Jag tror jag får lite jetlag av långhelger. Hela mitt väsen har inandats tisdag idag och jag har med stor precision suttit och planerat de närmsta dagarna medan jag kört runt med mina kära paket.

Idag skulle jag slappa utan dess like. Jag gick upp fem imorse och är så där bomullslindad i huvudet, så idag skulle jag bara kocka ihop lite käk och sedan göra en djupdykning i soffan och inte gå upp förrän klckan slog nio och det var dags att sova. Typ.
Imorgon skulle jag däremot vara dubbelt så aktiv och både träffa Kaisa för en sen lunch och efteråt gå ett träningspass som får tentaklerna att skaka i tre veckor efteråt.

Perfekt. Slappa på tisdag och icke-slappa på onsdag.

Bara det att det inte är tisdag idag. Det är onsdag. Vilket innebär att det tentakelskakande träningspasset är idag. och min slappartisdag var igår.

Sicken blåsning.

Så som ni förstår, snäppet förvirrad. Inte riktigt alla hästar hemma. Inga indianer i kanoten och definitivt inte alla flingor i paketet.

Utöver min sinnesförvirring har jag skaffat mig en ny telefon som jag sitter och väntar på att ska anlända till butiken. Självklart tecknade jag upp mig på något bara för att en kvart senare hitta något mycket bättre.
Det har resulterat i att jag har som en skottspole snurrat runt bland kundtjänst och olika butiker och tjatat, frågat, hotat, gråtit (nä) och förvirrat både dem och mig själv bara för att sedan finna mig i att jag vill behålla det som jag tecknade först.

Hänger ni med?

Bra.

Inte jag heller.

Den enda anledningen till att jag sitter uppe så här sent dan innan doppardagen är att jag har blivit lovad att jag får öppna en av mina julklappar när klockan slagit tolv. Och eftersom jag är som fem år gammal så måste jag våga vägra sova, hur trött jag än är och vänta på att tomten kommer. Typ.
Ok, klockan är inte så jättemycket, men när man klivit upp klockan fem, arbetar med paketkörande i juletider och fått i sig tre öl så är man rätt slut som artist. Eller finne. Hur som.

Annars är allting klart för imorgon. Räkorna är skalade, laxgrejen är fixad, julklapparna är inslagna och halleluja i min själ, till och med så rimmade jag till en liten vers på varenda en av dem.
Allt är alltså som det ska i dessa tider, och med en kvart kvar tills jag får hugga in i första paketet måste jag avsluta för att hinna smita på både dass och balkongen innan högtiden startar.

Så,

från mig alla, till er alla.

En riktigt god jul.

Idag föll första snön. Eller den första snö som jag sett här hemma i alla fall, då jag varit i Finland den senaste veckan.
Jag möttes av stora dalande flingor när jag klev ut från porten och med armarna utsträckta gjorde jag små graciösa piruetter (så graciös som man nu kan vara i ett par stålhättade skyddskor) samtidigt som jag försökte fånga några snöflingor med tungspetsen. Jag var alltså ganska glad över att det snöade, även om det kan betyda ett mindre helvete rent jobbmässigt.

När jag piruettat hela vägen till bilen drog jag fram nycklarna för att kunna slänga in min ryggsäck på passagerarsidan. Jag tryckte in nyckeln och vred om, men nada. Den satt där den skulle.
Jaha, låset har frusit tänkte jag. Det får man räkna med så här i vintertider. Jag stövlade runt till förarsidan för att pröva lyckan på det andra låset istället, men icke.
Ungefär där började jag bli smått frustrerad och var inte helt nöjd över det väna vinterlandskapet längre.
Ingen fara dock. Jag är smått rutinerad när det kommer till fastfrusna lås då jag alltid glömmer köpa låsolja så jag halade upp tändaren och började värma upp det som värmas upp kunde.
När jag bökat runt ett tag och försökt värma upp diverse låsdelar, nycklar och min tumme och fortfarande inte kommit in var det ingen kul längre.
Jag insåg att det sista hoppet var att kräla in genom bakluckan innan jag råkade bryta av nyckeln. Om den nu gick att öppna.
Medan jag höll de smått svedda tummarna gick jag runt för att pröva lyckan bakifrån. Med darrande händer förde jag in nyckeln, vred om, och...... icke.
I ren frustration drog jag till i handtaget och nog fan gled luckan upp.

Men din dumma jävel, du har inte låst bilen, väste jag lite smått för mig själv, men var ändå ganska glad för det just då.

Jag gjorde mig beredd för att påbörja krälandet när jag märker att bagageutrymmet är ganska fullt. Det kommer bli ganska svårt att tränga sig in. Om man då inte rensar ut exakt allt. Och det som tar upp den största platsen är den där förbannade verktygslådan.

Vänta nu.

Verktygslåda?
Jag har ingen verktygslåda?
Eller har jag?
Jag som lovade syrran i måndags att jag lämnat tillbaka alla verktyg jag lånat.
Fan.
Eller?

Efter att blickat upp mot skyn mot det gigantiska frågetecknet som svävade ovanför mitt huvud sänker jag blicken igen och efter att stirrat mig blind på verktygslådan glider mina ögon ner till registreringskylten.

Inte mina bokstäver. Inte mina siffror.

Herregud.

Det är inte min bil.

Det är inte min bil jag håller på och ska klättra in genom bakluckan på. Det är inte min bil som jag fanatiskt i tio minuter har försökt att bryta mig in i. Det är inte min bil någonstans.

Jag vänder mig långsamt om och där står den. Min bil. Bakom min rygg och hånler.

Kvickt som en iller smäller jag igen bakluckan, tvingar fram en "jag-vet-vad-jag-håller-på-med-jag-skulle-ju-bara-skoja"-min då jag misstänker att plogbilen som cirkulerat runt parkeringen ett tag nu har haft hela episoden som morgonmatiné och med värdiga steg kliver jag fram till min bil och åker därifrån som jag aldrig förr åkt.

Ja.

Det var första snön det.

111111-hysteri idag va?

Därför måste jag haka på trenden och göra ett litet avtryck denna dag. Ifall jag vill veta om sisådär 30 år vad jag gjorde dagen till ära.
Jag lyckades faktiskt titta på klockan när den var 11.11 (två gånger t o m eftersom klockorna i min omgivning aldrig är överens om vad de ska visa) men jag kopplade inte till datumet förrän senare. Hade jag gjort det hade jag säkert gjort något drastiskt såsom en bakåtvolt för att fira ögonblicket. Typ.
Sedan måste jag även tillägga att den sista Kepler-boken släpps idag. Yey!

Utöver det, i punktform har jag idag:

• Jobbat som ett as.
• I jobbet leverat till Häktet där de släppte in mig, simmade ett varv runt skålen och glömde släppa ut mig. Där satt jag sedan i min ensamhet, stirrade på en av de tusen grindar och väste "öppna dig" med jämna mellanrum, tills jag lyckades hitta en porttelefon så jag kunde ringa och påminna om min existens som gärna ville avlägsna sig. Oj, sa de. Och släppte ut mig.
• Jag har gymmat.
• Jag har ätit avocadosallad till middag.
• Jag har tittat på ett tragiskt avsnitt av Greys som gjorde mig snäppet melankolisk ett tag.
• Undrat om det är ok att lägga sig 21.14 en fredagkväll.
• Det var det inte.

Så. Nu har jag stenkoll om 30 år. Känns bra det.

Trevlig helg.

Idag vaknade jag strax över åtta. Frivilligt. Det kanske var solen som gjorde det, men jag kände mig ganska pigg och glad så jag klev upp.
Väl uppe bryggde jag en kanna kaffe, stoppade in en prilla och började duscha av mina dammiga blommor.

Say what, säger ni?
Exakt, säger jag.

Vet inte riktigt vart den energivågen kom ifrån, men welcome. Det är inte riktigt samma visa som igår när jag vaknade, släpade mig upp ur sängen och fattade första bästa smörkniv för att kunna attackera det eller den som vågade visa tendenser till någon slags kontakt. Svänger lite i hormonförrådet. Eh.

Gårdagen kan man lätt sammanfatta i tre filmer, wordfeud, en hårfärgning och en lång hundpromenad i skogen. Även för mycket tacos klämdes in. Bokstavligt talat.

Idag blir det ännu en hundpromenad, eventuell fortsättning på blombadandet, afrodans på gymet och så ska hunden lämnas tillbaka. Separationsångest deluxe. Igen. Fan.

Jaja.

God morgon.

Grymt.

Veckorna går ju så himla fort att man hinner knappt sörja måndagen innan det är fredag igen. Awesome.
Denna helg blir det sjukt lugnt. Det har kanske varit lite för mycket fest senaste veckorna. Att halva helgen ska gå åt bakfylla känns ganska så onödigt just nu, så den här helgen blir det inget sånt.
Den här kvällen tittar jag på Idol och Dexter (inte samtidigt), medan studiomuppen sitter där han hör hemma och hunden ligger bredvid och snarkar så jag nästan får läsa idol-läppar.

Imorgon hoppas jag nästan på dåligt väder. Ösregn och svinkallt så att man kan med gott samvete ligga under en filt hela dagen och beta av tusen filmer, minst. Dock kan det klarna upp och värmas på ett snäpp när hunden måste ut och björna, för som ni förstår så måste jag ju haka på.

Kanske borde passa på och byta till vinterdäck, tänker ni?

Äh lägg av, va.

Grymt.

Veckorna går ju så himla fort att man hinner knappt sörja måndagen innan det är fredag igen. Awesome.
Denna helg blir det sjukt lugnt. Det har kanske varit lite för mycket fest senaste veckorna. Att halva helgen ska gå åt bakfylla känns ganska så onödigt just nu, så den här helgen blir det inget sånt.
Den här kvällen tittar jag på Idol och Dexter (inte samtidigt), medan studiomuppen sitter där han hör hemma och hunden ligger bredvid och snarkar så jag nästan får läsa idol-läppar.

Imorgon hoppas jag nästan på dåligt väder. Ösregn och svinkallt så att man kan med gott samvete ligga under en filt hela dagen och beta av tusen filmer, minst. Dock kan det klarna upp och värmas på ett snäpp när hunden måste ut och björna, för som ni förstår så måste jag ju haka på.

Kanske borde passa på och byta till vinterdäck, tänker ni?

Äh lägg av, va.

Min bil är äntligen färdig. Den är lagad, den är besiktad och fullt användbar igen. Efter 4 månader.
Så hur ni än åker runt i ottan och spanar efter frusna finska flickor på busshållplatserna runtomkring i Jakan imorgon så kommer ni inte hitta en endaste. Eller jo, det kanske ni kommer, men inte just den här lilla parveln.
Den här parveln kommer sitta i sin egna varma bil och pula i sig frukost. Hon kommer äntligen att kunna ligga och snooza in i det sista för att sedan flyga upp med blixtens hastighet och ändå komma i tid. Här ska det längre inte behöva passas busstider som aldrig stämmer ändå.

Halleluja.

Dags för en tänker jag. Ni också kanske.

Allt är väl som det brukar. Jobb, jobb, träna (eventuell slarv där), dansa, sova, softa. Intet nytt under solen liksom. Wordfeud. Lite för mycket av den varan. Varit smått besatt, börjat svalna av lite nu. Tror jag.

Idag lyckades jag äntligen få in min bil på bedömning och nästa onsdag lämnar jag in den och får den fixad. Sedan är det bara att besikta om den och sen har jag en bil igen. Äntligen!
Tänk att jag inte haft någon sen Juni. Sen Juni!
Det var riktigt kul att sätta sig bakom ratten på den igen. Man har ju vant sig vid de lite större varianterna på jobbet nu, så när man satte sig i en vanlig liten Ibiza kändes det som man satt nere vid marken och försökte svänga runt med en ratt som var nästintill obefintlig. Gillar större rattar ja. Höhö.

Ok, det var kul. Verkligen. 

Time to sleep.

God natt.