Gott nytt år!

Ja, det var väl bara det jag ville säga.

Skål!

Hatar rubriker

Mina planer för dagen var att gå på Ikea, posta lite paket och åka en snabbis till mamma och önska ett gott nytt år innan jag drog till Jenny för att fira in de nya 365 dagarna.

Jag steg upp redan innan tolv men kände av en liten huvudvärk, tittade mig själv i spegeln med ledsna koögon och gick och la mig igen.
Nu är klockan halv tre och jag hinner knappast gå på Ikea innan det är dags att vara hos Jenny och mamma och kusin har hunnit lämna hemmet.

Typiskt.

Då återstår det bara att posta paket. Det tänkte jag göra uppe i centrum och dit tänkte jag gå. Gå, inte ta bilen.

Nu kommer min stegräknare få ticka till den milda grad att jag kommer att låta som en liten bomb som är ute och går.

En hurtig bomb.

En kongratulation..

.. till min morbror Pekka som fyller 250 ärofyllda år idag.

Hehe. Skoja bara. Han fyller inte riktigt 250 år, men nästan.

Nej jag skoja igen.

Herregud, lite måste man väl få jävlas med gamlingar.

=)

Onnea syntymäpäivänä!

Död åt bloggen?

Min hjärna har slutat blogga. Istället för att tänka i bloggbanor och komma på finurliga lattjolajban grejer om allt som händer så står det helt still.

Jag vet inte om det är en "hjälp-det-är-jul-ju-Oj-vad jag-gått-upp-i-vikt-Herregud-vad-ska-man-göra-på-nyår-debetkredit, debetkredit-MÅSTE HINNA GÅ PÅ IKEA" - svacka, eller om det bara är så att den inte vill blogga mer.

Ska man vänta tills den inte har tusen andra saker att tänka på, eller är det bara att knyta ihop säcken en gång för alla och slänga hela skiten (bloggen, inte hjärnan) när jag ändå ska till återvinningscentralen med alla mina gamla pjucks ikväll?

It´s for god to know and me to find out.

Gamar

På lunchen åkte jag och Lammet till Ikea. Jag såg inom mig hur jag skulle komma ut därifrån med flera kassar till brädden fyllda med nya saker så jag kunde börja pimpa upp lägenheten ordentligt. Ett soffbord tänkte jag mig också ha under armen när jag steg ut från stället.

I verkliga livet kom jag ut med en halvfull kasse och en duschstång. Hela stället verkade vara helt utlänsat och jag är så besviken på alla gamar som varit där och snott mina saker.
Ja, mina saker.
Hur fan pimpar man upp en lägenhet med en duschstång, tre värmeljus och ett paket servetter?

Helvete.

Något som iallafall är positivt är att jag tog mig i kragen och tog ledigt klämdagarna. Så från och med tisdag är jag ledig en hel vecka i sträck. Holy crap halleluja in sweet sweet heaven.

Nu har jag en hel vecka på mig att få ordning på saker och ting. Min bil borde jag också ta och kolla upp, den gnisslar och klonkar på så många olika mystiska sätt att jag inte litar ett skit på den. Pga det ryker min Ljusdals-resa jag egentligen tänkt att göra under julen, för inte en chans att jag riskerar att bli sittandes någonstans i Gävle med en bil som gått i två delar.

Madde, Millan - Jag kommer komma upp så fort jag kan. Eller bilen kan. Skitbil.

Efter jobbet ska jag äntligen åka och storhandla så jag kan fylla upp det ekande matförrådet, men så som trenden verkar se ut idag kommer jag väl komma hem med ett paket nudlar och salt.

Gud vilken mysig middag jag kan ha då. Med mina tre värmeljus och servetter.

Måndag

Då var det måndag igen. För några dagar sen satt jag här på jobbet och hade hur många dagar som helst av julledighet  framför mig. Var fan tog dom vägen??

Herre jösses Amalia vad jag vill ta ledigt klämdagarna den kommande veckan.

Ska man? Ska man?

JAG VILL VARA LEDIG!

Så, fick jag det sagt också.

Lördag. (Tror jag)

Tjena!

Här sitter jag vid mitt köksbord och surfar.



Det var som fan, tänker ni nu, har du gått och fixat ett bord?
Jajamen. Nu börjar det nästan se ut som ett hem det här. Ett stycke soffa på de hela så är det nästan komplett.

Jag har varit hos syster i Gustavsberg för att hämta bordet och blev där hela dagen. Vi gick runt lite i fabriksbutikerna, slösade lite slantar på finska glasprylar och matade ankor med lilla Liam. Alltså, hjälpte Liam att mata ankorna. Det var inte så att vi kastade barnet till dem. Herregud.



Nu är jag så hungrig att jag nästan skulle kunna slakta grannarna. Synd bara att mitt kylskåp är ungefär lika tomt som min mage och måste därför sätta mig och komma på en plan. En utfodringsplan.

Tänk om man vore en anka. Då skulle folk kasta mat på mig och säga att jag är söt. Himla bra det skulle vara.

Inte många knop

Idag skulle jag åka och köpa soffa. Gjorde jag det? Nope.

Efter att lokaliserat Cissi igår kväll blev det vinande runt i Kungsängen till den milda grad att jag inte var hemma förrän vid fyra inatt, så idag har jag mått som jag förtjänat och har princip inte rört en fena.

Nu sitter jag och oroar mig för min stackars hund Lilo som är sjuk. Hon bara sover, luktar värre än skit ur munnen och totalvägrar låta oss titta efter. Det är något som är galet där inne i gapet.

Min stackars lilla bumbibjörns kräk. Jag blir så orolig.


This is me

now....



Här sitter jag och glor, uppsminkad till tänderna och påklädd sen dackefejden.

Prolemet är att klockan snart är åtta och jag får ingen kontakt med min Cissi, min partner för kvällen. Om någon ser henne älga runt på gatorna så skicka hit henne. Hittelön erbjuds.

Cissi för i helvete, nu går jag på flaskan.

HEJ!!

Juldagen

Tack vare den fina julklappen som jag fick av min bror och The Murcake igår:



så mår jag faktiskt som folk idag. Inte så att jag har lust att anstränga mig på något sätt, men är ändå inte nära döden.

Nu ska jag göra det som passar mig bäst för tillfället, glo på Wall-e. Lite tecknat gör nog gott för min ärtsoppa till hjärna.

Vad händer ikväll?

Christmas Eve

Har jag haft det bra?
Jajamen.


Har jag äntligen fått julmat?

Åh herre min gud. Jag ser ut att vara i nionde månaden och kommer förmodligen när som helst att föda en child made of köttbullar och lax.


Har jag fått julklappar?

Jajamen. Höjdpunkten måste varit den illorangea dammsugaren för 99 kr av min syster och alko.


Har jag gjort bort mig?

Min syster till sin sambo (Alko): Jag vet nog att det är bling i paketet. Står ju hallbergs guld på den.
Jag: Hehe, bra kortslutningsförmåga.

Min syster hänger smycket hon fått runt halsen.

Jag: Är det guld eller cider?


Herregud, bäst jag skärper mig innan de stryper sprittillförseln.


Har jag blivit mobbad?

Det ska gudarna veta.

Situation 1: Min bror har ställt en platta bärs i hörnet. Inom en halvtimme har hälften av familjen, en och en, frågat om det är min hörna.

Situation 2
: Det springer en gammal gubbe på tv. Han orkar inte så länge. Enligt familjen har han Laura-kondition.

Situation 3: Min systerson leker med en traktor med massa djur på släpet som låter. Han trycker på kossan och grisen och de låter oavbrutet.
Alko: Laura. Tyst.

Situation 4: Alko försöker få ut senap ur flaskan. Flaskan gör pruttljud.
Min Bror: Men Laura, för i helvete.


Allt är alltså som vanligt en la casa de la Heikkilä.
Nu ska jag leka vin för att sen kicka familjeass på Buzz.


Ha en trevlig julaftonskväll. Skål!

Från...

...mig alla, till er alla.

God jul!

Vad är det här?



Jo, det är en ensam tapper själ som sitter kvar på kontoret och kämpar vidare med sina verifikationer medan alla andra har åkt hem för att påbörja julfirandet.

Ja, jag är ynklig.

Le perfume

På lunchen har jag varit och handlat julklappar, och snäll som jag varit i år köpte jag även en till mig själv. Så klart.

En parfym.

Parfymer ska ju på något sätt spegla ens personlighet och jag tycker, precis som alla andra, att det är viktigt att flaskan är snygg.

Well, det fanns inga provexemplar på just den jag tänkte mig, men eftersom jag luktat på den förut så chansade jag på att den skulle vara ok.
När jag kommer tillbaka till kontoret så öppnar jag förpackningen för att inspektera och ni kan väl förstå att min självbild fick sig ett allvarligt törn när jag möttes av det här:



Till råga på allt så käkade jag en Tasty Bombay till lunch och fullkomligt stinker av curry nu.


Ni kan kalla mig Laura.

Laura the Pink Punjabiballerina de Puff.

Livet leker

Jag vill inte jobba. Jag vill inte leka bokföring. Jag vill inte vara här.

Jag vill vara hemma och sova. Och äta mat. Och tycka synd om mig själv.

Sen vill jag även berätta att jag gick ungefär 3500 steg igår. Man ska gå 10 000.
Visserligen så börjades det räkna efter lunch, men hur stor är chansen att jag knallade 6500 innan det liksom?
Fram till nu har jag gått 550.

Jag vet inte vad jag skriver eller varför.

Hej då.

Julmat

Ge mig julmat! Jag vill ha julmat! Jag vill ha julmat nu!

Screw julklappar, screw jultomten (öh), ge mig julmat!!!

Ja. Pms.


Tvångstankar och pms

Jag har nyss köpt en stegräknare. Bara sådär. Syftet är att jag ska plantera in en tvångstanke i hjärnan som ska få mig att försöka klå mig själv på att ta så många steg som möjligt tills jag är likvärdig Forrest Gump.

Just nu, sen lunch har jag faktiskt redan tagit 414 steg. 414! Det är hur många som helst ju. Tänk er 414 träd, det skulle ju nästan vara en jätteskog. 414 är definitivt ett bautatal.

Förutom att jag ivrigt klövar runt så lider jag även av en liten släng pms. Dvs jag är tjock, ful, blek, finnig och har det taskigaste tålamodet sen Dackefejden.

Nyss i Stinsens garage till en bil som åker förbi:

Laura: Men ##/¤¤##¤""!"!!! Dum i huvudet! Det här är ett garage! Man kör fan inte i 190 i ett garage! Dårjävel! Sakta ner innan jag kör på dig!!

Två sekunder senare till en annan bil:

Laura: Men ##!***%%!!!! KÖÖÖÖR!! HELVETE!! Måste folk köra så förbannat jävla sakta??? Jävla idioter!! Öka innan jag kör på dig!!

Ja, man är schizofren. Shizofren och livsfarlig. Shizofren, livsfarlig och tjock.


(Ps. Skrikandet till de andra bilarna utfördes innanför stängda dörrar och uppvevade fönster. Så utöver schizo, farlig och tjock så är man kanske lite feg också. Men bara lite.)

Jag började...

... dagen med att kliva ut på balkongen som ett trasigt litet troll (då jag inte somnat förrän klockan sex på morgonen) för att ta dagens första cigg. Jag trampar på en förrädisk isfläck och gör en vurpa som inte skådats sen första Ensam hemma filmen kom ut. Min sko flyger av i farten och efter att jag satt på mig den igen, ställer jag mig och lutar mig mot balkongräcket med en nonchalant "det där? äsch, händer väl titt som tätt, ingen fara" - min fast jag egentligen vill gräva ner mig och dö.

Jag tackade gud å det ödmjukaste för den underbara starten på dagen och drog därefter till Stinsen med Jenny och lilla Vera för att handla julklappar. Allt gick smärtfritt, de mesta hittades och Vera var världens duktigaste och vi busade runt bland klädställen till den milda grad att jag fick lust att stoppa henne under tröjan och ta hem henne. Sjukt söt.

När Stinsen var avklarad åkte jag till muminhemmet i Bro för att hänga lite med muminmamma, muminkusin och muminmorbror. Vi muminfikade lite och planerade den kommande muminafton.

Sen jag kommit hem nu har jag lyckats med att limma fast en list, ta sönder min nya julstjärna som jag skulle hänga upp i fönstret och slå mig själv på tummen med en hammare.

Som ni kanske förstår så är jag ganska så slutkörd vid det här laget och ska därför lägga mig och titta på en massa avsnitt av Dirty sexy money och trycka i mig ostbollar så jag knappt hinner andas.


Ha en trevlig tre och en halvtimma kvar av frihet.

Bilder från the Koj

Jag har varit lite dålig på att lägga ut bilder från nya kojan, och kör därför en liten bildserie nu.
Kan tänkas att de flesta av er känner att det är lite halvt ointressant hur jag har det här hemma, men för familj, släkt och polare som inte varit här än kan det vara kul och se.

SÅ welcome to the tour.




Rummet




Ny Tv-Bänk. 70 timmars montering. Minst. Må djävulen ta den.



Byrå med bilder på barnen i mitt liv. Gudson Liam, guddotter Millan och Jennys sötaste Vera.
Att jag inte har någon bild på det närmsta jag lyckats komma gällande egna barn, dvs skilsmässohunden Lilo, är för att hon redan lyckats göra avtryck i mitt nya hem i form av leriga tassar i min nybäddade säng. Hon får skylla sig själv.



Badrum



Idag lyckades jag (Martin) få upp min hatthylla. Halleluja för det.



Hall



Hall från andra hållet



Jag SKA köpa soffa. Och kasta min ruttna pumapjucks.


Så, så var det med det. Som ni ser så är det fortfarande lite tomt, men keep in mind att det fortfarande är under construction.

Men kära hjärtanes, har inte du något kök?
Tänker ni nu.

- Jo, men varför tror ni det är så städat i alla andra rum? Vart är alla säckar, lådor och skräp?

Ja just det.

Nu ska jag göra mig iordning för att åka till sumpan och pimpla vin.

Ha en trevlig lördag folks!

Hello hello!

Alive and blogging från kojan!

Bredbandet är i full gång and so am I. Jag menar, klockan har knappt passerat tolv och jag är redan på väg till bauhaus för att köpa plugg.

Då måste man väl åtminstone räknas som en kvarts hurtbulle?

Indeed my friends, indeed.

Skador för livet

Mailkonversation med Barnlammet som för tillfället sitter på kontoret i Söder.

B: Hej. Hur ska åtgärderna åtagas å den ensamlämnade chokladkartongens sida? Efter att ha gått igenom prickningarna har jag sett att ingen klient är o-överförd till nya listan vilket i praktiken betyder att, så vitt jag kan se, en missberäkning har skett och därför gett oss en chokladask helt utan kundförbindelser. Vänligen hör av Er för att förmedla Edra åsikter i frågan.

Med oändligt vänliga hälsningar Barnlammet Siw



L: Jag haver nu konsulterat Er fråga gällande den övergivna chokladasken och efter noga övervägande beder jag Er att returnera denne till kontoret i norr för vidareförtäring.

B: Jag ber å det oändligaste om ursäkt för mina förhavanden, men må ändå meddela att ditt svar mottogs en aning för sent. Efter klartecken från högre instanser (Gud) har jag nu begått förtäring av samtliga närvarande chokladbitar. Kan dock skicka över silkespappret, som förhaver kvarvarande doftsubstanser, för uppsniffning på Järfällakontoret.

L: Efter att ha mottagit ditt svar gällande Era förehavanden har jag bara en endaste aspekt jag vill tillägga gällande ärendet: Må djävulen ta dig.

B: Då jag har chefens vakande hökögon över mig har jag såklart inte förtärt en enda bit. Men tack för att du uppskattar mina lögners genomslagskraft.

L: Jag har fått erfara sen tidigare händelser att fåryngel icke är pålitliga. Sedan vill jag även förtälja att medan Ni sitter där utan att förtära en endaste lite chokladbit, så har kontoret i norr emottagit två chokladaskar under dagen som gått. Får icke att förglömmas att vi även förärats med närvaron av en kladdkaka.

Med all respekt för Eder: Sätt dig på den och rotera.


Att vi till en viss del är skadade av att arbeta på en revisionsbyrå märks inte alls. Inte någonstans.


OK, så här är det.

När jag nyss skrev om de två sms:en gällande björnande hit och dit, var det bara allmän information om min dag.

INTE en önskan om fler sådana.

Men tack för den tredje Sven, tack.

Kaos

Jag har så sjukt mycket att göra på jobbet så jag kommer att gå under snart. Mitt huvud kommer att växa sig till en vattenskalle av all tänkande och nyss när jag satt ute och rökte var min tankeverksamhet även snabbare än de frenetiskt blinkande lamporna i julgranen brevid.

Sen tycker jag även det är intressant att jag fått två sms av två olika personer idag gällande deras bajsvanor.
Visst att man gärna vill framkalla känslor hos folk, men att de ser ett samband mellan mig och skitandet är smått oroväckande.

Någon måtta får det väl va.

I skrivande stund får jag ett till sms. Förberedd på den tredje historien för dagen öppnar jag smset, men det är bara bredbandet som kommit.

Halleluja.

Klotter

Det sägs ju att man kan tyda någons personlighet efter hur man klottrar och då pratar jag inte om graffiti, utan klotter som man sitter och plitar ner medans man sitter i telefon eller i sina egna förvirrade tankar.
Är det moln så är man en drömmare, är det hjärtan så är man romantisk,  etc etc.

Men jag då?

Jag har för vana att oftast skriva mitt namn. Jämt och ständigt och överallt.
Barnlammet har t om lyckats hitta en liten kladd på vår miniräknare. Av detta extrema beteende har jag diagnostiserat mig själv som en enormt fantasilös och självkär person.
Därför blev jag ypperligt förvånad då jag hittade en viss utveckling i min personlighet i form av denna kludd som kom till igår då jag satt i telefon och försökte administrera bud av chokladaskar:




Då är frågan. Vad föreställer det? Vad har mitt lilla sinne utvecklas till?

Är det en splittad kanyl? En streckgubbe med skottsäker väst? En tvestjärtad spermie?

Smått orolig börjar jag inse hur mitt sinne har utvecklats till ett mörker av droger, vapen och skeva spermier när jag helt plötsligt kommer till insikt och det själklara lyser ner på mig som solen en vacker vårdag.

Det är en fisk som är kapabel till att äta ett helt kylskåp.

Solklart fall.

When the cats are gone...

Jag är helt ensam på jobbet. Alldeles ensam och övergiven.

Alla andra är på kurs idag också, men jag som satt som ett gäspande frågetecken igår är bättre lämpad till att stanna på kontoret istället.
Jag menar, redovisningskurs i all ära, men en skattedag på det hela skulle nog ta livet av mig.

Barnlammet borde klöva in och hålla mig sällskap när som helst tycker jag. Men känner jag lillfåret rätt så ligger hon nog fortfarande och sussar så sött.

Så, vad gör råttan när alla katter är borta?

Bjuder in städfirman i huset brevid och har discodans på borden? Dricker upp all sprit som finns kvar sen julfesten? Lägger mig och sover under skrivbordet?

Ja eller hur. Jag får helt enkelt sätta mig  och förbereda fakturor tills Barnlammet kommer.

Men jag spelar Guns n roses på Spotify och jag spelar högt. HÖGT!

Oh, I´m so wild and crazy.


Ps. I skrivande stund klövade Barnlammet in. Bara så ni vet. Hon ligger inte och sussar. Hell has frozen over.



Många ord - Noll mening

Nu har jag äntligen skaffat mig bredband, så om 5 dagar är jag alive and kicking igen.

Har man inte internet så blir det inte mycket till bloggande och jag förstår om ni saknar mig. För det gör ni väl? Lite?
Nånstans det inte syns då? Inte ens det? Vad fan...

Nej.. jag tigger inte efter bekräftelse här. Absolut inte. Skulle jag aldrig göra.

Jag har även fått tummen ur the ass och lyckats med att göra en adressändring, så feel free to skicka er saknad per brev.

Nu när jag överlevt grekiskan redovisningskursen så ska jag gräva lite i mina papper innan jag ska hem och göra nånting med lägenheten. Vad vet jag inte, men gudarna ska veta att jag har valmöjligheter.

Sjukt sugen på sushi också. Konstigt. Kanske på smällen?

- Ja tjena, säger ni.
- Jävligt sant, säger jag.

Märker ni att jag bara skriver skit?

Det är bara för att jag inte har tillgång till internet när jag vill. Här kommer alla känslor på en och samma gång.

HEJ!

Kurs

Idag är Laura på bokföringskurs. Laura tycker det är skitkul. Det tycker hon verkligen. Det är lite överkurs för Laura.

Laura lär sig i princip att jonglera innan hon kan hålla i en boll.

Nu ska Laura återgå till grekiskan.

Hej.

Ps. Jag kan hålla i en boll. Det där ovan var bara en metafor.

Ikea och fimplelle

Ikearundan igår gick nästan som jag misstänkte och det slutade med att jag kom hem med helt fel tv-bänk och duschstången jag köpte kan ju dra dit pepparn växer.

Därför har jag nu mutat Barnlammet med glass i stora lass så hon följer med mig på lunchen och byter mina halvslaktade bänkkollin.

Kojan börjar bli lite halvt iordning även fast den största belysningen fortfarande sponsras av renoveringslampan, men jag kan ändå trösta mig med att jag nu även har en byrå och bestick.

Grannarna har en förkärlek till att skråla lusselåtar på nätterna och att besudla min balkong med fimpar och jag ligger och bevakar det hela som en liten ninja för att i ett passande ögonblick, dvs klockan 3 på natten, samla ihop alla de cigarettlik de har slängt der till mig och lägga dem i en liten hög bakom deras dörr medan jag sjunger lusselelle från djupet av mina lungor.

Jag måste bara lista ut vilken granne det är.

Nu ska jag gå och dra Barnlammet i svansen och klöva iväg.

Tjao!

Ikea

Första natten avklarad och jag sov som en liten bäbis i 13 timmar i sträck.

Eftersom möblemanget just nu består av en säng, en renoveringslampa och en tv så känner jag att jag måste nog fylla på lite.

Jag märker nu när jag skriver att jag fortfarande inte har alla hästar hemma. Den enda hjärncell jag inte lyckades supa ihjäl i fredags har nog inbördeskrig och det känns som att det kommer bli ett extremt strukturerat ikea-besök.

Man får väl se vad jag kommer hem med.

Status flytt 2

Nu är det mesta flyttats över till kojan. Har varit och ätit kinamat med tjejerna och åkte sen tillbaka till mamma för att hämta lite eftersläntrare.

Men nu ska jag hem igen och börja gräva i lådorna för att se vad jag egentligen äger. Grejorna har varit nerpackade sen jag flyttade till mamma och det ska bli jävligt intressant med tanke på att mitt ex tydligen fick kaffebryggaren men ingen kanna.

Jag har väl femtioelva gafflar men inga knivar.

Nu åker jag hem.

Hem.

Coolt.

Status flytt

Ris - 


Risig -



Japp, det där var jag när jag vaknade imorse.


Gissa hur bra det går för mig att flytta?
Skulle det inte vara för min kära mor och morbror skulle jag nog fortfarande ligga i sängen och skaka.

Nu ska jag gå och packa mina kläder. S a k t a, s a k t a men säkert.

En liten rekommendation: Gå icke på julbord dagen innan flytt.




(Vad risförpackningen har med det hela att göra är ännu oklart.)

Merry julbord

Efter en halvdag av okoncentrerade försök till arbete och en planerad jullunch som av någon anledning slutade med sushi istället, är det dags för julbord.

Så här kan man inte sitta och glo. På med partyststassen, spackla fejjan och jag är redo för some serious business.

In to the dimm!


Ps. Jag är fortfarande väldigt medveten om att jag har en flytt som väntar imorgon bitti. Har jag packat? Nej.

Sista chansen

Ikväll är den sista kvällen jag har på mig att fixa i lägenheten innan det är dags för inflytt, eftersom morgonkvällen kommer att spenderas i fylla goda kollegors lag på en härlig julmiddag.

Så på lördagmorgon kommer jag att vakna upp ur min behagliga dimma till en kall, snurrande värld där jag kommer att må pyton och bära världens tyngsta sängar.

Kommer att få putsa och feja tills fingrarna blöder ikväll.

Hujeda mig långsamt. Var kan man köpa på sig lite fler dagar?

Nederlag

Kommer ni ihåg det här?


Well, igår fick jag svar.

- Too bad. Pay up, säger de.

- Hjärtlösa, pengarkåta, mother f**king pieces of shit, säger jag.

Tapezieren

Nu är min fondvägg klar.




Det hela gick ganska så snabbt och smärtfritt förutom att Karro fick en elstöt, jag kunde inte sluta vissla på Copacabana och House of the rising sun och så den förbannade tyskan som har slagit rot i min skalle.

Hur kul är det egentligen att höra sig själv säga "ojoj, nu hamnade en ganska så stor limkluttenstein på golvet" sisådär femtioelva gånger?

Men nog om det, jag måste sova.

Jag hade ganska så stora problem med att slockna igår och det resulterade i en trött liten trasa som klev upp i morse.
Imorgon är det stormöte på morgonkvisten och det är säkrast att jag är pigg och utvilad så jag lyckas hålla tyskan under kontroll. Nicht gut mit deutschentouretten.

Guten nacht, sieben acht.

Bye bye Kitty

Av någon oförklarlig anledning står det en liten Hello Kitty figur på min rumskamrat Bokföringskungens skrivbord och stirrar på mig.

Fast det gör ingenting, för jag har absolut ingenting emot den söta lilla missen.




A definition

Nu ska jag åka iväg för att hämta lite choklad.

49 kartonger rättare sagt.

Jag ska alltså sitta instängd i en liten bil tillsammans med hundratals små chokladbitar.

Ni fick precis definitionen av " a big no-no".

Ja bitte 2

Lite lätt influerad av det tyska rabblet i förra inlägget så fortsatte jag lite lätt på samma ämne.
Jag sitter i bilen med Karolina och ska ringa Cissi för att upplysa att vi är på väg:

Jag: Hei! Ich bin jezt abend gut gehen nach Kungsängen!
Cissi: Va?
Jag: Ich bin nach Kungsängen jetzt geåken in bil.
Cissi: Men vad säger du? Pratar du tyska?
Jag: Ja bitte! Ich bin sehr deutsch.
Cissi: Jag hajar ingenting. Vart är du?
Jag: Öh... Ich bin im Jakobsberg, ja? Und ich will gehen kebaben essen. Nu. Kommen aus ja?
Cissi: Öh......... Ok.............
Laura: Ja! Eine kleine kebaben!

Jag avslutar samtalet och efter en stunds tystnad kläcker Karolina ur sig:

- Fan, du är ju grym på att prata.


Ni ser, inte relevant någonstans.

Ja bitte

Jetzt will ich und Karolina nach meine kojen gehen und will meine fondvegge tapezieren. Das ist sehr gut.

För er som inte kan tyska och inte riktigt förstår vad det står, så skrev jag att nu ska jag och Karolina tapetsera min fondvägg. Det är jättebra.

Att jag själv inte kan tyska är inte lika relevant.

Kommer du upp med lite kaffe till oss?

Sa min chef och gick uppför trapporna med sitt kundbesök.

Åh nej, tänkte jag och började sakta dra fram sockerbitar, pepparkakor och små små mjölkförpackningar.

Jag förstod ju ganska så snabbt att det var alldeles för mycket att bära för mina två små tassar, så naturligtvis ropade jag på Barnlammet för assistans.
En tredje kollega sluter sig till min mission och jag får snabbt en pik om att det knappast krävs två personer för att bjuda på lite fika, för det finns ju faktiskt brickor.

Brickor ja.

Jag hatar brickor. Brickor är djävulens påfund då han kom på att det snälla i att man serverar någon måste jävlas till lite.
Brickor är livsfarliga och jag i kombination med en bricka full av lösa vätskeinnehållande tingestar är inte direkt något man vill hänga i julgranen.


Eftersom jag inte ville bete mig som fem år gammal tog jag alltså min bricka och började sakta gå upp för de smala trapporna.
Lite halvskakis av pressen kommer jag nästan uppför hela trapporna när jag känner att min klänning efter några steg till förmodligen kommer att ha korvat sig hela vägen upp på ryggen.
Det är inte ett helt respektabelt intryck jag kommer att ge om jag knallar in med klänningen runt midjan och i halvpanik kommer jag fram till ett bord, ställer av brickan för att dra ner den förbannade trasan och samlar krafter till de sista metrarna.

När jag äntligen kommer fram till konferensdörren puttar jag till den lite och den går naturligtvis inte upp. Jag puttar en gång till, men den rubbas inte.
Jag ser inom mig hur jag tar sats från andra sidan rummet och brakar rätt igenom dörren i en flykick, men ber istället en bön, puttar igen och stiger in i rummet.

De ler, tackar och jag ler mitt soligaste leende och säger att det absolut inte var några problem.

De skulle bara veta.

Laura - Djävulen 1-0

Mot mina odds

Samtal mellan mig och det lilla vett jag har kvar:

Lilla vettet: Släng den där tröjan Laura, du kommer ändå inte i den.
Jag: Nej, jag tycker om den, och jag kommer att få på mig den. Sen.
Lilla vettet: Sen? Har vi hört den förr?
Jag: Ursäkta? Jag ska börja träna snart ju.
Lilla vettet: Men OJ! Har vi hört DEN förr?
Jag: Fan vad tråkigt ton du har. Låt mig va, jag är hungrig.
Lilla vettet: Haha, du ser, det är kört innan du ens börjar.
Jag: Men nu jävlar... Akta så jag inte daskar dig i husknuten.
Lilla vettet: Du är ju sjuk i huvet.
Jag: Du ÄR mitt huvud. Hej då.
Lilla vettet: Hej då
Jag: Idiot
Lilla vettet: Jag hörde det där.


Japp. Det går bra för mig.

Stressad?

Jag ska flytta om 4 dagar. 4 dagar.

Jag är ännu inte klar i lägenheten. Tapeter ska upp, skräp ska köras till tippen, det ska städas ur, lister ska på plats och det finns säkert ännu mer som ska göras som jag ännu inte kommit på.

Sen är det den lilla detaljen att om man ska flytta så är det en fördel om man packar sina saker också, som jag totalt förträngt i min lilla renoveringsbubbla som jag numera lever i.
Så utöver det som ska fixas i lägenheten så har jag även ungefär noll grejer packade men 156 kg smutstvätt som borde bli tvättat och klart inom de närmsta dagarna.

Och om inte det vore nog så ska jag även lyckas med att klämma in en julfest med jobbet på fredag. Så inte nog med att jag har förmodligen alldeles för mycket att göra nu innan flytten, så kommer jag garanterat vara bakis som en liten bäver på lördag när det väl smäller till.
"Men kära vän, du får väl låta bli och dricka så mycket", tänker ni.
"Jo tjena", säger jag.

Min stressnivå ligger alltså högt uppe i skyarna. Och snäll som gud är så verkar han även köra en omgång pingis med den.

Fan vad jag är hungrig.

Min middag

  

En halväten lunchlåda, 7 körsbärstomater och en upplaga av redovisa rätt 2008.

Livet kan nog inte bli mer spännande än så här.

Fattas bara att det glider förbi en roller med maskeringstejp i släptåg och drar en balalajka. Då skulle cirkeln verkligen vara sluten.

BigBrother is watching

Jag satt hos Jenny en stund igår och vi pratade om min renovering och om hur jag måste börja städa och rensa upp om jag ska lyckas att flytta in nästa helg.

Vi diskuterade även problematiken bakom hur man måste köra alla sopsäckar till återvinningen och det jobbiga i att sortera upp det blandade skräpet i diverse kärl där de kan tänkas att höra hemma.

Utan att komma fram till någon bra lösning på det hela lämnade vi diskussionen åt sitt öde, men några timmar efter att jag lämnat det Forslundska hemmet så får jag ett sms av henne:


Jenny: En klar favorit i kategorin att lura systemet är att tömma sopsäcken i mindre påsar och slänga det i porten. Fast det skulle jag förstår aldrig göra i verkligeheten.

Laura: Nej gud, det skulle du aldrig göra! Och jag skulle aldrig redan ha tänkt den tanken. Aldrig.

Jenny: Nej gud vad bra! Ville bara reda ut det!

Laura: Det känns bra att få det utrett. Sen har det här samtalet aldrig ägt rum.

Jenny: Aldrig någonsin.


Storebror har inte en chans mot oss.

Dålig stil

Jag vill bara berätta att det var Finlands nationaldag igår.

Hur många presenter fick jag?

Noll.

Era snåla jävlar.

oj

Det har gått så lång tid sen jag senast drack alkoholhaltiga brygder att jag knappt kommit ihåg hur det känns att vara bakfull.

Idag har jag bestämt gett ordet ett ansikte.

Klockan är nu fyra och det enda jag lyckats med är att gosa med porslinsguden och har precis vaknat ur en avslappnande och normal sömn där jag lyckades drömma om att jag slog på en elak tant tills hon blev en skalbagge.

Egentligen var det meningen att jag och Jenny skulle på rundvandring i helvetet på ikea idag, men av dunkandet i mitt huvud att döma, så håller nog någon på med rejäl discodans därinne och tills discokulan slutat snurra så måste jag nog ligga ner.

Jag har även sett mig i spegeln en snabbis och det måste förtäljas att jag är förvillande lik en nerknarkad, blek, öststatisk kulstötare.


Allt är alltså helt i sin ordning.

Tjou!

Idag attackerade jag, Jenny och Cissi min hall med en roller och den blev så fin att jag blir alldeles till mig i mameluckerna.

Jag är s k så in i helvete nöjd.

Efter att vigt mitt liv åt renovering och renovering only senaste tiden så är jag även s k så in i helvete överlycklig nu när jag sitter här och gosar med min första grogg.

In i dimman och det med blixtens hastighet.

Hej!



Avlägsning

Med dessa ord lämnar jag bygget och tar helg. Ja, det kanske är lite tidigare än vanligt, men jag får. Jag frågade snällt.

Nu ska jag hem och göra mig vacker för att sen svepa i mig champange och slå klackarna i taket hela natten lång, precis som en singlig 25-åring ska.

Ok,  nu ljög jag lite. Jag ska åka och maskera lister och kasta skräp i stora svarta liksäckar. Det är också kul.

Vart tog mitt liv vägen?

Ha, där lurade jag er igen. Jag har aldrig haft något liv.

Aja, det var det om det.

Ha en s k Trevlig helg.

YO!

När jag nyss åkte för att handla lunch åt folket, kom en gammal slagdänga med Dr Dre och Snopp på radion.

I nostalgidimman kände jag mig genast lite inspirerad och rullade hela vägen till pizzerian medan jag gjorde diverse gängtecken åt småbarn och försökte samtidigt ragga upp lite bitches och hoes.

Men enough om det.
 
Jag har inte tid att sitta här och take a chill längre. Laura G ska ride off i sin pimp-ibiza för att tjacka lite målarfärg till sin crib.

Peace out brothas and sistas.

(The fact hur jag råkade stava till snoop däruppe ↑ får mig att inse att det här med gangsta image inte riktigt är my cup of tea. Jag återgår genast till my ocoola old self again.)

The loss

Eftersom Barnlammet bara är två skitar gammal så går hon på timlön och får därför ta sig friheter som att tja... Inte komma till jobbet idag.

För att hedra hennes bortgång så lägger jag upp följande mailkonversation som ägde rum för någon dag sen:



B: Det är mörkt ute. Är det dags att gå hem ?

L: Icke. Det var även mörkt när jag kom hit imorse, och ändå fick jag inte gå hem. Så det blir inget.

B: Om du kommer in hit kan du få se min munkorg

L: Mulkorg, jag kommer alldeles ovan snarast

B: Hehe


Glatt trallandes skuttade jag iväg till hennes rum och möttes av denna syn:




Det är mycket man kan säga om den lilla fårkrabaten, men nog fan förgyller hon mina dagar en aning.

Åh herregud, vad jag har tråkigt idag.


0773H

Om ni vänder upp och ner på era datorer så ser ni att jag bara ville säga hej. Och god natt.

Och att jag har planer på att åka till Thailand.

Och att jag är en jävel på att fuskrenovera (fast jag gör inte det med flit, det bara blir så.) Fuskrenovering i form av taskigt målade hörn kan man bortförklara med att säga att det bara är charmigt, och det är ju skitbra att vara charmig så då måste det vara skitbra att fuskrenovera också.

Eller hur?

Jag blir alldeles varm om hjärtat när jag tänker på hur charmig jag är.

Grattis!

Efter en enorm idétorka gällande bloggande för några dagar sen, så sprutade jag ur mig inlägg igår med en kraft som var inte helt olik en risig kista en vacker vinterkräksjuke-dag.

I stundens hetta då fingrarna glödde av knappande på tangentbordet (och en och en annan häft-skada) så passerade jag nivån för det 300:de inlägget.

Jag kongratulerar mig själv å det ödmjukaste för att jag lyckats att kombinera så många bokstäver och ser fram emot de 999 700 jag har kvar att knåpa ihop innan jag lyckats med en miljon små skithögar.

Grattis!

(Ganska intressant att när jag väl anser att jag lyckats åstadkomma något, så refererar jag det direkt till bajs. Vad säger det om mig liksom?)

Höjden av klantighet...

...måste väl ändå vara när man råkar häfta sig själv i fingret när man håller i en häftapparat.

Jag upprepar: håller i.... Inte använder...

        




Det är ändå ganska synd om mig och jag borde få ta resten av dagen ledigt pga en arbetsrelaterad kontorsskada.

Eller hur?

I bokföringens underbara värld

När jag och min nya rumskamrat Bokföringskungen (egentligen drottning, men det klingar inte lika bra) sitter och diskuterar bokföring som bäst, kommer Karolina inflygandes och ställer sig och vevar runt med sin kropp i något som liknar en blandning av rumba, lambada och macarena.

Det är på håret att jag ställer mig upp och svänger mina egna lurviga då jag självklart tror att det är Disco på gång, men som tur är så hinner jag hindra mig själv innan jag gör bort mig totalt för så var inte fallet. Det var inte disco på gång utan en Karolina som äntligen fått sina uträkningar att stämma.

Bokföringskungen ställer sig högtidligt upp för att utföra en bokförings high-five med henne och sedan utspelar sig följande konversation:

BK: Men grattis!

Karolina: Tack! Åh, så skönt!!

BK: Jag sa ju att det skulle gå! Hur bra som helst!

Laura: Öh, grattis...

Karolina: Det är så sjukt skönt! Jag blir helt lyrisk, typ religiös! Det bara stämde!!

BK: Ja visst är det kul när det äntligen funkar! Så spännande!

Karolina: Ja gud ja! Jag är helt matt nu! Helt skakis! Åh herregud!

Sen lämnar hon oss med ett nöjsamt leende som når ända upp i taket.


Vem fan har behov att jobba med sånt som att släcka bränder, dyka i djupa hav eller att rädda liv när det finns något så pulshöjande och spännande som bokföring?

Egentligen?

Kalkyl

När jag väl har lyckas renovera klart och flyttar år 2059 nästa helg, eller den efter, så blir det den sjätte gången jag drar runt mitt pick och pack sen 2003.

I genomsnitt flyttar jag alltså en gång per år.

För att förenkla saker och ting för mig själv i framtiden så har jag gjort följande kalkyl. En blivande hejdundrans ekonom som man är.

6 / 6 =1

1 / 365 = 0,003

0,003 x Y = X

X + Y = Lösning


Jävlar vad min finska zigenarsjäl skulle må då.


 

Empty room

Jag har fortfarande ingen som helst inspiration till att skriva ett inlägg. Nope. Nada.

Jag kollade runt lite på Blocket för att köpa nytt, men märkte att det mesta gick på kilopris och när det handlar om fantasi så snackar vi tunga grejer.

Fattar ni vad dyrt det kommer bli?

Hur ska jag då ha råd att köpa målarfärg?

(Märks inte alls att jag inte har ett skit att skriva va? Inte? Nej? Va? Bra. Bra Bra.)

Hej.

Skräckinjagande? Jag?

Japp, tydligen. Helt och hållet livsfarlig.

Både Karolina och Barnlammet har idag bekänt den rädsla de kände för mig den dagen de mötte mig för första gången, för 10 respektive ett halvår sen.

Jag fick även höra att jag borde skickas på charmskola för omskolning.

Vilken blåsning, tänker jag som alltid trott att jag måste vara bland det soligaste och trevligaste som någonsin gått i ett par skor.

Undra sa flundran hur det här kommer sig?

Måste vara mina brutala muskler, rakade skalle och håriga bringa som gör det.

Det måste det vara.

Hej å hå

Jag har absolut inget att skriva om just nu. Jag tror bestämt att när Barnlammet tattade min idé igår, så råkade hon även få med sig min själ.

The inspiration is gone.

Jag ska kolla runt lite om det finns nya till salu. Blocket, Tradera & Byt Bil borde nog ha något på lager.

Men ni får ha en trevlig dag så länge, I sure know that I am not having one.

(Förutom att jag får Pizza Hut till lunch om en halvtimme)

Lammet from hell

Jag och Barnlammet har blivit åtskilda. Jag har nu flyttat till ett annat rum där jag simmar med de stora bokföringsfiskarna istället och lämnat fåret åt sitt öde.

Eftersom vi inte kan samtala live längre så brukar vi föra en ganska så livlig mailkorrespondes istället.

Jag hade för avsikt att lägga upp en helt vanlig konversation som ägde rum för några minuter sedan, men efter att jag och min nya roommate höll på och bära hyllor och skrattade Barnlammet rått upp i ansiktet när hon frågade om vi ville ha bärhjälp (med all anledning, hon faller platt på marken när jag ber henne hålla en pärm), så blev hon oerhört sårad, klövade in på sitt rum och snodde min idé.

Här hittar ni mitt inlägg.

Jävla tattarlamm.


En update:
Efter att jag triumferande gått till Barnlammets rum för att upplysa henne om att jag kontrat med ett inlägg så läser hon, tittar på mig med tårfyllda ögon och säger:

"Men vad vill du att jag ska göra? Lämnad helt ensam som minst kvalificerad på jobbet. Inte ens pärmar kan jag bära, ingenting kan jag. Jag kommer aldrig att bli stor. Aldrig aldrig."

Stackarn är alldeles slaktbenägen, och vad jag gör?

Dricker kaffe och skrattar. Skrattar och skrattar.


Update 2:

Efter att hon läst det där ↑ börjar hon frenetiskt att sålla ut alla papper som kan tänkas att tillhöra mig i vårat gamla rum.
Jag försöker förtvivlat karda henne på ullet och säga allt ordnar sig, men det verkar inte funka.
Hon håller på och rensar mig ur sitt liv.

Någon som vet hur man tröstar ett bäbisfår?

Sweet monday

När jag vaknade av klockan i morse kändes det som jag hade sovit i en halvtimme ungefär. Helt slut.
Sen när jag åker till jobbet har det varit en olycka på E18 och jag får snällt sitta där i 45 minuter och glo ut genom rutan.

Jag känner verkligen att den här veckan kommer att sitta som en smäck.


RSS 2.0