Hello

Nu är jul och nyår avklarade tänkte jag rent spontant skriva tills jag kom på att nyår inte riktigt är avklarad än.

Jag börjar om.

Nu är julen passerad. Imorgon är det nyår.

De här dagarna har jag spenderat med att fira Maja som fyllt år, hängt lite hos Jenny, klämt in en jobbdag och varit på Tobbes spelning på Mosebacke. Sköna dagar.
En Nintendo wii har vi också lyckas skaffa och det är formodligen den jag kommer att hänga med resten av dagen, ledig som man är och allting.

Innan jag kickar igång spelet och sätter igång att skrika fula ord åt Mario ska jag åka till systemet för att fixa morgondagens brygder och gå ut och gå en stund då min gamla rygg håller på att trilla av pinn.

Over and out.



The day before

Jag hade planer på att jobba heldag idag men när alla andra annonserade att de skulle dra vid ett-två tiden var jag inte direkt sen att haka på.

Jag åkte och handlade lite alkoholhaltiga brygder, kompletterade lite julklappar och efter att legat kraschad framför simpsons ett tag när jag kommit hem kändes det som klockan var tio. Den var strax innan sex.

Halvlång den här dagen innan dopparedagen.

Vi har dedikerat kvällen till att skala minst hundra kilo räkor till morgonens ägghalvor, göra laxpudding som jag hade en övningsomgång på för någon månad sen och slagit in familjens julklappar.
I all röra kom även grannen förbi, som inte helt olik Becks granne var sugen på en stänkare.
Så ackompanjerad av lite glögg och spritzers sitter jag och inväntar tolvslaget så att jag, inte helt olik en femåring, kan börja tigga till mig julklappar.

Om vi inte hörs något imorgon så vill jag ta tillfället att säga:

Från mig alla, till er alla.

En riktigt god jul.


Tecken på att vår finska afton var relativt finsk:

1. En mening börjades med: "Kommer du ihåg när vi inte kunde svenska?"
2. Första klunken koskenkorva instämdes av ett samstämmigt "mhmm, åh, mmmm.."
3. Har jag glömt bort.
4. Samma som ovan.
5. Youtube med medföljande melankoliska finska toner kickades igång.
6. Youtube med medföljande melankoliska finska toner kopplades till ljudsystemet.
7. Dimman tog över.

Idag har jag varit och köpt de sista av julklapparna hoppas jag och nu ligger jag vid svältens rand och väntar på att middagen ska levereras. En bastant frukost bestående av en och en halv knäckemacka var nog inte mycket att hänga i granen.

Thaimat, where art thou?

Suomi

För några helger sen fick jag ett sms från min kära barndomskompis Kaisa.
Hon tyckte att vi borde haft en finsk afton under den helgen, Finlands självständighetsdag (som jag förresten ännu en gång fick spendera utan presenter) som det var och allt.
Well, eftersom vi är finnar och finnar ofta är lite bakom flötet så spelar det ingen roll om vi tar den lite senare istället, tänkte jag.

Den senare dagen är idag.

Så fort hon lyckats transportera sina lurviga hit till Barkarby ska jag lämna kontoret och börja helgen med en finsk afton.

Vad gör man på en finsk afton, tänker ni?

Jag skulle tippa på mängder av Koskenkorva, karelska piroger, halvskumma lådor och lite melankolisk musik.
Eftersom jag är tämligen osäker på utförandet av denna kväll så förlitar jag mig helt och hållet på det första alternativet. Av erfarenhet så vet jag att den brukar ordna upp saker och ting.



Eller vad tror ni?


Oklar balans

Idag gick den högra av mina hörlurar sönder. När jag sen åkte från jobbet slutade den vänstra högtalaren i bilen att funka.

Balans.

Min vänstra bildörr har inte gått att låsa utifrån på hur länge som helst. Sen idag går det inte att inifrån öppna den högra.

Balans.

Vad det har med resten av inlägget att göra är totalt oklart. Ett inlägg som jag inte ens kommer att skriva klart, för nu börjar filmen igen.

Hej Hej.

Let it snow

Jag vill ha snö! Ge mig snö! Tänkte jag då.

Ruhe jetzt! Tänker jag nu.

Det bara vräker ner och när jag var ute och rökte i ungefär en halv sekund nyss fick jag i princip gräva en tunnel tillbaka till huset igen.

Annars då?

Jodå. För fan. Fryser sakta och säkert ihjäl då kontoret är det sämst isolerade piece of bygge som någonsin skådats.

Nu ska jag slita för mitt levebröd i fyra timmar till innan jag ska åka iväg och köpa sulor till mina iskalla stövlar och sen åka och träna. När jag tränat klart ska jag åka hem och tvätta.
Jag längtar tills jag får ge mig ut i snöstormen med mina överfulla ikeasäckar med tvätt och gräva mig fram till tvättstugan medan fem isbjörnar biter mig i stjärten.

Det här med tvättmaskin hemma skulle sitta som en smäck.

Merry Julklapp?


När det flyter på

  • Snön är kvar.
  • Jag gick upp i tid.
  • Jag slipper del två av kursen och får stanna på kontoret istället.

Allt som allt så sitter den här dagen som en smäck i själen.

Jag kände bara att jag ville dela med mig av min lycka innan jag i min ensamhet lägger mig under skrivbordet och sover sätter igång och jobbar.

Have a nice day.

 




Update

När jag imorse skrek "Sluta nu för i helvete" till mitt strykjärn för att den inte strök som jag ville var det en kraftig indikation på att jag hade försovit mig, hade jävligt bråttom och var på halvtaskigt humör.
Till råga på allt hade jag en kurs som jag skullen infinna mig på inom en halvtimme och snökaos ute.

Tack och lov kom jag i tid och genomled kursen med bravur. Eventuellt blåstirrandes med dregel i mungipan. Snöstormen har jag också förlåtit, för nu är det fan fint ute.
Jag har väntat på den där förbannade snön hur länge som helst så måtte djävulen ta den om den är borta imorgon.



Nu, mer jobb. Sen, träna.

Adjö.


Söndag

Julbordet förflöt i en stillhet jag inte hade förväntat mig. Det blev så lungt och stillsamt med ett tidigt avslut att jag sket i att åka hem och fortsatte kvällen i stan.

Eventuellt lite besviken? Ja.
Jag hade förväntat mig intriger, fyllesnack och halvgalna kollegor, men icke. Bättre tur nästa år.

Jag har precis varit och hämtat min bil som snällt har stått på jobbet sen jag lämnade den åt sitt öde i fredags och som ursäkt ska jag nu åka och tvätta den. För hand.
Jag ska även åka och köpa nya julblommor då de jag köpte förra veckan hastigt och oväntat lämnade detta jordeliv.



Amen.


TGIJB

Lunchen spenderade jag med att köpa julklapp till jobbet. Alla köper någonting för hundra kronor och sen delas de ut på lite på måfå.
Det gör vi när vi har det årliga julbordet och eftersom det är ikväll var jag som vanligt ute i god tid.
Nu är det avklarat och jag har två timmars jobb kvar tills det är dags att svida om till partystassen och mula i sig köttbullar och snaps.

Helt sjukt att det redan gått ett år sen förra julfesten. Jag måste säga att den kvällen har lite smidigt placerat sig i en minneslucka, men dagen efter däremot har nog för alltid etsat sig fast i hjärnbalken.

Fy fan.


Addicted

Jag har fått det sista jag behöver; en ny last att dras med.

Pepparkakor med ädelost.

Det går inte en sekund utan att jag är i kylen och grottar.

- Oj, måste springa och hämta handkräm. (Tar en avstickare till köket)
- Typiskt, glömde ju ta lypsyl när jag ändå var i badrummet. (Tar en avstickare till köket)
- Åh, måste gå på toa. Klantigt när jag ändå var där nyss. (Tar en avstickare till köket.)
- Men jävlar vad torr jag är om händerna då. (Tar en avstickare till köket.)

Hej.

Jag heter Laura och är narkoman.

Inatt jag drömde....

.... något om en gigantisk råtta som jag hittade i min lägenhet. Sedan drömde jag att jag bloggade om händelsen. Därför känns det helt naturligt att jag bloggar om att jag drömt att jag bloggat. Cirkeln är sluten.

Igår var det tisdag och jag blev lite oplanerat ännu en gång skickad till skatteverket för att insupa information. Efter det vara det bara möten resten av dagen och kvällen var jag hos Jenny, lekte med barnen, tittade på Desperate och åt för mycket godis.
Idag är det onsdag och jag ska äntligen hinna träna. Nu kanske ni rynkar på pannan över att jag använder orden "äntligen" och "träna" i samma mening och tror att jag har längtat. No worries, det har jag inte.
För att hålla min motivation uppe gällande träningen måste jag i princip träna hela tiden. Eftersom det nu gått två veckor sen jag tränade sist har den lilla motivation jag hade övergått till förstaklassig förträngning istället.

Perfekt.


Happy happy sunshine

Nu har jag smilat mig igenom halva måndagen.

När man redan passerat halva dagen efter lunch känns det hur bra som helst. I love it. 
Jag borde alltid komma tidigt till jobbet. Alltid. Aldrig komma två timmar innan lunch och sen vara tvungen att sitta kvar i hundra år till efter att käket är avklarat.

Alltid tidigt. Aldrig sent.

Årets juklapp?

Självdisciplin.

När...

.. jag nådde den belysta delen på E18 på väg till jobbet kändes det verkligen som natt. Ösregn, kolsvart och jag fick den känslan som man har när man har kört en bit, det är natt och man börjar närma sig hem där man äntligen får gå och lägga sig.
En ganska mysig känsla i sig faktiskt, om det nu vore så väl att det var en säng som hägrade istället för en hel arbetsdag.

På seminariumet var det en gubbe som pratade om konsten att vara snäll. Han menade att om man kanske är en sådan som är lite grinig på morgnarna eller om man har en kollega som kanske är ute och festar på helgerna och är därför inte solsken i ett nötskal när denne kliver in genom dörren, att den personen kanske ska anstränga sig lite för att inte vara ett åskmoln och sprida lite glädje runt sig istället.
Eftersom jag fick allas blickar på mig när han hade förklarat den söta egenskapen, ställde jag mig upp efter seminariumet och med ett finger i luften deklararerade jag högtidligt att nog fan skulle de få se solsken på måndag.

Hela vägen hit satt jag och övade på det där, vad det nu heter när man tvingar mungiporna uppåt och ser glad ut, men till min förvåning och glädje möttes jag av ett tomt kontor.
Med ro i själen kunde jag sitta och äta min macka i en härlig apatisk bubbla.

Nu hör jag hur folk börjar droppa in. So here we go.

Ett, två, tre.

Smile.


Bättre sent än aldrig

Förra helgen skulle jag baka lussebullar, första advent som det var och allting. Men på grund av extrem bakfylla fick jag lägga dom planerna på hyllan och enbart koncentrera mig på att överleva.
Idag finns det inga som helst inslag av bakfylla eller något annat som jag eventuellt skulle kunna skylla på, så det är väl bara att sätta igång.

Sen vill jag även påpeka att det är Finlands självständighetsdag idag och att presenter tages tacksamt emot.

Tack.

Som sagt....

... så var jag på seminarium igår. "Kvinnor i tiden" hette det och hölls på Cirkus.
Med Cirkus menar jag då den som är ute på Djurgården, inte ett cirkustält. Jag vill bara på peka det då man lätt kan missupfatta det när det handlar är om några tusen kvinnor samlas för att bli upplysta.
När jag blev tillfrågad på jobbet om jag ville haka på kände jag mig snäppet tveksam, men eftersom jag så vitt jag kan se både är kvinna och i tid ibland så kändes det ganka passande och anmälde mig.
Jag var lite rädd att det skulle bli en lång och utdragen dag som man endast kan överleva genom att hamna i sin egen värld med dregel hängandes i mungipan men det blev det inte. Absolut inte.

Det var sjukt välgjort och sjukt roligt med föredrag av bla Ulla Skoog, Skavlan och Louise Hoffsten. Det förekom även en hel del tragedier, men för det mesta satt man mest och garvade så pass mycket att livet blev förlängt till långt efter pension.

Efter en heldag där gick jag och mina kollegor och åt middag och i en inte helt otippad vanlig ordning så kände partyprissarna att klockan nio en fredagkväll var en perfekt tid att avsluta kvällen. Det tyckte dock inte den lite yngre generationen (jag och Karro) så vi stannade kvar i stan.
När jag kände att stan var avklarad åkte jag till Jakan, träffade upp Tobbe, drack några öl och somnade sen i en välbehövlig sömn vid fyra.

Idag har vi varit ute och köpt juklappar till familjen. Det tog en halvtimme. Jag måste med viss stolthet tillägga att jag är snabbare än en pilsk iller när jag väl lägger manken till.

Den här veckan har varit ganska uttröttande med sina bärstillfällen, händelser och sömnbrist, så den här kvällen ska jag dedikera åt att smälta in i soffan, se serierna jag inte hunnit se, börja lösa böckerna jag inte hunnit öppna och med stor sannolikhet mula i mig en pizza eller två.

That´s all folks.

Rymningsbenägen

Efter lunch slog släggan till. Med ögonen i kors betraktade jag klockan och med kalla kårar utmed ryggraden insåg jag hur många timmar det är kvar tills man blir utsläppt från sin bur och får åka hem.

Den enda utvägen i en sån situation är att rymma.

Med tanke på att jag ska på seminarium imorgon som jobbet pröjsar men vi får stå för förlorad arbetstid kommer jag torska en hel arbetsdag i timmar.
Så vad gör några till?
Det är en konstaterad fis i rymden, tänkte jag och insåg att jag faktiskt kommer att packa ihop mina saker och dra.
Det var över tre timmar sen. Jag har ännu inte dragit. Jag känner att jag måste lyckas slinka hem på ett smidigt sätt och inväntar därför rätt tidpunkt.

En växande känsla är att jag kommer att vänta på rätt tidpunkt så pass länge att jag kommer upp i mina timmar. Eller ännu värre. Att jag sitter så frenetiskt och planerar att jag missar att gå hem och sitter övertid istället.

Herregud kvinna.

In the words of Nike.



Just do it.




Hur gick det för henne?

Kom hon fram? Somnade hon? Åker hon fortfarande mellan Bro och Nynäshamn, dreglandes på en okänd herre?

Jag förstår om ni undrar, men jag förstår nog mest att ni inte gör det. Det gör inget.

Hur som helst. Jag kom fram. Jag var vaken. Det var en helt angenäm kväll må jag säga och jag pendlade mest mellan hysteri och total apati. Några öl stabiliserade upp mitt trötta beteende och i slutet på kvällen blev jag riktigt pigg. Fast då satt vi på pendeln hem. Synd.

Det blev inte så många timmars sömn men jag kom till jobbet i tid. Tidigare än vanligt faktiskt. Visserligen med pandaögon, kuddmärken i ansiktet och Tobbes kläder på mig, men jag kom. Jag såg.

Jag segrade.

Off to julbord!

Nu ska jag ta min totalt uttröttade klump jag kallar kropp och åka på julbord.

Ser ni en sovande finsk, utsvulten flicka som förmodligen är övertäckt med myggbett på pendeltåget mellan Bro och T-Centralen, väck henne är ni snälla.

Tack.

Psykbryt

De sopsäckar som jag hade under ögonen igår har idag eskalerat till liksäckar. Vem som är det tillhörande liket kan ni nog förstå utan vidare förklaringar.

Efter att jag avslutat förra inlägget satt jag och slösurfade ett tag, men gav sen upp och la mig igen. När jag legat en halvlång men inte överdrivet plågsam stund kände jag äntligen hur kroppen blev tyngre, tankarna småskumma och jag insåg att jag äntligen höll på att somna.

Då kom den igen. Kamikazekrypet från helvetet.

Den attackerade mitt ansikte och som i ren reflex öppnade jag ögonen och slog bort den. Med en puls som nästan nådde hjärtattack vrålade jag ut min vrede (kanske inte) och klarvaken satte jag mig upp i sängen.
Efter jag lagt huvudet på kudden igen kom den tillbaka. Gång på gång tills jag fick nog, tände alla lampor och låg och vakade.
Självklart gick den och tog en liten rast (eller vad myggor gör för att samla krafter) och kom inte tillbaka förrän jag släckt alla lampor igen.
Nästan psykotisk av hat och irritation somnade jag sen äntligen. Fortfarande under attack. Vid klockan två.

Jag vaknade lite sur imorse. Eventuellt ganska mycket. Hela dagen kändes förstörd, knappt sovit något och med själen fortfarande fylld till bredden med hat.

När jag sedan står och sliter i mitt hår medan hårtorken går varm skymtar jag något i ögonvrån. Jag lägger ner hårtorken, möter min egen blick i spegeln och ler.


Klick

Who´s laughing now?

Mhmm?!

Bitch.







Synd

När jag kom hem strax över tio efter att varit hos Jenny på middag och Cissi för att kolla på Desperate var jag så trött att jag knappt orkade gå de hela femtio metrarna mellan Cissis och min lägenhet.
Så fort jag steg in i lägenheten gick jag raka vägen till sängs. Utan att ens passera gå.
Jag släckte lamporna, blundade..... och blev klarvaken.

Efter att i en timme försökt klura ut världsproblem, lyssnat på myggan som tydligen flyttat in hos mig och snurrat femhundra varv mellan lakanen börjar jag känna mig lite less.

Why god why?

Jag har varit så fruktansvärt trött idag. Hela dagen har jag bara längtat tills jag får lägga mig i sängen.
Självklart så har jag eminenta planer på att infinna mig på jobbet tidigt tidigt imorgon då jag måste sluta tidigt för att gå på julbord med Tobbes jobb på kvällen och julbord blir man som bekant inte så mycket piggare av och därför hade det suttit som en smäck att sova ordentligt inatt.

Men icke.

Jag är väl vaken då.

Jag och myggan från helvetet.

Vad gör ni?

Ja, jag sitter mest och jobbar medan två gigantiska sopsäckar går runt med mina ögon.



Kul kul.

Nightmares?

När man sett en skräckfilm och det sista man ser är en halvzombie med en kniv i handen kan det vara trevligt att innan läggdags titta på något annat så det inte blir det sista som etsar sig fast på näthinnan.
Det tyckte dock inte Tobbe som inte helt olik psykopatkatten i filmen väste och blängde på mig för att jag istället skulle gå och lägga mig då klockan var halva natten.
Surt gav jag upp mina tappra försök till att försöka blogga, titta på vänner, bumbibjörnarna eller något annat trallvänligt och traskade i säng.

Även fast jag sov som en kratta så utblev mardrömmarna, tack och lov. Hjärnan började inte spela spratt förrän jag hörde dörren slå igen när jag stod i duschen imorse och utelämnad till mitt öde stirrade jag mig blind på duschdraperiet i väntan på att Paxcow skulle dyka upp. Jag duschade ganska fort.



Resultatet av att man sovit kasst är ett par extremt svullna ögon och en halvskum känsla, men nu ska jag dra huvudet ur arslet och sätta igång med lite jobb.

Vi hörs sen.




RSS 2.0