerade, funderade och kalkylerade i flera timmar, men det enda konkreta jag kom fram till var ännu en begynnande huvudvärk.

Självklart försov jag mig.

Den här veckan har inte riktigt börjat på rätt sätt och det märks ganska tydligt för inläggen uppdateras oftare än på länge.
Jag antar att det stämmer att konstnärer oftast mår som sju svåra år eftersom det gör underverk för deras inspiration och tydligen funkar jag lite på samma sätt.
Det enda jag behöver är en basker, påsar under ögonen (check) och en holk så är jag good to go.

Master of creation.

God morgon

Nu glider man in på jobbet lite elegant vid halv elva med en huvudvärk som skulle kunna utrota det lilla jag har kvar uppe mellan öronen.

Efter att vaknat första gången och känt dunkandet var jag snäll nog att ge mig själv lite sovmorgon. Offra mina övertidstimmar liksom.

Hjälpte det?

Inte ett skit. Dessutom knäppte det i mina öron inatt. Knäppte? Varför? Knäpp i örat? Knäpp i kolan? Va?

Skitsamma, det hjälper inte att klaga. Huvudvärk och arbete framför en dator kombinerat känns som en smäck i själen och tröstfullt nog så kan det ju inte bli värre.

Eller?


Klick

Why god, why?

Update: Kan tänkas att ni av någon konstig anledning tror att huvudvärken är en följd av min morgonhypokondri, but no. It still goes strong. Tack för ordet.

Och så var måndagen avklarad

Tjejerna har dragit hem efter några timmars Idol och Fru Anka gloende och jag kan nu välja mellan att antingen gå och lägga mig eller kolla på de två första avsnitten av Greys Anatomy.

Med tanke på hur kämpig den här dagen har varit att genomlida väljer jag nog det första. Jag är nämligen inte helt hundra på att jag orkar gå in i en två timmars dvala av fjantig rödmosighet och bölande som det programmet av någon anledning framkallar hos mig.
Det är nog bättre att gå och lägga sig istället, sova ut ordentligt och vakna upp som en liten solstråle.

Vid närmare eftertanke så är nog sinnesstämning solstråle en ganska omöjlig nivå att nå, men imorgon får jag vakna upp utan någon som vaktar mig och min maniska morgonhypokondri och det kan krävas att jag samlar alla mina krafter så att jag orkar kämpa emot den självmanipulering som kan komma att ske.

God natt.


När jag gick...

.....och la mig igår kväll kände jag mig ganska positivt inställd till att vara utvilad på morgonen då jag bara legat och vilat hela söndagen.

Riktigt så blev det inte.

Jag har en tendens till att bli lite desperat på morgonkvisten och hittar ofta på småsjukdomar som magsjuka, halsfluss och feber för att få sympati av regeringen och därmed ett godkännande att jag med gott samvete kan stanna hemma. Då kan ni kanske förstå var nivån låg när jag kvickt som en iller deklarerade att jag denna morgon led av lungcancer och var tvungen att stanna hemma för att självdö.
Som vanligt fick jag ingen som helst gensvar, blev å det ödmjukaste kickad ur sängen och sur som satan gjorde jag mig iordning för dagen.

Något som faktiskt var positivt med att bli uppsparkad så tidigt var att jag direkt kunde göra upp en plan på att dra hem tidigt också. Först in - först ut metoden så att säga.
Självklart så går det inte som man vill, för p g a olycka någonstans på motorvägen tog det mig en timme att ta mig till jobbet. I vanliga fall tar det högst en kvart.

Hallelujah, tänkte jag halvbittert och slickade mina sår genom att låta mig själv slippa att gå och träna idag.

Alltid något.



Söndag

Det var inte helt lätt att hålla ögonen öppna när jag skulle ligga och titta på intervjun med Fru Anka på fredagkvällen, och blev därför en smula förvånad över att jag efter en timme satt hos grannen och drack grogg och planerade en resa till irland.
Det här var nog inte riktigt vad jag tänkt mig, var det sista som snurrade igenom min stackars skalle innan den somnade sju på morgonen.

Igår var man typiskt nog bortlovad på ölhäveri och med en fot i bangarvärlden var det på det berömda hittefåret att jag stängde av mobilen och gick i ide resten av helgen. Men lojal som man är tog jag ändå mina lurviga och skakade in till stan där jag mötte upp gamla arbetspolare som jag inte träffat på tio år.

Det var nog rätt val eftersom det blev en jävligt rolig kväll.

Efter så här tre kvällars sprithärva har jag inte så mycket till val än att ligga på sofflocket och glo på serier resten av dagen.
Skönt nog så behöver jag inte ligga alldeles ensam i min misär, utan får sällskap av min bättre hälft, säckar under ögonen och en insikt om att man är alldeles för gammal för sånt här.

Alldeles för gammal.

Home

Då var man hemma på fastlandet igen efter extremt intensiva 48 timmar.

Som jag misstänkte så vart det ganska ordentligt med grogg igår, så när Karro väsandes började slita upp mig efter ungefär tre timmars sömn imorse, var det nära att jag kastade in handduken och hoppade ut genom fönstret.

Att i det tillståndet behöva åka till Boda Borg (en "Fångarna på fortet" variant av teambuilding för dem som inte vet) för att skutta runt i flera timmar var nog det värsta som kunde hända och efter att suttit och tryckt i ett hörn med luvan högt uppdragen och en cigarett i en skakig näve fick jag även ett antal pikar om att jag inte var den mest önskade lagmedlemen heller.
Men tji fick jag och tji fick de för när man väl vart inslängd i den första cellen var all kvarvarande fylla som bortblåst.

Fy fan vad kul det var. Man garvade så man nästan pinkade på sig och jag skulle ge bort halva min själ för att få se en videoupptagning av fyra vuxna människor (tre och en halv om man räknar med mig) handlöst slänga sig över kanterna på en labyrint för att undkomma en leksakshund som sitter i en bur längst in och i panik brainstorma om hur man lättast klättrar uppför en helt slät pyramid. Så jävla klockrent.

Riktigt roliga två dagar var det och Gotland i sig var som vanligt hur fint som helst.

Nu ska jag med all min kraft försöka hålla mig vaken och glo på Anna Anka som intervjuas på ettan. Fruntimret har ju en ganska bra vana att kräkas ur sig halvkloka åsikter och det vill man helst inte missa.

Ha en trevlig fredag.

No probs

Utvecklingssamtalet gick hur bra som helst.

Prata lite du så ställer vi kanske lite frågor, tyckte dom.
Fråga lite frågor och så svarar jag, tyckte mest jag som inte direkt var förberedd på att dra en hel monolog.

Det hela förflöt hur smidigt som helst och under en och en halvtimme pratade vi om min situation, min framtid och att jag förmodligen kommer att bli den mest lysande stjärnan på redovisningshimlen.

Ja, ungefär så gick det till. Förutom det sistnämna som eventuellt kan vara något som inte togs upp.

Imorgon åker jag till gotland på konferens där vi ska prata om allvarliga saker, klättra runt på Boda Borg och dricka lite grogg.
Det må hända att vi bara stannar över en natt, men packningsmässigt efterbliven som man är så är det lika bra att jag slutar skriva och går och packar istället så jag hinner med planet som lyfter 9.30 imorgon.

Trevlig kväll.

Att utvecklas

Idag ska jag ha utvecklingssamtal på jobbet.
Vi ska prata om hur jag har utvecklats från allmän slav till tja... redovisningsslav, om mina styrkor och svagheter (vilka svagheter??) och mina mål här i livet.

Trevligt.

Egentligen ska man nog förbereda sig på sådana här möten så man har något vettigt att säga, och därför är jag ganska förtjust över att mötet ska gå av stapeln om bara en timme och jag inte har tänkt ett skit på det.

För att inte vara för snabb i käften och kräkas ut något olämpligt, hysteriskt börja prata tyska eller bara vara helt blank i bollen ska jag nu ta min kaffekopp och cigarett och med blicken i fjärran sitta och analysera min karriär.

Peace out.

En update: Jag funderade på morgonsdagens resa till Gotland, dagens träning, vilken tid jag kommer att få lunch idag och att jag har ont i magen.

Congrats, this should go very smoothly.

Stela leder

Ambitiös som jag är så åkte jag hem efter jobbet igår för att byta ut mina träningskläder som jag dränkt i havets läckerheter och åkte sen och tränade.

Nu sitter jag här som ett vältränat litet kolli som försöker sträcka ut sina halvstela tentakler mot tangentbordet och önskar att gårdagens massagetant skulle kommit idag istället.
Tyvärr så slår inte drömmar in så ofta som jag skulle vilja och därför får jag helt enkelt nöja mig med att sitta och rotera på min kontorstol i nio timmar framåt, följa upp det hela med att lägga mig och bli uppvärmd i ett solarium för att sen åka hem och veva bort alla dammråttor som börjar både att få huggtänder och bli rabiesbenägna.

Sen är man fit for fight igen.




Monday

Hunden är återlämnad till husse, helgen är över och man är åter på jobbet.

Känns alltid lite tråkigt att lämna tillbaka henne, för det bli så tomt när hon inte är kvar. Det är rätt stor skillnad när hon väl är borta då hon milt sagt är något översällskaplig. Jag menar, man behöver slänga en blick över axeln så:


Klick

Eller vända sig om:


Klick

Eller sätta sig i soffan ett tag:


Klick

Eller helt enkelt försöka titta rakt fram:


Klick

Som sagt, översocial på gränsen till stalker. Man får knappt gå på toaletten själv kan jag lova, men av förklarliga skäl så skiter jag (hehe) i att lägga upp bildbevis på det.



Förutom den lilla saknad jag känner så har jag kickstartad min måndag genom låta min matlåda läcka ut på mina träningskläder och kommer därmed få kuta runt på gymmet som en svettig vitlöksfisk.

God morgon.








Inspirerad?

När jag nu ligger i soffan med nya datorn i knät känner jag verkligen hur det kliar i fingararna, inspirationen bara flödar och jag blir alldeles snurrig i bollen av allt jag vill skriva om.

...............................
.................................................

..................................................................
................
..........................

..................................................

Eller inte.

Typiskt.


Hallelujah

Nu sitter man här med sin nya flashiga dator med ett halvnöjt flin som räcker till Kina och tillbaka.

Hej då till den gamla datorn och dess alkoholproblem.
Hej då till den gamla datorn med medföljande otympliga usb-tangentbord som jag har fått gå och släpa på enda sen originaltangenterna klibbade ihop.
Hej då till situationer där den på eget bevåg skriver femtioelva bokstäver så fort man vänder bort blicken.
Hej då till behöva ta i för kung och fosterlan för att få till ett mellanslag.

Hello my new friend.

God natt.

Friday

Veckan har gått åt träning (!), jobb och köp av dator.

Datorn köpte jag i tisdags och underligt nog står den den fortfarande oanvänd under min Tv-bänk. Det längsta jag kommit är att tagit ut den ur förpackningen, klappat lite och med beundrande ögon viskat några välvalda kärleksord.

Sen åkte den in i förpackningen igen p g a brist på tid.

Men nu. Nu ska den fram. Även fast jag inte är helt hundra på om det är en så bra idé då hunden redan trampat på den befintliga sisådär femton gånger sen jag började på det här inlägget.

Men hur som, nu ska det startas och installeras prylar här. Eventuellt ringas några panikartade samtal till lillebror.

Jag menar,

Man är inte den mest tekniska kniven i lådan.

Lördag

Gårdagens reunion gick hur bra som helst. Minnena flödade, förträngda minnen (på gott och ont) kom fram och snackandet och garvandet höll en sån nivå att inte ens bärsen hann slinka ner i den takt de brukar göra.

Idag har jag varit på bio och sett District 9 och mycket mer än så har man inte lyckats med.

Imorgon ska jag eventuellt köpa en ny dator då den här inte har alla hästar hemma sen den fick bada i grogg och nu kommer jag äntligen att kunna skrota skiten för att slippa framtida tuppjuck.

Nu ligger karlsloken och snarkar till den milda grad att jag varken hör grannens musik eller mina egna tankar och i brist på annat ska jag lägga mig och titta på weeds. Titta och läsa läppar.
Så med de orden avslutar jag denna oerhört meningsfulla inlägg då jag kan höra hur intresseklubben antecknar.

Eller förresten.

Det kan jag fan inte.

Blast from the past

När jag började ettan, sju år gammal hittade jag min första sidekick ever. Vi hade hemliga klubbar, drömde om vår framtid som proffsryttare och lärde oss att svära så blodet sprutade. Vi hängde ihop i vått och torrt tills vi var tolv och jag tog mitt pick och pack och flyttade till annan ort.

Därefter hölls kontakten via besök, brev (när dackefejden gick av stapeln fanns det inte sms) och telefonsamtal. Men som allt annat gott fick det sig ett slut efter några år när livet gick vidare på varsitt håll och sen har det inte blivit så mycket mer.

På semestern hittade jag en bunt gamla brev som jag sträckläste och garvade så jag förlängde livet långt över medelåldern och självklart var jag tvungen att berätta för henne om mitt fynd på fejsbook.

Från fejsbook i en annan stad är min gamle vapendragare åter i Stockholm och därför ska vi ikväll träffas för första gången på tio år och dela med oss av varandras brevväxling, dricka öl och uppdatera tio års livsgång.

Hur grymt som helst.


Det nyttiga livet..

.. har faktiskt gått hur bra som helst. Jag har inte ätit onyttigheter, jag har tränat och bara varit allmänt sund (helger ingår inte i överenskommelsen).

Oturligt nog så började det dyka upp godis på kontoret samtidigt som mitt nyttiga liv började. Varje dag har jag fått släpa mig förbi godisskålen med blicken långt i fjärran och det har faktiskt gått bra. Förvånansvärt bra.

Tills idag.

Efter att stått ut med en liten godisskål som stått framme så eskalerade det ordentligt när kollegorna efter sushilunchen släpade hem en stor påse med nougatpraliner, en sent anländ kollega hade med sig en ask merci-choklad och jag lokaliserade både chokladbollar i frysen och flera paket med ballerinakakor under en hylla.

Alldeles till mig av de lurande farorna bröstade jag upp mig och deklararerade att jag skulle starta en revolution där allt ätbart som fanns genast skulle ätas upp för att aldrig mer finnas kvar.
Men tydligen så är jag tyvärr inte den Che Guevara jag utgav mig för att vara, för ingen hakade på min demonstration och nu sitter jag här uppe och försöker hålla mig långt bort från frestelserna.

Eventuellt så sitter jag även och blåljuger då jag redan kubbat ner och mulat i mig choklad i olika varianter sisådär femton gånger och femton gånger till lär det bli.

I´m fucked.

God morgon

Efter att kämpat i en oändlighet för att komma upp ur sängen så är man återigen på jobbet.

Jag vill även tillägga att jag var här för en och en halv timme sen, för jag har en krypande känsla av att ni tittar på tidpunkten för publiceringen av detta inlägg och skakar uppgivet på huvudet.

Ha.

Där förekom jag er allt.

"Jävlar vilket....

... flyt jag har" tänkte jag för några veckor sen när jag skrev inlägg efter inlägg. Sen har jag inte skrivit en endaste rad på två veckor.

Typiskt.

Därför tänkte jag skriva en liten uppdatering. Eventuellt så har jag inte så mycket att uppdatera med, men jag kan börja med att förtälja att jag ännu en gång har övergått till ett nyttigt liv igen.

Vad innebär det då? Jo.

1. På måndag morgon går jag till tågstationen för att ta tåget till jobbet då jag var alldeles för bakfull på söndagen för att hämta min bil som stod kvar hos syster efter lördagens kräftskiva hört att morgonpromenader är bra för hälsan.
2. Jag har inte stoppat i mig något onyttigt sen söndagkväll.
3. Jag var och tränade igår.
4. Jag har precis ätit linssoppa.
5. Jag ska alldeles strax ta mina lurviga och gå ut och gå.
6. Eventuellt läsa min nya bok istället.

Ja, ungefär så ligger det till.

Tack för idag.

RSS 2.0