Söndag

Igår var det kalas för syrrans lilla Meja och sedan middag hemma hos Cissi. Väldigt trevliga tillställningar båda två med högklassiga tårtor på den första och perfekt trerätters på den andra. Man klagar inte om man säger så.

Idag har jag mest lust att dyka djupt ner i soffan med tretton täcken, stänga persiennerna och beta av avsnitt efter avsnitt av någon serie men eftersom mitt hem är min borg, min borg är en soptipp och det soptippet mitt hem har jag inget annat val än acceptera skräpets kretslopp, kavla upp ärmarna och sätta igång.

Blä.

party nr 2

20120317_184136 (MMS)

party nr 2


party nr 1

20120317_135609 (MMS)

party nr 1


Äntligen frisk?

Jag tror det. Peppar peppar. Lösningen?

Vi kommer till det.

Jag la mig med huvudvärk igår och när jag slog upp mina små blå (grå? gula? gröna?) möttes jag av samma huvudvärk, fastetsad till tänder och klor om min stackars lilla hjärnbalk.
Lite vemodig klev jag upp, man tappar ju hoppet när man aldrig blir frisk, och fick i mig lite frukost. Efteråt la jag mig och spelade Angry birds ett tag och till slut var jag tvungen att sparka mig själv i baken för att få mig upp ur sängen och ta mig ner till min bakgård, som råkar vara Jakobsbergs Centrum, och uträtta lite ärenden som jag var tvungen att få avklarade.

Alldeles blek om nosen och svettandes som en kossa i sina bästa klimakterieår klev jag runt från butik till butik och ömsom nyste ömsom väste fram mina frågor.
När jag äntligen klarat av det som fixas skulle styrde jag kosan mot Hemköp där jag bestämt mig för att inhandla allt som behövdes till en vitaminsmoothie som aldrig förr skådats.
På väg till affären googlade jag så svetten lackade efter bästa kuren som gick att finna och kom fram till att ingefära kickar ganska så mycket förkylningsstjärt.

Sagt och gjort.

När jag kom hem blandade jag kiwi, apelsin, proviva-juice och några teskedar riven ingefära och lät sedan mixern gå varm.
Resultatet såg väl ut som något jag själv skulle kunna producera en söndagmorgon, omfamnandes porslinstronen, men icke döma hunden efter håren för det var faktiskt ganska gott. Även om jag eventuellt överdrev ingefäran vilket fick munnen kännas som en lekplats för tusen små stickor under förtärandet.

Well, en kvart efter intagandet började jag känna mig lite pigg.
Efter 45 minuter började jag känna mig lite bättre.
Efter en timme kunde jag konstatera att jag faktiskt var ganska så frisk.

Like magic.

Ingefära.

Halleluja.


Sjuk

Oj vad jag har haft tråkigt. Oj vad jag har varit sjuk. Oj vad jag fortfarande har tråkigt. Oj vad jag fortfarande är sjuk.

Det hela började för en vecka sen när jag gick ett CrossFit-Pass på gymmet. Jag var stor, jag var stark. Jag var pigg, jag var snabb. Jag var rena rama Hulken. Om jag nu får säga det själv.
När jag ändå var så stor och stark tyckte jag att det passade bra att gå ett pass till direkt efter. Tji fick jag. Tio minuter in på det andra passet började Hulkstyrkan i mig förvandlas till något i nivå med daggmaskar och när världen började snurra på ett oroväckande sätt fick jag sätta mig på golvet ett tag och där blev jag sen sittandes en stor del av passet, knaprandes på en banan som instruktören snabbt trollade fram när jag började visa avtuppnings-tendenser.

När jag kom hem kände jag hur snoken snabbt började fyllas av ovälkommet material men ändå hände det inte så mycket mer än så, så jag gick till jobbet på fredagen och det hela förflöt utan några större problem.
Uppvaknadet på lördag morgon var däremot inte lika angenämt. Med darriga tentakler och huvudvärk seglade jag upp ur sängen, serverade ungarna (jag hade ett litet pyjamasparty med systersonen Liam och Majas lilla Adrian) (eller de hade ett pyjamasparty, jag och Maja pimplade mest kaffe och åt upp deras godis) lite frukost, satte på ett tv-spel och undrade i mitt stilla sinne hur jag skulle överleva.
Efter att kidsen åkt hem la jag mig på madrassen jag dragit upp åt dem och där låg jag sedan ända till måndag morgon när febern kom.

Jag har väldigt sällan feber. Därför är jag något ovan vid känslan och när termometern vid ett tillfälle visade 38,5 var jag uppe bland skyarna tillsammans med krambjörnarna, bumbibjörnarna och en och en annan filur jag tyckte mig se. Typ. Jag kände mig alltså ganska så väck.
Tack och lov höll febern bara i sig i en och en halv dag, men då kom snoret istället.
Jag har nog aldrig varit så täppt i näsan. Jag har nog aldrig nyst så mycket i hela mitt liv. På riktigt. Jag har nyst så mycket att mitt huvud vuxit minst två storlekar av varje explosion jag avverkat och jag kan med stolthet nu titulera mig själv som vattenskalle.

Imorgon är det redan fredag, jag har varit hemma hela veckan och jag är fortfarande inte frisk. Men det börjar ge sig tror jag. Hoppas jag. Det måste vara så.

För det första så är det både ettårskalas för lilla Meja och middag hos Cissi på lördagen som jag inte vill missa och för det andra har jag haft sällskap av min kära som jag tydligen råkat smitta ner och vi har i en vecka nu levt inom fyra virusbelägrade väggar i ett virrvarr av hostningar, snor, feber och diverse nässpolningar över badkarskanten. 

Tro mig.

Mama needs to get out.


120305

Idag var jag på thaimassage. Och inte bara idag, även för en vecka sen och när jag ändå flytit runt på knådade moln så passade jag på att boka in en till tid om två veckor. I´m totally worth it, tänkte jag.

Efter en helg som faktiskt kändes mer än två minuter lång för en gångs skull blev det ännu en gång måndag och en ganska så smärtfri sådan. Skönt det.

I fredags drog jag och Maja av en favorit i repris och hängde på Rickos i några timmar, ackompanjerade av en köttbit och rödvin och fortsatte sedan enligt tradition hem till mig där ännu en rödvinsflaska korkades upp. Dock förtärdes den under städade former, då jag ansåg att det faktiskt fanns även en morgondag.
När den morgondagen grydde, dock vid lunchtid, satte jag mig i min gula livsfara och for iväg för att få manen kapad och sedan vidare till moderskeppet där syrrans kids vaktades med hela familjestyrkan.

Och....... Där tappade jag suget att berätta om resten av helgen, det hände ändå inget speciellt resten av timmarna.

För att hänge mig lite mer åt framtiden istället för att förtälja det som hänt i svunna tider kan jag berätta att jag precis pröjsade över lite pengar till Jenny som bokat biljetter till Dirty Dancing i maj och efter att detta inlägg blivit avslutad ska jag med blixtens hastighet boka resan till Prag.

Yey.


Äntligen.

20120229_124031 (MMS)

Äntligen.


Oj...

.. Vilket vårväder det har varit den senaste veckan. Egentligen har jag inte så mycket mer att säga om just den saken, ville bara påpeka det och att jag känner mig himmelens nöjd över det hela. Nog om det.

I veckan kom jag på att jag var fruktansvärt sugen på kött och rödvin och bestämde mig därför att ta Maja under armen och förtära just det så fort klockan slagit helg, och sagt och gjort.
Under några välsmakande timmar igår satt vi på Rickos och mulade i just ovanstående plus efterrätt. Självklart kunde man inte sluta på topp, utan övergödda och lite runda om tassarna rullade vi upp till mig, kläckte upp en flaska till och resten är som det så fint heter, historia.

Imorse vaknade jag med lite av en betongkeps men när den första vågen av energi rullade över mig ilade jag likt en liten pil och handlade frukost och dukade sedan upp en hejdundrans måltid. Efteråt var den lilla energin ganska så dränerad och jag var tvungen att ta en liten tupplur som varade i sisådär fyra timmar.
När jag äntligen vaknade till liv igen insåg jag att jag inte på långa vägar ätit klart för den här helgen och tog därför tillsammmans med min kära en rask promenad till söderhöjden och klämde i mig en liten (?) thaibuffé. Herregud.

Med melodifestivalen i bakgrunden sitter jag nu och sväller i soffan och så fort jag avslutat dessa rader ska jag börja snoka upp lite om Prag.
Igår kväll bestämdes det nämligen att vi åker dit i maj och medan di andre pratade om att staropramen-bryggeriet är ett måste kände jag mest att medan de knallar runt och lyssnar om destillering och jäseri ska denna flicka ligga i en varm källa någonstans med en pragianer på ryggen, demolerandes mina muskelknutar. Yes.

Trevlig helg.



Februari

Snart är februari slut och inte ett inlägg har jag skrivit. Aldrig förr har det väl hänt att jag missat en hel månad. Eller?
Hur som, något måste förevigas innan det är mars och äntligen vår.

Vår ja.

Gud bevare mig väl vad trött jag börjar bli på vinter och snö. Mest om dagarna när man jobbar och tvingas stå ute i kylan, kräla fram i snöhögarna, fastna med bilen så fort snön överstiger med 2 cm och tålamodet är det enda som når kokpunkten så lång ögat kan nå.

Vad har annars hänt i februari då?

Jag har fyllt år. Yey. Ett år närmre ålderdomen. Yey.
Annars tror jag inte det har varit något speciellt anmärkningsvärt faktiskt, och därför kan jag istället berätta om min dag.
Idag har jag tvättat. Och läst en bok. Och tittat på melodifestivalen. Mot min lilla vilja, men är man obarmkusligt uttråkad så är man.
Jag har alltså inte gjort ett skit idag. Och det har varit skönt på ett sånt där kryper under skinnet sättet. Uttråkad men lat, pigg men trött, seg men pigg. Ja ni kanske fattar.
Egentligen är det bra att bara slappa och ha det tråkigt en hel dag för imorgon när jag väl ska storhandla, träna och göra allt annat praktiskt som måste fixas kommer jag gråta glädjetårar av lycka över den förhöjda aktivitetsnivån.

Uttråkad med en omotiverad palm på huvudet.

 

Over and out.






I love you!

mms_img31655 (MMS)

I love you!


Gott nytt år!

1325353781768 (MMS)

Gott nytt år!


Jetlag

Jag tror jag får lite jetlag av långhelger. Hela mitt väsen har inandats tisdag idag och jag har med stor precision suttit och planerat de närmsta dagarna medan jag kört runt med mina kära paket.

Idag skulle jag slappa utan dess like. Jag gick upp fem imorse och är så där bomullslindad i huvudet, så idag skulle jag bara kocka ihop lite käk och sedan göra en djupdykning i soffan och inte gå upp förrän klckan slog nio och det var dags att sova. Typ.
Imorgon skulle jag däremot vara dubbelt så aktiv och både träffa Kaisa för en sen lunch och efteråt gå ett träningspass som får tentaklerna att skaka i tre veckor efteråt.

Perfekt. Slappa på tisdag och icke-slappa på onsdag.

Bara det att det inte är tisdag idag. Det är onsdag. Vilket innebär att det tentakelskakande träningspasset är idag. och min slappartisdag var igår.

Sicken blåsning.

Så som ni förstår, snäppet förvirrad. Inte riktigt alla hästar hemma. Inga indianer i kanoten och definitivt inte alla flingor i paketet.

Utöver min sinnesförvirring har jag skaffat mig en ny telefon som jag sitter och väntar på att ska anlända till butiken. Självklart tecknade jag upp mig på något bara för att en kvart senare hitta något mycket bättre.
Det har resulterat i att jag har som en skottspole snurrat runt bland kundtjänst och olika butiker och tjatat, frågat, hotat, gråtit (nä) och förvirrat både dem och mig själv bara för att sedan finna mig i att jag vill behålla det som jag tecknade först.

Hänger ni med?

Bra.

Inte jag heller.

Christmas times

Den enda anledningen till att jag sitter uppe så här sent dan innan doppardagen är att jag har blivit lovad att jag får öppna en av mina julklappar när klockan slagit tolv. Och eftersom jag är som fem år gammal så måste jag våga vägra sova, hur trött jag än är och vänta på att tomten kommer. Typ.
Ok, klockan är inte så jättemycket, men när man klivit upp klockan fem, arbetar med paketkörande i juletider och fått i sig tre öl så är man rätt slut som artist. Eller finne. Hur som.

Annars är allting klart för imorgon. Räkorna är skalade, laxgrejen är fixad, julklapparna är inslagna och halleluja i min själ, till och med så rimmade jag till en liten vers på varenda en av dem.
Allt är alltså som det ska i dessa tider, och med en kvart kvar tills jag får hugga in i första paketet måste jag avsluta för att hinna smita på både dass och balkongen innan högtiden startar.

Så,

från mig alla, till er alla.

En riktigt god jul.

Första snön

Idag föll första snön. Eller den första snö som jag sett här hemma i alla fall, då jag varit i Finland den senaste veckan.
Jag möttes av stora dalande flingor när jag klev ut från porten och med armarna utsträckta gjorde jag små graciösa piruetter (så graciös som man nu kan vara i ett par stålhättade skyddskor) samtidigt som jag försökte fånga några snöflingor med tungspetsen. Jag var alltså ganska glad över att det snöade, även om det kan betyda ett mindre helvete rent jobbmässigt.

När jag piruettat hela vägen till bilen drog jag fram nycklarna för att kunna slänga in min ryggsäck på passagerarsidan. Jag tryckte in nyckeln och vred om, men nada. Den satt där den skulle.
Jaha, låset har frusit tänkte jag. Det får man räkna med så här i vintertider. Jag stövlade runt till förarsidan för att pröva lyckan på det andra låset istället, men icke.
Ungefär där började jag bli smått frustrerad och var inte helt nöjd över det väna vinterlandskapet längre.
Ingen fara dock. Jag är smått rutinerad när det kommer till fastfrusna lås då jag alltid glömmer köpa låsolja så jag halade upp tändaren och började värma upp det som värmas upp kunde.
När jag bökat runt ett tag och försökt värma upp diverse låsdelar, nycklar och min tumme och fortfarande inte kommit in var det ingen kul längre.
Jag insåg att det sista hoppet var att kräla in genom bakluckan innan jag råkade bryta av nyckeln. Om den nu gick att öppna.
Medan jag höll de smått svedda tummarna gick jag runt för att pröva lyckan bakifrån. Med darrande händer förde jag in nyckeln, vred om, och...... icke.
I ren frustration drog jag till i handtaget och nog fan gled luckan upp.

Men din dumma jävel, du har inte låst bilen, väste jag lite smått för mig själv, men var ändå ganska glad för det just då.

Jag gjorde mig beredd för att påbörja krälandet när jag märker att bagageutrymmet är ganska fullt. Det kommer bli ganska svårt att tränga sig in. Om man då inte rensar ut exakt allt. Och det som tar upp den största platsen är den där förbannade verktygslådan.

Vänta nu.

Verktygslåda?
Jag har ingen verktygslåda?
Eller har jag?
Jag som lovade syrran i måndags att jag lämnat tillbaka alla verktyg jag lånat.
Fan.
Eller?

Efter att blickat upp mot skyn mot det gigantiska frågetecknet som svävade ovanför mitt huvud sänker jag blicken igen och efter att stirrat mig blind på verktygslådan glider mina ögon ner till registreringskylten.

Inte mina bokstäver. Inte mina siffror.

Herregud.

Det är inte min bil.

Det är inte min bil jag håller på och ska klättra in genom bakluckan på. Det är inte min bil som jag fanatiskt i tio minuter har försökt att bryta mig in i. Det är inte min bil någonstans.

Jag vänder mig långsamt om och där står den. Min bil. Bakom min rygg och hånler.

Kvickt som en iller smäller jag igen bakluckan, tvingar fram en "jag-vet-vad-jag-håller-på-med-jag-skulle-ju-bara-skoja"-min då jag misstänker att plogbilen som cirkulerat runt parkeringen ett tag nu har haft hela episoden som morgonmatiné och med värdiga steg kliver jag fram till min bil och åker därifrån som jag aldrig förr åkt.

Ja.

Det var första snön det.


111111

111111-hysteri idag va?

Därför måste jag haka på trenden och göra ett litet avtryck denna dag. Ifall jag vill veta om sisådär 30 år vad jag gjorde dagen till ära.
Jag lyckades faktiskt titta på klockan när den var 11.11 (två gånger t o m eftersom klockorna i min omgivning aldrig är överens om vad de ska visa) men jag kopplade inte till datumet förrän senare. Hade jag gjort det hade jag säkert gjort något drastiskt såsom en bakåtvolt för att fira ögonblicket. Typ.
Sedan måste jag även tillägga att den sista Kepler-boken släpps idag. Yey!

Utöver det, i punktform har jag idag:

  • Jobbat som ett as.
  • I jobbet leverat till Häktet där de släppte in mig, simmade ett varv runt skålen och glömde släppa ut mig. Där satt jag sedan i min ensamhet, stirrade på en av de tusen grindar och väste "öppna dig" med jämna mellanrum, tills jag lyckades hitta en porttelefon så jag kunde ringa och påminna om min existens som gärna ville avlägsna sig. Oj, sa de. Och släppte ut mig.
  • Jag har gymmat.
  • Jag har ätit avocadosallad till middag.
  • Jag har tittat på ett tragiskt avsnitt av Greys som gjorde mig snäppet melankolisk ett tag.
  • Undrat om det är ok att lägga sig 21.14 en fredagkväll.
  • Det var det inte.

Så. Nu har jag stenkoll om 30 år. Känns bra det.

Trevlig helg.


Om

Min profilbild

Laura

RSS 2.0