May I have your attention please?

I have two announcments:

1. Idag är det 26 år sedan en söt, liten flickvasker vid namn Jenny kom till världen. Så här 26 år efter är hon fortfarande lika söt men inte lika liten. Nu spelas det i gammeltackornas liga, välkommen!

Grattis älskade, älskade Jenny! Må du få den finaste dagen ever.



2. Det kan råda inläggsbrist i framtiden. Det beror inte på att inspirationen flytt fältet som vanligt, utan av den anledning att Maria gjorde någon slags glidtackling på en grogg i fredags, som typiskt nog flög över min dator och lämnade den något efterbliven och kladdig.
Efter att desperat försökt föna den lite och hängt den på tork över natten så har den fortfarande inte alla hästar hemma och vill prompt lägga till några e:n och d:n för varje bokstav man skriver.
Så om ni vill slippa något norskliknande inlägg och en tuppjuckande (INTE bokstavligt talat) Laura är det lika bra att jag håller truten ett tag framöver. På hemmafronten iallafall.

På återseende.

Laura raggar

Laura är på krogen när hon lite salenogsberusad får syn på ett sött litet hallon till bartender. Bartendern får syn på en förmodligen inte just då lika het Laura och så börjar tittandet.

Efter att utbytt blickar så där hundra gånger bestämmer Laura sig för att ta det hela snäppet längre och skuttar fram till disken för att skaka lite tass och föra en klämkäck konversation.
Efter att diskuterat om gud vet vad ett tag, drar hallonet fram en notabricka och en penna.
Laura som inte har alla popcorn i påsen tror först att hon fått en nota, men får som tur är får hon grepp om situationen och börjar glatt plita ner sitt nummer.

Halvvägs genom sifferkombinationen börjar Laura inse att det är något som inte riktigt stämmer och som en blixt från klar himmel inser hon att hon för tillfället inte kan komma på sitt eget nummer.
För att inte verka helt bakom flötet improviserar hon resten av sitt nummer, lägger till sitt förmodligen felstavade namn, flinar och kilar sen därifrån.

Smidig som en träsko.

Mamma, syster - Produktionen av barnbarn och kusiner kan nog komma att dröja ett tag.

Status fredag

Första groggarna har gått ner. Maria kockar middag för fullt och snart dras det till stan.

Jag har klätt på mig, spacklat fejan och fixat håret och ändå känner jag mig som en fettofierad piece of shit.

I just love these days.

Upprörd

Idag är det fredag och jag är upprörd. Upprörd över att:

- Jag ska ut ikväll och jag har inget som helst att sätta på mig.
- Jag har spenderat hela lunchen med att försöka shoppa kläder till ikväll, men det enda jag lyckades skrapa ihop var ett armband och två flaskor sprit.
- Haremsbyxan. Skjut mig om jag någon gång ens uttrycker mig positivt om djävulens påhitt till byxa.
- Att jag inte har kläder till ikväll.
- Haremsbyxan.
- Att jag ältar min upprördhet.

Som sagt. Upprörd.


Long time, no see

Som ni kanske märkt så har det varit lite tyst här de senaste dagarna. Anledningen är att jag inte haft inspiration till att skriva något.
Hursom så gillar jag inte när det sista inlägget står överst för länge, så jag känner mig lite halvt tvingad till att kräkas ur mig något.

Så vad har jag gjort de senaste dagarna som gjort att inspirationen flytt fältet?

Well, inte ett skit.

När jag sitter här med en drömsk blick och tänker tillbaka på de senaste 48 timmarna, kommer jag ihåg följande höjdpunkter.

- Jag får ett förnyat kontrakt med medföljande löneförhöjning. Man är icke en fattig vikarie längre.
- Jag lurar i ett oroligt Barnlamm att jag fått sparken och få se de största fårögonen gud någonsin skapat.
- Jag sitter och drar i remmarna runt min handled. Dom går helt plötsligt av och jag ger mig själv en käftsmäll.
- Jag sitter en hel kväll och är sur över att jag håller på och får munsår, för att läppen känns konstig. Sen kommer jag på ovanstående händelse och blir sur för att jag är så dum.

Ja, det var höjdpunkterna. Med ett sånt händelserikt liv borde jag ju ha massor av inspiration till att skriva inlägg.

Verkligen.     

Töntanka

Jag tror att det är kroppsligt omöjligt för mig att titta på Spårlöst på tv4 utan att böla, och inte nog med den misären, jag råkade även sträcka en rumpmuskel på Ki-passet tidigare ikväll.

Nu har jag fått nog av att halta runt som en fjantig, rödmosig anka så med de orden går jag och lägger mig.

God natt.

Reflektioner

Det är måndag och det har äckelsnöat.

Livet kan nog inte bli bättre än så här.

God morgon.

Helgens outfit



Skor: Skabbiga pumapjucks som gått igenom diverse fyllevandringar, skogspromenader, festivaler under åren. En sopcontainer - Det enda rätta.

Byxor: Hundra år gamla mjukisbyxor som bäres upp med viss gällivarehäng. I enormt behov av en tvättmaskin då hunden tycker om att använda benen som studsbräda.

Tröja: Lika skitig den då hunden tydligen är en korsning av hund och känguru och kan hoppa sjukt högt.

Mössa: Okänd härkomst, förmodligen vuxit fast på skallen vid det här laget.

Accesoarerer: En skitig, dryg luspudel.

Jag måste vara bland det glamourösaste som katten någonsin släpat in.

 

Dagen

Som sagt gick vi ut på en långpromenad idag.

I nästan två timmar var vi ute och knallade i Lillsjön, jag, Lilo, Jenny, lilla Vera och Cissi. Jag har fått i mig så mycket frisk luft nu så jag skulle i princip klara mig utan att andas i några dagar.





Efter det drog vi hem till Jenny där Maria kom lagom till kladdkakan och så fikade vi för fulla muggar.
När jag ändå hade tryckt i mig sjukt mycket kladdkaka tyckte jag att det var lika bra att fortsätta på sockerbanan och åkte till mamma för att trycka i mig lite pannkakor också.
Leo the lillebror och Murcake var också och hälsade på och Lilo gick laget runt och fick uppmärksamhet och orsakade samtidigt kåtslag på mammas hund.



Nu skulle man kunna tro att dagen är över, men icke.

Jag och Lilo ska lägga oss och glo på tio timmar av Band of Brothers som jag fick låna av brorsan. Eventuellt, efter dagens kost, även skita ut några sockerbitar.

Tack och hej.

Hund bortskänkes

"Hej Matte! Eftersom du verkar ha det så trevligt i soffan så tänkte jag komma och hänga med dig. Skitsamma att jag har en hel dubbelsäng eller resten av soffan till mig själv. Jag klättrar upp och lägger mig på dina axlar istället."



"Tack för stunden. Nu tar jag och klättrar ner. Men samtidigt ska jag passa på och stretcha lite och avslappnande som det är så tar jag och släpper en fis också."



Idiothund.


Okristligt tidigt

Tack vare min pälsboll har jag vid kvart över elva redan varit på promenad, ätit frukost, diskat och städat.

Nu sitter jag här och skriver med pälsbollen antingen muckandes bråk med mig eller liggandes i mitt knä. Just nu ligger hon i mitt knä. Jag vill tillägga att det är en över 20 kg pälsboll vi pratar om.

Snart ska jag antagligen gå ut på en långpromenad med Jenny och Co. Jag har hört något om en nybakad kaka som ingår i aktiviteten och det får mitt hjärta att smälta.

Nu måste jag gå och dra pälsbollen, som muckar bråk med småfåglarna på balkongen, i örat.

Hej.



Den muckande pälsbollen

Ki Box and dogs

Om tre timmar slutar jag.

Fan vad skönt det ska bli att sluta så tidigt.
Jag ska börja min helg med att gå på Ki Box pass på gymmet och förmodligen ta kål på mig själv och alla andra.
Om jag mot all förmodan överlever, ska jag hämta hunden Lilo och ha en kvalitativ mor-och dotter helg genom att titta på filmer, äta ostbågar, leka i vårvädret och jaga björnar.
Det är det enda jag har planerat för helgen. Inga som helst planer annars. Skönt. Faktiskt.

En liten visit från min mor kan jag nog också förvänta mig ikväll.

Samtal igår:

Laura: Jag ska ta det lugnt i helgen. Tror att jag ska hämta hem Lilo.
Mamma: Åh! Lilo!
Laura: Ja, det var länge sen jag hade henne.
Mamma: Åååh! Lilla Lilo!
Laura: Ja, hon är söt.
Mamma: Vet du, om du är hemma när jag åker förbi Kungsängen så kommer jag och hälsar på henne.
Laura: Ja gör det.
Mamma: Åh. Lilla Lilo!
Laura: Ja.
Mamma: Jag har tänkt på henne så mycket sen jag såg filmen om hunden som sprang in i väggen. Precis som Lilo.
Laura: Ja.
Mamma: Åh Lilo!
Laura: Ja.
Mamma: Det ska bli så kul att få se henne igen. Jag har saknat henne.
Laura: Ja.
Mamma: Alltså. Det är ju kul och träffa dig också.

Tack.


Ps. Nej mamma, du behöver inte ringa och bedyra din kärlek för mig nu. Jag har inte fått men för livet.

Ps2: Jag kan nog inte bli mer skadad än jag redan är.

Ps3: Nej, det är inte ditt fel att jag är skadad.

Ps4: Ja, jag vet att jag inte är skadad på riktigt.

Ps5: Herregud.

Carwash

Mina toalettartiklar brukar oftast, likt små lämmlar, begå kollektivt självmord. Med det menar jag då att de tar alla slut samtidigt och orsakar små tuppjuck för mig på morgnarna.
Jag hade tänkt att åka till Jakobsberg och köpa på mig lite nytt med mina välförtjänade HM rabattkuponger, men självklart har jag glömt plånboken hemma så det blir inget.

Medan jag gick till brevlådan för att kollekta dagens skörd av post, funderade jag på vad jag skulle sysselsättta mig med efter jobbet.
Efter att kommit fram till att jag varken behöver träna, städa, laga mat eller liknande så kom jag på den briljanta idén att tvätta bilen. Om jag orkar såklart. Om.

Precis när jag tänkte tanken passerade jag min bil som stod parkerad vid huset och tvärstannade när jag såg tecknet från ovan.

Orka och orka. Det är bara att tvätta.


Klick

Schyst chefen. Tack.

Stadiga vårtecken

1. Två av samtalen jag haft med kollegor idag har börjat med: "Du, måste börja tänka på det här med inlämning av deklarationer." Fy.
2. När alla andra köpte lunch, köpte jag Big Pack med glassar.
3. Jag såg en blomma i rabatten. Den må varit liten och obetydlig, men den var där.
4. Mina pms biter inte på mig längre.
5. Det enda rätta just nu är något sittbart, en kopp kaffe och cigg.
5. Min käft går i 190. Konstant.
6. Koncentrationsnivån är ungefär lika obetydlig som blomman i rabatten.
7. Tvättiden idag känns som ett trevligt inslag.
8. Jag är positiv.

Tjohoo!

Vårig mordmaskin

Har ni sett vädret? Har ni sett vädret?? Herregud, det är ju vår!

Synd bara att jag lider av pms och har imorse fått gå igenom enorm trötthet, ett försök till att få på mig jeans som slutade med att jag såg ut som en pingvin med taskig ämnesomsättning, en fejja som skulle vara god med lite bearnaise och ett litet sug att ta kål på militärpolisen som utan anledning stoppade alla bilar på Tibbleleden.

Ja, det tar ju ner på glädjen lite. Lite mycket.

Ibland händer det

Helt plötsligt fylldes rummet av ett konstigt ljus och när den okända värmen slog mot mig slängde jag mig i panik under skrivbordet.
Kramandes min kalkylator som enda skydd, väste jag fram "My eyes, my eyes!" med blodet rinnandes ur de ljusskadade små hålen.

Efter ett tag vågade jag mig ut igen och med skakande ben ställde jag mig upp för att skåda det som inte skådats sen dinosaurierna dog ungefär.


Klick

Holy crap Halleluja.

Morning from hell

Idag är det en sån där jobbig morgon. När man verkligen inte vill. Orkar.

Why?

1. Jag lider av en liten släng PMS och känner mig därför som en sladdrig, rabiessmittad träskpadda med vissa humörproblem.

2. Jag är så trött, att om jag skulle få sparken skulle jag bara skratta hela vägen i personlig konkurs. Bara jag fick sova.

4. Våren. Var är våren?? Våren skulle vara här nu sa dom. Må djävulen ta dom.

God morgon på er.

Miracles

Att jag på en måndagmorgon befann mig på jobbet redan halv åtta fick mig att nästan höja på ögonbrynen av förvåning. Sen att jag även tagit med mig gymkläder var det nästan så jag gapade.
Sen att jag faktiskt pallrade mig dit också var nästan så änglarna sjöng.

Inte nog med det.

Efter 45 minuters lekande med maskinerna bestämde vi att gå på ett pass också. Dödens pass.

Herregud. Hur många mirakel kan det hända på en dag?

För att följa mitt nya änglalika liv borde jag gå och ta hand om den enorma diskhög som ligger i köket och väntar, men inte en chans i helvetet att det händer.

Någon måtta får det väl vara.

Vårtime

Eftersom våren äntligen kommit hit med lite värme och t om solsken gjorde jag och Maria det enda rätta och tog en liten promenad till affären för att raida stället på allt vi kunde tänka oss att vara sugna på.

Nu ska vi ha en hejdundrans filmkväll. Klockan tolv.




Det kallar jag framförhållning.

Melodifestivalen?

Eftersom exakt alla ska titta på melodifestivalen ikväll så tänkte jag och Maria göra detsamma.

Vi tänkte äta middag, tända lite levande ljus, dricka lite vin (grogg) och efter att ljusen, maten och groggen var avklarade kom vi på att melodifestivalen faktiskt redan gått i en timme och att det var hög tid att sätta på skiten.

Lättare sagt än gjort.

Jag har nämligen tydligen inte ettan.

Hur fan kan man inte ha ettan? Seriöst??

Ok, jag hade tänkt att fortsätta att spy galla över min vanliga otur, men tv:n hittade precis the long lost child, så skitsamma.
Nu märker vi även att vi missat alla låtar, och får bara titta på röstningen. Utan att hört en endaste låt.

Skitspännande. Verkligen.

Ninjapållar

Jag skulle kunna blogga lite, men jag har tyvärr inte tid då mitt säkerhetsprogram på datorn håller på och går ut och jag är fullt upptagen med att i panik spana efter trojanska hästapållar som lurar i varje hörn.

Ja, ungefär så.

Sen måste jag även till gymet och flexa min muskler lite.

Vi kan väl höras sen?

Fredagkväll

I´m alive!

Med tanke på att det är fredagen den 13 alltså, det är inte så att jag brukar gå runt och räkna med att trilla av pinn i vanliga fall.

Hur har jag lyckats att dogde the otursbullets då?

Jo, jag har ätit i Bro med ett ex jag var tillsammans med i hundra år för 10 år sen. (Kan vara en hälsofara. Inte exet då, men att äta i Bro.)
Jag har gått in i en videoaffär för att köpa snus, men kommit ut utan snus men med en ljudkabel till datorn istället. (Dödligt otippat, men jag överlevde.)
Jag har haft inredningskonsultation med min kära mor. (Tämligen ofarligt så länge vi gör det teoretiskt och inte praktiskt.)

Resten av kvällen ska jag ägna mig åt ofarliga saker såsom att bränna skiva, titta på filmer och slappa tills jag ger fisa ett förnamn.
Sen vet man aldrig om det slutar med att jag råkar bränna mig själv, får en stöt av nya kabeln eller råkar fisa en slapp en istället.

Jag är trots allt jag, trying to live out the day of the damned. Typ.

Trevlig kväll på er.

Danger

Ni vet att det är fredag den 13 idag va?

Ville bara påminna er lite om den svävande livsfaran.

Nu ska jag sätta på mig störtkrukan, pungskyddet och dra hem.

Trevlig helg!


Oh, those moments...

Igår kväll när jag skulle sova låg jag och tänkte lite. Mest för att roa mig själv innan jag somnade, men mest för att det är så hjärnor funkar.
Anyway, jag låg och tänkte på tillfällen när man gjort bort sig. Inte gjort bort sig så man rodnar lite och fnissar som en skolflicka, utan till den milda grad att man i princip vill begå självslakt.

Varsågoda, här kommer det några guldklimpar:

-Igår på Willys står jag och rotar i en av frysarna. Efter att jag rotat klart går jag tillbaka till min vagn och hänger på den medan jag funderar lite. Mitt i funderingarna kommer jag på att det inte är min vagn. Lite diskret smyger jag därifrån när det helt plötsligt tar stopp och jag blir halvt strypt. Jag har fastnat med halsduken i mynthållaren på vagnen och får snällt stå där och lirka loss mig.

- Jag står på löpbandet i gymet. När jag anser mig själv vara klar, så tänker jag avsluta det hela och gå och stretcha istället. Av någon anledning glömmer jag bort den lilla aspekt som kallas "stänga av maskinen" , försöker att hoppa av i farten och flyger rätt in i väggen.

- Jag ringer till min bank för att prata om mitt nya lån som jag tagit på lägenheten. Jag kan inte för mitt liv förstå varför växeltanten inte förstår vad jag pratar om och börjar bli smått frustrerad. Men problemet var inte växeltanten, utan att jag råkat ringa Försvarsmakten.

- Maria står ensam i ett rum på åkeriet och pillar med sin handdator. En lustig rackabajsare som jag är, tar jag tillfället i akt och skuttar in med ett gigantiskt hopp, landar på ena knät och sträcker sen teatraliskt fram ett äpple till henne medan jag mässar " Här, äpplet. Ät av äpplet. Äpplet som stillar all hunger." Det är ungefär i samma stund jag inser att hon visst inte var ensam.

- Jag missar att jag inte står still vid en stoppskylt och brakar rätt in i en förbipasserande buss.

- Jag är i Stinsen köpcentrum och kör företagspaket. Jag lassar pirran med sådär 10-15 paket och till min otur är hissen trasig och jag får ta rulltrappan istället. Nästan halvvägs inser jag att jag missberäknat tyngdlagen. Pirran välter och det flyger paket som ur en kanon. Jag får åka hela vägen upp för att sen stå längst upp och håva in paketen när de kommer upp, en efter en. Förvillande lik en brandbil.

Ja, så kan det gå.

Men vem bryr sig om det när det är fredag? Jag har t om överygat mig själv om att jag inte behöver träna idag och är därmed en lycklig människa.

På återseende.





Släpp inte in skiten

När jag fyllde år fick jag boken "Låt den rätte komma in" av Maja. Jag var först lite skeptisk mot vampyrtemat, men den var faktiskt riktigt bra. Tack Maja.
Men hur som, eftersom jag läst ut boken och råkade sen hitta filmen ute på vida webben, så ville jag så klart se den för att få en bild av hur allt egentligen såg ut.

Bad choice.

I 120 minuter har jag nu suttit och skrikit "vad gööör du? Så där gör du ju inte! Varför i helvete är du blond? Hallå, du missar ju att bränna ner skolan ju!" medans jag hytt med näven och slitit i det obetydliga rufset jag har till hår.

Filmatisering av böcker borde vara olagligt.

Visserligen så varken skrek jag, hytte med näven eller slet mig i håret eftersom jag var fullt upptagen med att pula i mig pistagenötter, men inombords var jag i uppror. Uppror som hade fått Dackefejden att blekna i jämförelse.

Oklart vad jag egentligen vill komma fram till, men jag antar att det är bättre att ta ut aggressionerna på det här sättet än att demolera den ovannämnda lilla manen.

God natt.

Massage

Igår gick jag på rena boot-camp passet på gymet.
Idag hade jag en aningen träningsvärk.
Alldeles nyss fick jag en halvtimmes massage.
Nu sitter jag och självdör lite halvt av lycka.

Massören upplyste mig även om att jag är bland de stelaste personerna hon träffat. Först trodde jag självklart att hon menade mina muskler, men så här i efterhand kom jag på att jag har ju inte några.

Fan. 

När bägaren rinner över

När man står vid kopieringsmaskinen för att skicka en faktura som Pdf-fil till sin mail och knappar in www.laurah.blogg.se som mailadress, då har nog hästarna rymt från hagen för att aldrig mer återkomma.

Eller ni kanske skulle tycka att det var intressant?

Herregud.

Wake up, wake up.

När jag ännu en gång vaknade av en ringsignal istället för alarmet passerade mitt liv i revy och jag kände hur all hopp för framtiden försvann.

Men ingen fara i skogen.

Det var bara min syster som har börjat med en s k uppväckningsservice eftersom hon lessnat på att jag tydligen inte fixar det här med att gå upp på egen hand. Man tackar å det ödmjukaste för hjälpen.

När jag ändå sitter här, ödmjuk och snäll, så vill jag även passa på och tacka väderguden, snögubben, eller vem fan det nu är som styr slasket där ute för det underbara vädret. Verkligen. Tack.


Klick

Nu ska jag sitta och jobba. Ända fram till sex ska jag sitta här och grotta, enbart för att få igen lite förlorade timmar och för att tajma in mitt träningspass.

Man är så duktig att det gör ont.


No blogg blogg

Nu har jag börjat på ett inlägg flera gånger, men fått avsluta eftersom det bara blir skit av det hela.

Inspiration - Where art thou?


Skit.

Idag tänkte jag komma in till jobbet tidigt. Långt innan åtta hade jag planer på att sitta i min stol och börja jobba för att knappa in på tiden som jag förlorade igår.

Sjukt bra att jag vaknade kvart över åtta.

Skitmobil, skithjärna, skitsömn och skitundertid.

Hej då.

Morn..

Jag vill bara kongratulera mig själv å det ödmjukaste för att jag precis lyckats kommat till jobbet och samtidigt önska er en god morgon.

Klockan halv elva.

Må djävulen ta mig.

Yesterday

Kvällen började hemskt nog med att tåget som vi skulle åka in till stan med körde på en person. Vi blev sittandes med obehagskänslor i över en timma innan vi kunde rulla vidare.
Inte nog med obehaget, utan man var även kissnödig till tusen och med en mage som höll på att käka upp sig själv av hunger.
Tillslut kom vi fram till Jimmys Steakhouse där vi mötte upp syster, Alko och Co, åt lite av Barnlammets likasinnade med vitlökssmör och hävde öl.

När vi var mätta och glada drog vi vidare till 54 där groggarna gick ner snabbare än blixten himself och runda om tassarna drog vi vidare till Lö Bön Pölö (Le Bon Palais).



På Lö Bön var medelåldern hög nog för att även en ålderskrisande jag kunde känna mig som en flickvasker, men det hindrade inte oss från att häva ännu fler groggar och svänga våra lurviga till den där förbannade jävla techno/house mixen som gick mig på nerverna i flera timmar.




Kvällen avslutades med en french hot dog OCH en hamburgertallrik och jag är nästan hundra på att om man slår upp ordet fyllehunger i ordboken fråm man fram en bild på min feja. Kan hända att den dyker upp om man slår upp heffaklump också. Och Koskenkorva.

Idag har jag varit hos mamma och ätit och nu ska jag lägga mig i soffan och glo på massa filmer. Jag ska börja med Die Hard 4 som jag inte sett trots mitt Die Hard älskande, och för att slippa sitta och förvånas över mig själv ska jag nu äntligen se skiten.

Yippiekayay Motherfuckers.

Husesyn

Jag har precis varit på visning med min syster och alko i deras blivande villa.

Herrejävlar vad fint det var.

Nu skiter jag i min etta, tjackar en familj och flyttar in i hus istället. Bara så ni vet.

Ja, det var väl bara det jag ville förtälja just nu. Återkommer senare när jag är lite mindre efterfull.

Adjö.

Weekend

Om en halvtimme är det helg.

Tjohoo!

Då ska jag åka iväg till gymmet med Maria och flaxa runt lite och efter det ska jag volta ner i min soffa och ligga kvar där resten av kvällen. Sjukt skönt ska det bli.

Imorgon kommer jag vakna pigg och utvilad, och sen ska jag eventuellt träna lite till. Så hälsosam så klockorna stannar.
Efter att klockorna stannat ska jag åka till stan för att möta upp syrran och alko, äta för mycket mat och dricka öl.

Herregud, hört talas om plus minus noll?

God morgon

Konsert var det igår ja.

Det hela började med att tidoptimisten aka Lammet bestämde hur och när vi skulle åka. Det innebar att vi fortfarande satt i Kungsängen när insläppet hade börjat och i halvpanik satt vi sen på tåget med Lammet nästan dubbelvikt av skam.
Att vi skulle missa förbandet var ett faktum och det var väl inget vi brydde oss om egentligen, nojan var väl mest att vi inte hade den blekaste aning om hur länge insläppet höll på.

Men ingen fara i skogen.

Vi kom dit halv åtta, en timme efter att insläppet börjat och sen fick vi stå och vänta i till klockan nio innan bandet ens gick på.
Lammet blev sitt kaxiga lilla själv ganska så fort igen.

Bandet var grymt. Tyvärr så är jag född i en kropp som i ett tidigare liv dog av kvävning, drunkning eller liknande för så fort syret börjar halvt ta slut får jag lite halvpanik och lust att svimma. Därför kan jag inte stå långt fram och röja runt med de andra små liven, utan stå längre bak som en klen liten tant.

Tack för den gud.

Men allt som allt var det grymt.



Nu ska jag överleva ett kontorsmöte. Det kan också vara kul.

Volbeat

And i am off to see Volbeat.

TJO!

Dagens lunch

Karolina: Vi måste åka tillbaka till kontoret. Jag har kundmöte.
Chefen: Jaha. När är det?
Karolina: Klockan ett.
Chefen: Ok, vilken kund är det?
Karolina: Det är hon från det och det bolaget.
Chefen: OK, men då vet jag.
Laura: Hoppas det går bra då.
Lammet: Man skulle kunna ta en skateboard och åka i skidbacke på sommaren.
Karolina: -----
Chefen: -------
Laura: Va??

Misstänker viss tanketourettes hos Lammet.

Kära huvudvärk

Nu har du kommit och gått lite hursom under dagen. Att du verkar vilja komma oftare och lite starkare nu på kvällen stör mig en gnutta med tanke på att jag redan har bestämt mig att gå till jobbet imorgon.
Jag vill även göra det jävligt klart för dig att jag har mycket att göra på jobbet, träningspass att klara av, volbeat att se och flickor att leka med de närmsta dagarna, så jag har inte tid för dig.

Fuck off.

Tack för ordet.


Sjuk

Idag är jag hemma från jobbet.

Själva känslan av att jag ville gå och lägga mig redan klockan nio igår kväll med svidande ögon och huvudvärk fick mig att inse att hästarna hade rymt från hagen.
När jag vaknade imorse slängde jag mig själv i duschen och efter det när känslan  kom tillbaka och jag på två röda låg i fosterställning i sängen igen, bestämde jag mig för att skicka ett mess till lammet och säga att det inte blir något jobbande idag. Jag tror även bestämt att jag skrev något om en försvunnen stjärtometer.

Nu har jag sovit i hundra timmar, men det känns fortfarande inte bättre. Jag tänkte gå en liten promenad när jag ändå skulle till tvättstugan och titta efter tider, men eftersom världen gungade på ett orovckande sätt för att vara vardag gick jag hem igen.

Nu ska jag blåstirra i en halvtimme innan det är dags att tvätta. Jag skulle döda för att slippa, men min tvättkorg som av någon anledning förvandlats till Kebnekajse måste tas hand om innan jag får tjacka klätterutrustning för att kunna gå på toa.

Nu vet jag inte rikigt vad jag skriver, så med de orden säger jag so long.

So long.

To the Lamm

The Volbeatticket is all yours.

Vilket innebär, som du kanske förstår, att jag hädanefter lystrar endast till Ers Majestät och får kaffet serverat uppe i Öfre Paviljongen. Tillsammans med kakor.

Tack å det ödmjukaste.

Domedagen

När klockan ringde imorse trodde jag att det var dags för domedagen. Eller trodde och trodde, det VAR domedagen.

Det här är en sån måndag man helst vill dö, men inte får. Typ så.
Istället för att bara glida sig igenom hela dagen för att överleva så har jag lämnat in bilen på verkstaden, ska jobba, ska träna, måste storhandla och städa.

Sjukt sugen. Inte.

Min kollega Karolina skulle komma hem från Thailand idag, och eftersom hon lallat runt där i två veckor har hon ganska så mycket att ta igen.
Jag har fått i uppgift att vara henns trogna sidekick och avlasta henne så mycket möjligt, och det funkade ju bra ända fram till Karolina sjukanmälde sig och jag sitter här ensam, trött och vilsen i bollen.

Can I go home now please?

Och sen om någon kunde hämta min bil på verkstad, flaxa runt i gymmet, handla min mat och diska min disk också skulle det vara skitbra.

Tack på förhand.

The helg

In vino veritas, har jag för mig att jag kläckte ur mig när fredagkvällen hade börjat, fast som jag sa så blev det mest lögner och skitsnack.
Efter att i några timmar suttit och löst världsproblemen, skrålade vi en låt singstar och begav oss upp till centrum för ett litet krogbesök.
Rutinerade kvinnor som vi är tog vi självklart med oss två flaskor öl som färdkost, men glömde den lilla delen av ölhäveriet som kallas för flasköppnare.
"Inte gråta över sluten öl" tyckte Maria och som en liten ninja fick hon upp dem med hjälp av en papperskorg.
Skitbra, tyckte vi tills vi märkte att hon skurit av halva flaskhalsen och därmed skapat en mordmaskin.
För att skona hennes läppar från totaldemolering tog jag flaskan från henne, och i en liten demonstration av "kast med liten flaska" skar jag av mig halva fingret.
Så fick vår färd fortsätta, med blodet sprutandes, med mig gastandes "one man down, one man down" och en Maria som fick agera tryckförband nådde vi äntligen vårat mål där vi plåstrade om mig, hävde en grogg och begav oss hemåt igen.
Väl hemma åt vi en gourmetmiddag bestående av toast med fiskpinne, gosade en stund med badrumsmattan och sen var det natta.



Det var fredagen det.

Lördagen började med att jag sov till fem, fick panik då jag och Maria skulle vara på bowlinghallen klockan sju för att leka med gamla arbetspolare från posten.
Det var bara att slänga sig upp och få i sig tre knäckemackor och en skabbig grogg och sen var det igång igen.

Det blev en trevlig kväll, jag sög som vanligt på bowlingen och bärsen slank ner i samma takt som min klot i rännan.
Hur som helst var de sjukt kul att träffa gamla kollegor. Nästan så jag ger upp min bokföringskarriär och återgår till paketkörandet. Men bara nästan.

Efter en snabb visit på MP drog vi hem, åt ännu en gourmetmiddag bestående av knäckemackor och sen var det natta igen.




Nu sitter vi här, stirrar ut på solskenet och självdör lite.

Laura: ......
Maria: ......
Laura: ........
Maria: .........
Laura: Hehe.
Maria: Hehe.
Laura: ......
Maria: ......

Ja typ så. Hög nivå.

RSS 2.0