Helg

Då sitter man här då. På jobbet.

Min plan för idag var att dra lite lyxtidigt så där, men nog fan sitter jag här ändå. Alldeles ensam....... nsam......sam.........am...

Ja, ni fattar.

Jag blir å det ödmjukaste stolt över mig själv som sitter kvar här efter de andras hemgång och småfixar med grejer. Man kan verkligen känna hur övertidstimmarna stabiliseras och det sitter som en smäck i själen. Snart har jag dock fått nog och tar mina lurviga och drar hem.

Vad blir det sen då?

Blir det till att kela med Koskenflaskan från båten? Eller med Tobbe? Eller en oövervinnlig kombination av de båda?

It´s for god to know and me to find ot.

God morgon!

Det är fredag, man har sovit gott och det är bara nio timmar kvar till helgen.

All good.

Jag har även fattat tycke för ordet kringgå som jag använder så ofta jag bara kan. Det må störa mig en smula att det låter som en finsk variant av gringo, men det är inget som gets under my skin en sån här fin dag.

Det var allt jag hade att förtälja för stunden.

Vi hörs sen.

Morgnar

Jag har aldrig varit den som gillar att kliva upp på morgnarna. Aldrig. Oftast utöver oviljan är jag även lagom road och ganska argsint och jag trodde helt enkelt inte att jag kunde bli latare.

But oh no.

Från att förut ha snoozat i nästan en timme, har det övergått i nästan två timmar. Jag har ingen som helst koll på vilka knappar på telefonen jag trycker när larmet går och just då skiter jag i vilket.

Hela grejen med min extremt flexibla flextid gör inte saken bättre heller.

Min filosofi kring det här med jobb är "fort in, fort ut", men hur ska det kunna funka när jag lite smidigt glider in vid niotiden?

Jo, jag har den perfekta lösningen. Man drar tidigt ändå och slösar bort värdefulla övertidstimmar.

Fan, vad jag skiter i det blå skåpet.

Lunch

Efter att myst lite med min matlåda så vill jag bara berätta att soppan var god.

Jävligt god.

Det var allt.

Vad gör jag?

Linssoppa.

Har jag någonsin gjort linssoppa? Nej.
Har jag någonsin gjort någon form av soppa? Nej.
Ser det som puttrar i grytan ute i köket just nu något oätligt ut? Ja.
Känner jag hur mina giftaschanser falnar för varje sekund som går? Ja.
Har jag någonsin känt ett sånt här behov av McDonald´s?

Förmodligen inte.


Jag är inte helt hundra...

... men jag skulle kunna chansa på att det förrymda lilla Lammet fyller år idag och skulle därför vilja skicka en liten hälsning till andra sidan jordklotet.

Lambi - Kongratulerar å det ödmjukaste på din stora dag. Hoppas McLeods döttrar tar väl hand om dig, kardar dig tills ullet skiner och eventuellt ger dig lite schysta gräsängar att beta på.
Jag vill även tillägga att saknaden efter din mammas tårtor din närvaro på kontoret den stora dagen till ära, är oändlig.

När jag ändå är inne på den här kongratulerarbanan så vill jag även gratta min kära pappa som fyllde igår, min bror som idag eventuellt fått ett nytt jobb och tacka Tobbe som fixade det.

Congrats.

Förutom den lilla aspekt som kallas "svälta ihjäl" efter min fis i rymden till lunch, så måste jag erkänna att jag känner mig en aningen upprymd av all denna glädjespridning.

Som en liten solstråle i hungersnöd.

Status måndag

Halva dagen avklarad. På mitt sätt att räkna då. Lunchen är avklarad och det är det som betyder något.
Hur många timmar jag hann vara här innan lunch känner jag inte att är relevant på något sätt.

Till lunch fick jag risgrynsgröt på tub vilket upphöjde stämingen på ett väldigt lyxigt och kulinariskt sätt.

Vissa goda nyheter har man dock mottagit, vilket gör att jag nog klarar mig igenom den andra halvan också. På mitt sätt räknat så klart.

Efter det ska jag åka hem och göra linssoppa. För sådan är jag.

Nyttig och ambitiös till tusen.

Trött

När jag klev av båten kändes det som man precis klivit på. Tiden bara försvann.

Vart?

In i dimman skulle jag tro.



Det var grymt kul i allafall och jag skulle kunna skildra det hela i ett långt inlägg, men eftersom jag är helt slut som finne så skiter jag helt enkelt i det och äter chips istället.

Ett självklart val.

Skrockfull

Att lägga nycklar på bordet, se svarta katter korsa gatan eller gå under stegar är saker jag försöker undvika till det yttersta.

Därför tycker jag att det är alldeles underbart att jag nyss parkerade ändan inte vid, inte framför, inte i, utan under en stege för en rökpaus.



Där satt jag sedan i flera minuter, helt ovetandes om de olycksbådande energierna jag satt och insöp. Utöver cigaretten då.

Av rena säkerhetsskäl ska jag nu ta i trä, spotta över axeln och hänga hartassar runt halsen. Jag ska ju faktiskt tillbringa 24 timmar på djupa vatten och då kan man inte vara för försiktig.

Right?

Ps. Om min chef av någon anledning skulle halka in här vill jag bara tillägga att den flera minuter långa rökpausen var bara en överdrift och varade egentligen bara i några sekunder. Högst några och en halv.

Fredag

Hunden ska tydligen till Mantorp över helgen, så det blir det ingen mor- och dotter helg som jag nästan hade hoppats på.

Renoveringssuget slocknade likt en liten bebis i sin vagga, kring vilken jag tassar tyst så tyst för att aldrig väcka den igen.

Så, eftersom alternativet tvätta fönster inte direkt satte sig som en smäck i själen, så gör jag det enda rätta en finsk rastlös själ ska göra en fredagkväll.

Kryssning.

Efter några timmars pappersgrottande till åker jag, Maria & Nina till lite mer finska breddgrader för att göra havet osäkert för de flesta. Eventuellt mest för oss själva.

Toot toot, woop woop.

Torsdag

Idag är det torsdag. På riktigt. Självklart känns det som fredag.

Typiskt.

Men vem är jag att klaga när solen skiner och jag har försovit mig brutalt?

Livet leker.

Förra helgen var nog bland det tråkigaste gud någonsin skapat, med undantag gällande spriten och singstar, och den följande verkar inte direkt bli mer aktivitetsrik.
Därför har jag kommit på två eminenta planer att välja mellan.

1. Försöka sno hem hunden.
2. Renovera köket.

Nu ska jag sätta mig och rotera lite på de två alternativen. Kanske jobba lite.
 
Vem vet.

Onsdag

Onsdagar är lite halvjobbiga känner jag så här på morgonkvisten.

Känns som om det gått så länge av veckan att det borde vara torsdag nu och så fort den tanken når hjärnbalken, sprider sig ett välbehagligt lugn i hela själen då det är fredag imorgon.

Men det är det inte. Inte någonstans.

Snälla hjärna, sluta blås mig på den här fredagskonfekten.

Klockan är inte ens halv tio och jag är alldeles förtvivlad.

Hobby sökes

Som ni kanske märkte av förra inlägget så var det inte en direkt upplupen stämning på jobbet imorse.
Efter att jag och Karro muttrat oss genom lunchen, tänkte vi göra något uppiggande och gick därför på en liten promenad.

Vi hamnade på en kyrkogård.

Lagom uppmuntrade gick vi vidare till lite mer levande mål (kan diskuteras då vi gick tillbaka till jobbet) och samtalade om hur lyckligt lottade de människor  är som fötts med en talang eller passion som de kan sysselsätta med sig på fritiden eller kanske t om försörja sig på det.

Men vi andra då?

Vi som inte är födda med musik, sport, lejontämjning eller något annat halvsnajdigt i blodet. Vad ska vi göra?

Därför ska jag nu tänka outside the box och komma på en framtida passion medan jag byter sängkläder, fixar mat, städar och vattnar mina blommor.

Born to be a housewife?

Och så var det måndag igen....

Hur fort gick inte helgen då?

Efter en helg fylld av alldeles för många avsnitt av Lipstick Jungle, gräsänklande (?), sol och bad, stänkarsmakning på grannens balkong och medföljande singstar är det ännu en gång... måndag.

Måndagmorgonen har jag tillbringat med att slita mitt hår, gråta blod, försöka ha ont i halsen, försöka få feber, snooza i en timme för länge, försöka att ta ut en semesterdag och haft seriösa planer  på att slösa bort mina dyrbara övertidstimmar på en halvdag.
Men eftersom jag har en karlslok som tydligen är femton gånger vettigare än jag själv och inte låter mig ta till drastiska åtgärder så sitter jag nu här på min kontorsstol och knappar in siffra... efter siffra.... efter siffra... efter siffra........

Eller så sitter jag och bloggar.

Men det är inte relevant.

In the words of...

...... min polare/Beck-granne (alltid sugen på en stänkare) :

 "Först längtar man så in i helvete efter helgen... sen får man lyxproblemet  att man inte vet vad man ska göra ... "

Jag kan inte göra något annat än att hålla med. Här har jag suttit hela veckan, gråtit blod och slitit mitt hår för att jag måste jobba och när det väl blir helg så åker man hem som med eld i arslet, för att göra................. ingenting.

Jag skulle lika gärna kunnat jobba full dag istället för att rymma tidigare och dra på mig undertid.

Jag är inte bara rastlös. Jag är dum också. Och lat.

En rastlös jävla dumdulat.

Fuck.

Fredag

Efter att tagit en liten glassspaus i solen lite kvickt så där och med bara några timmar kvar till helgen, känns det faktiskt som life is all good.

Till helgen ska jag försöka dra ihop en vinpicknick. Känns som det går så där, men må djävulen ta den som ger sig.

Det är helg. Jag ska vin. Jag ska ha sol. Jag ska ta mig fan ha det kombinerat.

Word.

Back to reality?

Nu står man här, den tredje dagen in på arbetslivet.

Har man accepterat det oundvikliga? Att semestern är slut och man faktiskt ska jobba tills döden skiljer mig åt igen?

Definitivt inte. Jag må befinna mig här kroppsligen, men min själ är fortfarande ute på semester.
Tankar kring hur man slipper det här med att jobba har slagit mig och det har resulterat i två eminenta lösningar.

1. Bli rik. (Ännu ganska oklart hur det ska genomföras.)
2. Att systematisk föda barn tills man är 65 så man får vara mammaledig. (Eventuell mutning, hotande och övertalning av den andra parten till medhjälp kan komma att behövas.)

Eftersom jag inte direkt kan påverka något av det ovanstående för att för alltid bli fri just nu, får jag väl tvinga hjärnan till att börja jobba. Men min själ är ute och solar och dricker spritzers.

Det kan ni hoppa upp och haja.

Deppigt?

För tre veckor sen skrev jag ett inlägg där jag i en målande beskrivning förklarade hur jag som en pilsk iller kilade iväg  på semester för att aldrig mer återkomma.

Tji fick illern.

Nu sitter man här igen då, mindre pilsk och lycklig, mer kastrerad och med svansen mellan benen.

Av rena säkerhetsskäl ska jag nu gå och stänga alla fönster, avlägsna alla vassa föremål och mina skosnören.

Hej.

RSS 2.0