The thursday

Jag är sjukt dålig på att skriva nuförtiden. Sjukt dålig.

Undra sa flundra om man ska lägga ner skiten, eller bara rida ut inläggstorkan och hoppas på att kotten uppe i skallen börjar snurra igen?

Torka eller inte, idag är det valborg. Det ska tändas eldar, tjackas majblommor och drickas grogg.

Tror jag.

Inte en minsta tillstymmelse till plan ser man så långt ögat når och det är inte mer än vanligt i såna här högtids-tider.

Hursom, här har jag inte tid att sitta och skriva.
Lammet klövade precis in och vissa rykten förtäljer att hon klarade teoriprovet igår, så jag måste springa ner och gratulera kotletten. Eventuellt ge henne en torr kaka och lite hö.

Over and out.



The tuesday

Jag trodde faktiskt inte att jag skulle överleva gårdagen, men det gick. Jag flinade mig genom mötet, tvättade alla förbannade kläder, diskade djävulshögen och gick t om och tränade.
Träningen måste nog ändå varit det värsta inslaget. Kroppen var nog inte helt hundra efter helgen för när alla andra sträckte sig elegant för att göra "den väsande tranan som kramar molnen" gjorde jag lite mer av en "finsk fullgubbe försöker stå på ett ben".

Efter att sovit lite för lite igen har jag överlevt dagen på jobbet och ska snart hem och städa lite då jag eventuellt inte gjorde det igår. Finns eventuellt lite kvar av djävulshögen också. Eventuellt ganska mycket.

Eventuellt ganska fan.


The helg

Innan jag ska åka iväg till ett möte som jag totalt förträngt och som får mig att i princip gråta blod, så tänkte jag sammanfatta lite helg.

I min värld var det planerat att jag skulle ha en lugn fredag, sova sisådär tolv timmar och pigg och utvilad leka vinpicknick på lördagen.

Det sket sig.

När det vid fem-tiden på lördagmorgon fortfarande vinglade folk hemma hos mig, insåg jag att jag skitit i det blå skåpet och förmodligen skulle få lida igenom helvetes alla kval när jag efter några timmar skulle kliva upp och picknicka.
Ett halvt helvete blev det också, men tack vare en nödraket eller två kickades systemet igång och sen var det full fart igen.
Kvällen avslutades med en halvtimmes krogbesök. Hästarna i huvudet simmade förmodligen i sprit vid det laget, för där tog det stopp och det blev raka vägen hem igen.

En ganska slitsam helg kan ni tro, och därför är det helt sjukt kul att jag idag måste gå på möte, träna, städa, tvätta kläder och fixa min deklaration.

Amen to that. Verkligen.

Picknicks

Idag skulle jag gå upp skittidigt. Det gjorde jag inte.

Resultatet blev en morgon i halvpanik och nu sitter jag här och känner mig som ett litet barn som fått klä på sig själv för första gången.
Men inte ska man sitta och gråta över spilld mjölk när det är fredag och sommar ute, och sommar ska det vara hela helgen.
För att fira värmen ska vi å det ödmjukaste ha vinpicknick imorgon. Vinpicknickar är skitkul. Vinpicknickar slutar med att man kommer hem vid sex, salongsberusad som en sill, noll koll på tid och rum och med en solsting som inte är av denna värld.

Jag kommer tydligt ihåg en vinpicknick för några år sen när jag gjorde precis det ovannämna och som pricken över i:et fick jag en hund, min hund, som för tillfället led av stor damp på halsen när jag kom hem.
Med hunden skällandes i hasorna vinglade jag runt i lägenheten och förbannade kräket. Efter ett tag tog jag vinglandet utomhus så hunden fick springa av sig lite och det måste varit en syn för gudarna när jag spatserade runt i mitt fd snobbområde med håret på ända, vinglandes som en ettåring, släpandes på min kamphund och vinkandes majestätiskt åt grannarna. Klockan sex.

Efter promenaden ville hunden fortfarande inte ta det lugnt, så jag bestämde mig för att ge henne ett tuggben att roa sig med. Problemet var bara att jag inte hade några tuggben och att sätta sig i bilen och åka till affären var bra uteslutet.

Efter att diskuterat problemet med min McGyver-hjärna var det bara att vingla ut igen för att hitta ett tuggben.

Morgonen efter var min fd sambo lite förundrad när han hittade en halv stock i vardagsrummet.

Fan vad jag längtar till imorgon.

Ps. Jag gick under inga som helst omständigheter och vinkade som en majestät till mina grannar på riktigt. Tror jag.

Det här med tyska....

Som ni vet, i alla fall ni som umgås med mig live på något sätt, så har jag en viss förkärlek och tourettes-varning när det gäller tyska.
Det hela började med att jag och djävulens avkomma till Lamm hade en liten konversation på språket, och efter det har det bara gått utför.
Varken jag eller Kotletten kan ens språket ordentligt, men det hindrar oss ändå inte från att ha hur långa samtal, både muntliga och via mail, som helst.

Hur som, det känns att det börjar spåra ur en smula när man på ren tourette-automatik spottar ur sig låtsasöversättningar hit och dit och över hälften av allt man säger inte är svenska längre.
Jag har sagt till mig själv att lägga ner skiten och det fort som fan, men tydligen så trivs hjärnan alldeles utmärkt med att vara lite tysk så där och fortsätter med det för glatta livet.

Idag rann bägaren över. Die beger runner über. MInst sagt.

Min kollega Bokföringskungen kommer ut ur chefens rum efter ett samtal med honom.

Bokföringskungen: Haha, knäppgök.
Chefen: Haha.
Laura (som rent spontant vill vara tysk och med i samtalet): Hehe, jaaa bitte, eine kneppenküken.
Chefen: Vad sa du att jag var?
Laura: Oj.

Aldrig mer tyska. Aldrig.


Dåligt

Jag är världskass på att blogga.

4 st inlägg på två veckor.

Slap me around and call me Susan.

Skärp mig!

Fyllare Bob

Gårkvällen hade jag tänkte mig att tillbringa liggandes på marias soffa med några ton mat, men efter att jag slocknat halvsittandes, iförd endast i ett bar byxor och en dyngsur handduk till turban i håret, insåg jag att jag var snäppet trött och höll mig hemma istället.

Lördagkvällen tänkte jag tillbringa med Jenny och Maja. Vi ska mecka ikeamöbler och dricka alkoholhaltiga brygder.

+ =

A big nono.

Mötet avklarat

Anledningen till att jag skulle överleva stormötet med gårdagens kläder på mig, var för att jag var och glammade på releasefest för Kattis & Co på Café Opera igår kväll och sov sedan på bortaplan.

Anledningen till att jag prompt  ville göra det klart för er, var helt enkelt för att jag ville styla med att jag tillbringade kvällen med att hänga med kändisar.

Tyvärr hängde inte de med mig.

På mötet hann de inte säga mer än "villkorade aktieägartillskott" innan ögonen rullade bakåt, huvudet föll mot väggen och dreglet började rinna.
I min halvdvala såg jag hur alla intresserat satt och lyssnade, antecknandes med en frenesi som fick pennorna att ryka och till min stora förvåning märkte jag att det även gällde lammet.

Men vänta här nu.

Lammet? Villkorade aktieägartillskott? Antecknar?

- Sitter hon där och är intresserad?
- Vet hon en överhuvudtaget vad det är?
- Har fårskallen gått och tagit kvällskurser?
- Vad fan är det som händer??

Smått konfundrerad sneglar jag på hennes papper och möts av det här.


Klick

Att jag ens tänkte tanken.


Jag ska blogga

Jag ska blogga snart.

Ska bara överleva ett stormöte på jobbet med gårdagens kläder på mig.

Ibland är livet kul.

Ajm alive

I do live. Det är bara det att:

1. Ljusdal hade ingen dator att erbjuda.

2. Lilla vettet försöker att anpassa sig tillbaka till verkligheten och jobbar för fulla muggar.

Over and out.


Laura och lilla vettet packar

Lilla vettet: Vad sitter du vid datorn igen för??
Laura: Jag gör viktiga saker.
Lilla vettet: Gå och packa.
Laura: Ja, jag håller på för fullt.
Lilla vettet: Under två timmar har du tagit ut en väska och lagt en massa kläder på golvet. Grattis.
Laura: Allt har sin början.
Lilla vettet: Men det tar inte två timmar! Ska du vara uppe hela natten eller? Och what´s up med mängden av kläder på golvet? Ska du flytta eller?
Laura: Men jag håller på och matchar ju.
Lilla vettet: Med hjälp av datorn eller?
Laura: Men ruhe jetzt, som dom säger i tyskland.
Lilla vettet: Börja inte med den där jävla tyskan igen. G å  o c h  p a c k a.
Laura: Heil vettet.

Jävla tjat.


Onsdag

The fact att det är skärtorsdag imorgon och därmed ledigt en massa dagar får mig att bli sådär varm om hjärtat. Sen att jag efter lunch imorgon tar mitt pickoch pack och drar till Ljusdal för att vara med dem jag saknat så mycket över hela helgen får värmen att öka ytterligare några snäpp.
Inte nog med all den happiness, jag har även fått ett tangentbord av kära mor som jag kan använda på min gravt alkoholiserade dator, och därmed vara alive and kicking igen.

Allt som allt, sjukt nöjd.

Men för nöjd kan man inte vara, så därför måste jag dra lite av guldskenet ner i smutsen, och det pga följande:


Jag sitter och äter knäckemackor till middag. Visst kan jag förbanna min egen lathet, men jag kan även låta bli.

Jag har fått min deklaration. Ni som både byggt och sålt ett hus under 2008 kan nog förstå min ångest inför blankettjäveln.

Jag måste köra hela vägen till Ljusdal imorgon. För det första blir jag rastlös och stressad innan jag passerat Uppsala och för det andra är jag något av en bilokondriker när det gäller kärran och är helt hundra på att den antingen kommer att få diabetes eller förstoppning i avgasröret med mig sittandes fast någonstans i älgskogarna.

Jag måste packa. Jag hatar att packa. Jag skulle föredra både tolv timmars arbetsdagar och förhöjd alkoholskatt framför proceduren jag har framför mig.
All min intelligens, och då snackar vi stjärnstopp, bara försvinner så fort jag tar fram resväskan. IQ fiskmås.

Ja, det var det.

Nu när jag ändå sitter och skriver tusenmils inlägg för att fördröja packningen, så tänkte jag även bränna lite skivor, frosta av frysen och plantera om blommorna.

Hejs svejs.

The day of jubileums

1. Det 500:de inlägget är passerat. Holy crap.

2. Exakt för ett år sen började jag min anställning på jobbet jag har nu. Så jag har ett års jubileum med både företaget och med djävulens avkomma; Lammet.
Jag och lammet ska fira vår ett års dag med att köpa solglasögon, och jag och företaget ska bara mysa. Trodde jag.

Lammet: Laura har ett års jubileum idag!
Chefen: Jasså?
Laura: Jajamen, exat ett år sen började jag här.
Chefen: Nemen så myyyysigt då.
Lammet: Det måste ju firas.
Chefen: Ja, det måste jag ju ta upp på kontorsmötet.
Laura: Vadå har vi kontorsmöte?
Chefen: Nej, det har vi inte.

Jag tror jag kan sluta vänta på min tårta nu.

Hello bloggen

Eftersom jag är hos mamma en stund och pimplar kaffe tänkte jag passa på att använda en dator som har alla hästar hemma.

Ni vet när man ska shoppa ibland och hur man än vill komma hem med tusen påsar så varken hittar man något eller orkar anstränga sig för att lyckas.
Vissa andra dagar har man sån flyt att man nästan får fartfrilla av det hela och allt man hittar är bara helt perfekt.

Plus och minus liksom.

Well, igår led jag av minusshopping till den milda grad att jag nästan förväntade mig tre isbjörnar komma knallandes runt krönet och besviken och förbannad drog jag hem till Maria där hon matade mig med kött och godis och läkte min sårade själ.

Inte idag. Idag har jag plussat till den milda grad att om det var graviditetstest vi snckade om så hade jag förmodligen haft femlingar i ugnen.
Herregud vad jag har handlat.

Hej då klädbrist, hej personlig konkurs.


Sen har jag även klippt mig och fick en sån lugg att det ser nästan ut som jag missförstått användningsområdet av en potta och använt den som hårmall istället.

Hej då giftermål, hej hårnålar.

Nu ska jag försöka komma på ett vettigt sätt att spendera den här soliga helgen. Inte en endaste lilla plan så långt ögat kan nå.

Hej då bloggen, hej rastlöshet.


Lammets revolt

Jag och Barnlammet sitter och meckar ihop Ikea-möbler på jobbet. Lammet är på något dåligt humör.

Laura: Vad gör du lammet?
Lammet: Sluta kalla mig lammet. Jag är inget lamm. Lägg av.
Laura: Men oj, Någon som är lite uppmulig idag?
Lammet: Jag är inte uppmulig. Jag har ingen mule. För jag är inget jävla lamm.
Laura: Nene.
Lammet: Men seriöst. Hur ska jag någonsin kunna känna mig vuxen och seriös om du kallar mig för ett lamm? Jag är inget lamm. Jag har faktiskt gjort massa vuxna, seriösa saker på senaste tiden.
Laura: Åfan, som vad då?
Lammet: (Tänker i en minut) Jag hade ett säljmöte för någon vecka sen.
Laura: Grattis, och nu känner att du vill bli befordrad. Till vad? En get?
Lammet: J a g  ä r  i n t e  e t t  l a m m  l ä n g r e. O K?

24 timmar senare.

Laura: Men vad duktig du varit.
Lammet: Jag vet. Jag är ett sjukt ambitiöst lamm.
Laura: Jaså?
Lammet: Du kan kalla mig Lambi. Ambi-Lambi 2000.

Trotsålder?
"Simma runt skålen - Bortraderat" syndrom?
Vanlig hederlig schizofreni?
Fårskalle?

Hur som.

Än har inte lammet tystnat.



rror rror

Svart påe viteteeeeeeeeeeeeeeee. Alkohol är skaligteeeeeeeeeeeeeee.

Skitator.

RSS 2.0