Flyt

När man tänker slänga ostresterna i diskhon och hyveln i soporna men lyckas hindra sig själv i sista sekund är det ett stabilt tecken på att det här blir en bra dag.

God morgon.

Monday

När man vaknar på en måndag och har sovit sjukt dåligt, är trött som en minigris och vet att man har den jobbigaste veckan sen dackefejden framför sig, mår man sådär.
Därför tänkte jag pigga upp min ledsna måndagssjäl med lite mat och köpte en ägg- och kaviarmacka som ligger mig väldigt varmt om hjärtat när jag var på väg till jobbet.

Nu när jag sitter här och ska sätta tänderna i min smetiga bun of joy stannar jag till mitt i tuggan när jag inser att min mun förvandlas till öken när konsistensen når gommen.

Kära tillverkare, ni får gärna gärna lägga i lite mer än fyra äggskivor nästa gång. Var är min kaviar? Var är all majonnäs? Vart är rödlöken?

Va? Va? Vavava?

Ni kunde åtminstone kunnat bre skiten. 

Må djävulen ta er.

Sommar

Pga extrem sol har helgen tillbringas med strand och barhäng. Precis som det ska vara.



Jag vill även tillägga att jag idag har tagit årets första dopp. Ett dopp som jag hade grandiösa planer på att genomföra med en extrem bomb.
Men min mage, som mullrade oroväckande likt åskan i fjärran öster efter lite för mycket bönor, sprit och nattliga gourmetköttbullar, fick mig att ta det mogna beslutet, både för min egen och andras säkerhet, att skippa de drastiska rörelserna och istället glida i lite sådär graciöst. Precis som en elegant, finsk svan ska.

Efter doppandet och tentakelstekningen bjöd jag in mig själv hos syster på middag och nu väntar jag på Tobbe som ska komma så jag får ligga lite sommarsked.

Med de orden avslutar jag detta enormt djupa och innehållsfulla inlägg.

Vi hörs imorgon.

Kärlekens ord

Laura står och testar en tröja. Hon måste prova vilken storlek hon ska ha, för av tre tröjor ska hon ge en till sin bror och en till sin mor. Tobbe står och tittar på.

Laura: Den här tar jag. Medium. Dom får ta large.
Tobbe: Är du helt säker? Borde inte din brorsa ta den? Istället för dig?
Laura: Men tror du brorsan kan ta den här eller? Han är typ så här lång (vevar med handen några meter upp i luften.)
Tobbe: Ja, men han borde ta den. Han är smal.
Laura: - - - - - - -
Tobbe: Alltså inte så. Men han är smalare. Menar jag.
Laura: Tack.

Oligga? Han?

Jävligt garanterat.

Torsdag

Igår stannade jag hemma från jobbet pga brutal huvudvärk. Jag roade mig genom att sova bort halva dagen, diska bort min monstruösa diskhög och läsa böcker.

Jag läste "I en annan del av Bromma" av Martina Haag från början till slut och blev lite väl oroväckande medveten om att jag kände igen mig i bokens karaktär, som var en vilsen 42 - årig tvåbarnsmorsa.
Eftersom jag är en 26 - årig flicksnärta och det nämsta jag har kommit gällande det här med barn är en skilsmässohund, så kände jag att jag måste finna mig själv och började därför läsa "Alkemisten".

Nu har jag planer på att möta gud, bli fårherde i spanien och leta efter tecken i livet, men efter närmare eftertanke så inser jag att jag redan varit fåraherde då jag vallat Lammet i över ett år och det har varken fört med sig några gudar eller överdrivna tecken. Eventuella tuppjuck har dock förekommit.



Nu ska jag och min vilsna själ förlora oss i bokföringens underbara värld.

So long.

Radiotystnad

Jag öppnade inte ens min dator i helgen, så det blev inte mycket skrivande. Istället tillbringade jag helgen med att gå på spelning, leka med min familj, leka med Tobbes familj och kolla på tusentals avsnitt av It´s always sunny in Philadelphia.

Sen blev det måndag igen.

Jag tänkte skriva en liten snutt igår, men eftersom jag var fullt upptagen med att skicka iväg deklarationer, hänga på Tenstas försäkringskassa/skatteverket/medborgarkontor i flera timmar, få p-böter och jobba till elva på kvällen så blev det inget.

Nu sitter jag och väntar på Lambis ersättare som ska börja idag. Hon är tydligen ännu yngre och oskyldigare.

Moaha.

Undra sa flundran

När jag slog upp ögonen blev jag snäppet förundrad över att klockan redan passerat den tiden som jag hade planerat att vara på jobbet.

När jag gick till bilen var jag förundrad över regndropparna som jagade mig eftersom jag läst att det skulle vara halvsoligt idag.

När jag sitter och stirrar ut genom fönstret och följer två lastbilars kamp om lastplatsen blir jag förundrad över hur duktig gubben är på att backa.

Nu undrar jag om jag kan få gå hem?

Love them mondays

När Karolina studsade upp från sin stol på lunchen och sprang fram till whiteboarden för att bildligt illustrera hur less hon var på min måndagsattityd, insåg jag att jag kanske är snäppet för pessimistisk.
Men jag vill ändå tacka henne för den fina bildserien där hon först kastar ner mig från en klippa men sen drar upp mig igen med hjälp av en snara som kapar av mig huvudet vilket sen med blodet sprutandes rullar ner för klippbranten.
Det som värmde mest var nog avslutet med mina hjärtslag som hon fint visade i ett ekg-diagram där slagen ganska så fort utbyttes till små prickar för att sen upphöra helt och en bild av henne sittandes på klipptoppen med armarna i segertecken.

Jag mår genast mycket bättre.

Bilbesiktningar & Farväl

När lunchen var avklarad var det dags att fika av Lammet som hade dagen till ära låtit sin mor baka en tårta till oss. Under fikat fick jag högtidligt räcka fram vår avskedpresent (reseapotek + kondomer) och efter ett smärtfyllt farväl styrde jag kosan mot bilprovningen där jag tänkte häva körförbudet i en månad.

Konstigt nog gick bilen igenom utan anmärkningar och i ren chocktillstånd tog det mig ungefär 15 minuter innan jag lyckades parkera i en vanlig ficka när jag väl kom tillbaka till jobbet.

Vadå chocktillstånd, säger ni.
Tyst på er, säger jag.

När jag steg in på kontoret var lammet det första jag möttes av, och innan jag trodde att jag hamnat i en sk lamme-vu insåg jag att stackarn hade blivit så överröst med jobb att hon inte ens hunnit åka iväg.
Efter ett smärtfyllt farväl nr 2 klövade lillen iväg och lämnade oss för alltid.

Snart ska jag sätta mig på tåget in till stan och läsa ett kuvert jag mottog av henne imorse tillsammans med hårda restriktioner om att den inte får läsas förrän jag lämnat jobbet. Kuvertet heter "Confessions of a childlamb" och ska innehålla 2 A4-sidor med bekännelser om vad hon klantat sig med men aldrig vågat erkänna för mig.
Vissa administrativa mysterier på jobbet är nära en lösning känner jag.

När jag väl har läst klart är jag förhoppningsvis i stan där jag ska möta Tobbe och gå på bio för att se Terminator.

Nu avslutar jag det längsta inlägget sen dackefejden, men vad ska man säga?

I´ll be back.

När lammen tystnar

Idag är dagen då lammet tar sitt pick och pack och klövar iväg från jobbet för att aldrig mer återkomma.
Nu har hon betat sin sista grästrå och fått kicken, tänker ni, men icke.
Lammet ska flytta till Australien för att lära sig nya saker, jaga surfare och eventuellt uppenbara sig som fårstatist i McLeods Döttrar.

Jag förlorar alltså min bästa slav, sidekick och husjobbdjur.

Vad ska jag göra nu?



I hate goodbyes.


Positiv anda

Sladdarna var utdragana när jag kom hem igår så mamma, kontoret och alla andra som hade fått bli ofrivilliga hyresvärdar kan andas ut nu.

Den här dagen är det ingen större sladdfara då jag försov mig och helt brutalt hoppade över allt som har med mat och strykning att göra. Det syns och känns.
Nu sitter jag på jobbet och är sjukligt trött. Det är fem och en halv vecka kvar till semestern har jag räknat ut och som det känns just nu så skulle det kunna vara fem och ett halvt år.
För att göra saken ännu värre så regnar det, jag har ont i magen och jag måste träna efter jobbet. Måste.

Nu går jag och kopierar pärmar, för jag vet inte vad eller varför jag skriver.

So long.

Mvh Ior.

Tisdag

Denna vackra idiotregniga dag har jag tillbringat på jobbet. Intet nytt under den obefintliga solen alltså.
Jag blev även ivägskickad till banken och kom tillbaka som en blöt liten pöl.

Skitväder.

Ett litet under som däremot skett är att jag gick upp någorlunda i tid så att vi för första gången lyckades äta frukost på en vardag. Antagligen för första och sista gången då jag eventuellt glömde att stänga av kaffebryggaren och har därmed förmodligen bränt ner mitt hem.

Inget gott som inte för något ont med sig.


Update: För att helgardera min framtida hemlöshet kommer jag inte ihåg om jag drog ut strykjärnet heller. Grattis.

RSS 2.0